reccygrodan

Så det var en evighet sen jag skrev någonting på bloggen... Men har ärligt talat inte haft en tanke på det, och det har nog vart för det bästa i alla fall; hade nog skrivit saker jag ångrat annars.

Så vad har hänt? Jo, jag pluggar in lite kurser på gymnasiet just nu; eller försöker i alla fall. Morsan har flyttat till lägenhet. Syrran har skaffat kille, och jag har i princip vart en jobbig idiot mot alla... 

Så igår var jag inne till K-hamn och träffade Natta och Emilia för första gången på GÖRLÄNGE! Har saknat dem något enormt, men har inte blivit av att vi träffats så mycket. Särskilt Natta var det länge sen jag mötte, så vi böt julklappar igår; mitt i februari! Kändes lite mysko måste jag säga, men var kul. Jag fick en jättesöt porslins-groda av henne, som nu har en hedersplats i min hylla. Emilia gav den namnet Gegga, och tyckte det var gulligt.

Idag är jag ledig från skolan, och ska antagligen sätta mig med mitt projektarbete och lite andra uppgifter senare idag. Göra lite i alla fall. Ikväll blire att se hockeyn och då ska det hejas för fullt på Tre kronor!

 

 

 

Taile är borta.. hon försvann efter att jag tatt hem Elsa. Vet inte om hon kanske är tjurig för att jag tog hem Elsa.. Johan och morsan säger att hon kanske inte kommer komma tillbaka, och det är görjobbigt. Hon är ju min lilla bäbis, så jag är jätteorolig! Har vart ute och ropat på henne och letat efter henne, men hon kommer bara inte. Min lilla bäbis. Varför ska hon göra något så dumt! Hon är kanske arg på mig...

Jag vill verkligen ha tillbaka henne... NU! Vart fan kan hon vara?! Jag blir ju jätteorolig och görledsen när hon försvinner! Fan vad hon ska bli innekatt OM hon kommer tillbaka! Jag vill inte riskera att hon försvinner igen! :'(

Så, mendans jag har suttit och pluggat hela natten.. eller ja, hela natten är väl att överdriva, klockan är ju bara två, men det kommer nog bli hela natten innan jag är klar... Ja, i alla fall! Medans jag har suttit och pluggat, så har jag utnyttjat Natta lite. Jag vet, elakt av mig, men vaddå! Hon är duktig på det!

Så Natta har slitit och fixat ett nytt utseende till min blogg, vilket jag är mycket nöjd med! Massa fina grodor, som alla antagligen vet är min största kärlek! Jag är jävligt tacksam för det, för som bloggen såg ut förut var ju bara tråkigt!

Men nu är jag nöjd med hur den ser ut, så Tack som Fan Natta!!!


Förresten så ska jag snart hämta en kattunge hemma hos Anna-Maria! Prinsessan Elsa von Svinpäls, heter hon!  Så hädanefter kommer lilla Taile få sällskap av en till liten katt!!

Här sitter man då; väntar på att klockan ska gå. 05.31 är den nu, och jag är astrött. Blev ännu en sömnlös natt idag, men det var väl ändå bättre så. Kan verkligen inte försova mig idag. Har en tid bokad, och tänker inte riskera att missa den, så det är väl lika bra att det inte blev något sova inatt. Får ta igen det i helgen, as always.

Jaa. Vad finns på schemat idag då? Jaa.. inte ska jag till skolan i alla fall. Ledig på onsdagar, vilket är väldigt skönt, men har faktiskt saker att göra idag. Efter att jag vart iväg till den bokade tiden, blir det att åka in och träffa Sanja i Kristinehamn. Eller ja, inte direkt efteråt; hon är inte i K-hamn förrn vid fyra, så jag åker väl vid tre. Ska bli gött och träffa henne igen; det var ju så länge sen nu...

Sen blir det väl hem relativt tidigt. Ska försöka ta tag i att plugga lite, och om jag känner mig själv rätt så kommer jag ha hela natten på mig. Kommer inte direkt ha något bättre för mig, som att sova... Men jaa.. lika bra det med, antar jag. Behöver seriöst ta tag i det nu. Jaa.. jag vet att jag säger det hela tiden, men ändå! Behöver fortfarande göra det.

Har tittat på Pandora Hearts hela natten oxå. Den är faktiskt rätt bra. Blev bättre efter några avsnitt.. början var rätt tråkig.. men nu är den bra i alla fall. Har väl typ 6 avsnitt kvar, tror jag. Så blir väl och ta den till helgen eller nöe. Får se. Är ju ledig nästa vecka, så då har jag all tid i världen. Jaa.. de flesta tycker väl att det inte borde spela någon rll om jag har lov eller inte, eftersom jag ändå missar så mycket, men det blir en helt annan sak. Ingen press att man måste iväg, och ingen som kan bli arg för att man är hemma. Så det är bra. Behöver det nu... Mer än någonsin.

Aja.. ha det bäst nu! Hoppas ni fått sova lite bättre än mig, och att erat humör är bättre än mitt.

 

Hold your head up high - Nomy

 

 

Så fick jag äntligen tag på den. Boken som jag letat efter så länge, men som alltid varit utlånad när jag varit till biblioteket. Hade tur när jag åkte till Karlskoga och hittade den där.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är lite av en självbiografisk bok av författaren Ann Heberlein. I boken tar hon upp mycket av hur hon känner det och hur hennes liv med manodepressivitet, eller bipolär typ 2 som det nu kallas, ser ut. Det är en väldigt informativ bok som enligt mig är skriven på ett väldigt annorlunda sätt, emn ändå är det väldigt bra. Hennes sätt att beskriva saker som känslor och hur hon ser världen och liknande är väldigt bra; hon har verkligen förmågan att få läsarna att förstå. Därför tycker jag att det är en bra bok på så många olika sätt. Även om jag aldrig någonsin varit manodepressiv, så förstår jag verkligen mycket bättre hur det måste vara att leva med det nu. Och jag kan säga att jag verkligen inte vill uppleva det själv.

Utdrag ur boken:
"Deprissionen har inga svar. Inga svar alls. Jag är bara ett frågetecken. Min kropp är inget annat än ett sorgligt frågetecken. Ett skrik. Ett jämmer. Det finns inga stolta, självsäkra svar kvar. De där förmätna svaren gör mig skamsen, färgar mina kinder röda. Och nu. Nu. Nu måste jag stå till svars för de där tvärsäkra svaren."

Även om det är långt ifrån allt, så kan jag i stora delar av boken känna igen mig själv, och kanske var det därför som jag blev så fast i den. Bara titeln fick mig fångad, för det träffade precis på hur jag själv känner det många gånger. Denna lilla mening förklarar den känslan så bra med så få ord. Något som annars skulle kunna kräva en hel massa text för att beskriva. Så vad ska jag säga, jag tycker det är hemskt att hon känner som hon gör och ser på livet på det sätt hon gör, men jag är ändå så tacksam för att hon gav ut denna bok. På något sätt beskrev den många av de känslor jag själv ofta känner på ett så bra sätt; ett sätt jag aldrig själv skulle kunnat förklara. Känslor som jag själv aldrig skulle kunna sätta ord på. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva... bara den korta frasen säger mig så mycket och förklarar så mycket som är så svårt att sätta ord på.

Utdrag:
"Orden är inte mina vänner idag. Också de överger mig när ångesten bygger bo i mitt bröst. Orden skapar broar mellan mig och den där hemska världen. Orden skapar bara en jävla massa missförstånd. De blir till taggar. Till glassplitter. Till giftpilar som likt bumeranger vänder åter till mig. De är inte ett skyddande hölje, de är ingen värmande filt. De är som en hinna. En hinna av tunn klistrig plast. Jag ser andra människor utanför men jag kan inte nå er. Jag försöker berätta något men allt kommer ut fel. Förvrängt. Som om jag andats helium."

Ja, som ni kanske märker så är det inte direkt någon glad bok, men det är itne meningen heller. Den tar upp en sanning som så många människor väljer att ignrera, men med denna bok hoppas jag verkligen att Ann Heberlein kan utöka förståelsen bland folk. Öka förståelsen för hur det är att inte älska livet. Hur det är för de personer som inte ser de ljusa sidor som många människor är välsignade att kunna se.

Så ett tack till Ann Heberlein som skrivit och gett ut den här boken. Den är till stor hjälpför mig, och säkert många andra.

Läs den!!!!!

Ja, så sitter jag här igen. klockan är fem i fyra på morgonen, så blir inget sova för mig inatt, kan jag ju säga. Börjar skolan vid en tolv eller vafan det nu var. Men ja, jag får skylla mig själv. Det är bara jag som satt mig i den här positionen att inte kunna sova, och att sen när jag väl somnar så kan jag inte komma ur sängen. Så det känns inte värt att gå och lägga sig dagen innan jag har en tid att passa, då typ som skolan, eftersom jag inte kan ta mig ur sängen på möra. Det är så jävla jobbigt! Jag är så trött på det! Jag vill kunna sova som en normal människa! Visst, vissa dagar är det inga problem med att somna, då kan jag somna mitt på dagen, men då är kruxet att jag inte tar mig ur sängen istället. Så vad väljer man mellan pest och kolera? Vara vaken, eller ligga fast i sängen? Jaa. Jag föredrar nog att vara vaken. Då kan jag i alla fall ta mig iväg. Det är så jävla jobbigt att gå omkring och vara trött hela tiden, särsklt när inte det mentala eller någonting annat är bra heller. Visst är jag van vid att vara trött, men det här är ju bara extremt! Så måste jag vissa dagar vara så jävla utmattad att jag knappt kan stå på benen för att kunna somna. Ett problem, eller? Ja! Fan vad jag vill att det ska vända snart... Allting verkar bara gå fel nu! Till och med värre än innan. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här och fixa till saker och ting. Jag verkar vara helt hopplös på det.. ja, fast det vore inte så konstigt. Jag är väl hopplös på allting.

Trött som satan och lika mycket depp och ångest. Vafan gör man? Jaa.. jag hoppas folk förstår om jag är lite frånvarande eller verkar ha en ganska kort stubin nu. Jag hoppas ni kan förlåta det. Även om jag inte är världens trevligaste människa för tillfället... eller någonsin, men nu är det extremt... så hoppas jag ni förstår att jag bryr mig lika mycket om er och älskar er lika mycket endå. Jag finns fortfarande här för er! Ni behöver inte oroa er för att jag ska bli grinig på att ni snackar med mig om sånt som är viktigt för er eller tynger er, för jag lyssnar fortfarande gärna.

Vet att det är ganska många av mina nära som inte mår bra nu, och jag känner mig så patetisk! Jag kan inte göra ett skit för att hjälpa till! Jag kan lyssna, men vad mer kan jag göra? Inte ett piss.. Jag är verkligen inte till någon hjälp för någon. Om något så ställer jag bara till saker ännu mer. Och det är så jobbigt att veta att jag är en sån börda för alla och att jag dessutom inte kan hjälpa dem nog mycket. Att jag inte kan läka deras sår och ta bort deras bekymmer. Om något så gör jag på något sätt mycket bara värre. Usch.. nej, jag måste sluta tänka innan jag blir galen!

Ha det bra och God Morgon till er!

Jaa.. ska väl försöka ta mig in till skolan om ett par immar. Måste verkligen försöka ta tag i det. Måste fan ta och försöka ignorera allt annat. Skita i allt annat och försöka att inte tänka på det. Är väl inget annat att göra nu, antar jag, för nu har jag ställt till det för mig själv på så många sätt... Jag vill egentligen inte ställa till mer nu. För mig själv. För andra. Göra folk besvikna. Nej, det är inte den typ av person jag vill vara, även om jag alltid verkar falla tillbaka dit. Önskar jag bara kunde ändra mig, och skärpa mig nu. Önskar jag kunde bli den jag vill vara, istället för den här misslyckade saken som bara ställer till det. Nej, jag skiter i om jag inte orkar på grund av diverse saker. Jag vill inte ställa till mer. Det gör det bara värre. Så ska väl i alla fall ta mig till skolan idag, så får vi se hur det blir sen. Kan inte fortsätta göra alla besvikna. Göra mig själv besviken. Det bästa är nog att strnta i ångesten, frustrationen, ledsamheten, och tröttheten. Det är nästan det enda jag känner för tillfället. Nästan det enda som jag kännt i alla fall i ett par veckor nu. Jag vet att jag kommer ångra mig om jag inte struntar i det och försöker fixa ordning på skolan. Så jag skiter i om det bryter ner mig, då har jag i alla fall försökt.

Fan vad jag inte orkar mer!

Hur har jag kunnat missa det här?!?! Omg, vad dum jag känner mig! En av de bästa skådespelarna, Christian Kane, sjunger och spelar gitarr!! Och han är bra på det! Och väldigt speciell röst må jag säga. Hur kunde jag missa det?? Ok, inte direkt min musiksmak.. eller,ja.. inte alls min musiksmak.. inte så förtjust i musiken och det, men han ha en awsome röst! Och sen spelar han bra, men låtarna är inte särskilt bra, tyvärr :/


Och titta in Leverage!! Asbra serie med honom och en massa andra. Svår att förklara, men den är skitbra!

Ok.. det här är konstigt.. Skulle gå upp för att ta en röka nyss... klockan är nu 02.33.. hörde snarkningar från Markus rum. Då blev jag lite fundersam. För det första; jag har aldrig hört Markus snarka. För det andra; det lät läskigt likt mamma.. Så kollade in i rummet, och där ligger mamma. Lyset tänt i taket och sover som en stock. Såg när hon gick ner till toan för typ två timmar sen, och tydligen gick hon aldrig upp och lade sig, utan lade sig i Markus säng. Markus blev lika förvånad som mig när han upptäckte det. Markus, den stackarn har ingenstans att sova nu, så jag sa åt honom att han kunde lägga sig i min säng om han blev trött. Hellre att jag inte får sova n att han inte får göra det. Men jag fattar inte. Varför gick hon och lade sig i Markus säng istället för sin egen? :S Det går inte ihop! Hon låg ju och sov i sin egen enda tills hon gick ner på toan, och nu ligger hon i Markus säng! Varför?? Jag fattar inte! Och inte Markus heller! Knäppt värre!

Kunde inte sova ett skit inatt.. Magen bestämde sig för att börja total-strejka mitt i natten. Hade verkligen skitont, och mådde så förjävligt illa. Spyr i princip aldrig i nyktert tillstånd, hur illa jag än mår, men i natt trodde jag seriöst jag skulle göra det. Trodde jag fått någon magsjuka eller nått sånt skit, men det var det nog inte. Fortfarande rätt ordentligt ont i magen, men det är helt klart mycket bättre nu. Och illamåendet är i princip borta. Skönt det! Hela natten och förmiddagen idag var jobbig som fan!

Sen, jaa.. fick höra något jättekul idag. Blev SÅ glad... Det är bra att veta vad du tycker, men jag antar det kanske är vad många tycker. Du är inte direkt den första jag har fått höra att jag är en fet, otrevlig, ful, egoistiskt och blåst kossa, så det förvånar mig inte direkt att du tycker så. Har hört det i hela mitt liv, så många gånger, och av så många olika personer, så du kan inte ana. Har hört det från folk jag trott brytt sig, folk jag vetat hatat mig och allt jag är, men jag trodde aldrig att jag skulle få höra det av dig. Jag vet mycket väl att det är så. Jag vet mycket väl att jag är en fet, otrevlig, egoistisk och blåst kossa. Jag har vetat det länge, och jag vet det fortfarande. Så behöver inte höra det om och om igen. Det räcker att du säger det en gång. Jag fattar. Jag vet. Jag har alltid vetat att jag är egoistisk och fet och all sån där skit. Det räcker nu! Jag vill inte.. jag vill verkligen inte höra det mer!

 

Loser  - Smile Empty Soul

Försov mig idag, så missade två lektioner.. Gick då bara på svenskan som började klockan två.. Fan om det ska fortsätta så här, säger jag bara. Är så jävla trött på att inte ha en gnutta energi i kroppen och på att jag knappt tar mig upp ur sängen på möra. Räcker det inte med all annan skit? Hur ska jag orka ta tag i något och få ordning på skolan och whatever när jag är så förjävligt trött hela tiden?! Det funkar inte.. Det är ju inte direkt första gången jag försover mig så att jag missar en massa i skolan. Antingen hör jag inte larmet eller så kan jag bara inte ta mig ur sängen.. Jag orkar fan inte. Jag lovar; jag orkar inte! Fan, det är knappt jag orkar träffa folk, än mindre plugga. Det kommer fan inte bli ett skit av mig.

Ja menar; jag är trött ständigt, jag ställer till verkligen allting, min familj är helt puckad och ja... jag är helt jävla misslyckad helt enkelt. Jag är trätt på det! Jag orkar inte! Jag vill inte! Jag vill verkligen inte.

Orkar inte skriva något ordentligt inlägg nu, men kan uppdatera lite i alla fall..

Idag... eller *tittar på klockan* igår stod jag och Milla i kiosken på Valla. A-laget spelade mot Umeå. Hörde det skulle bli en hård match, men det blev inte så dramatiskt. Enda matchen jag sett i år, tyvärr... men den var bra och det gick grymt bra för dem :) De vann med 3-1 och de ligger väldigt bra till nu. Ligger etta i serien med ganska många poängs marginal från tvåan, så kanske blir det superettan nästa år?? Det är bara att hoppas!!

Sen blev det hem, iväg till mammas lägenhet för att ta ett bad. Så ringde syrran och vi gick en sväng runt samhället med Evita. Hade en diskussion över sms med en kompis som tog ganska hårt på mig.. tog åt mig en hel del, men mer än så säger jag inte.. orkar inte och är inte alls på humör.

Men ha det bäst!

Idag har det verkligen vart en lugnt dag. Skönt det; det behövdes. Skulle ha haft en lektion idag. Biologi B, men jag försov mig och vaknade typ 20minuter innan den skulle sluta, så kändes inte som någon mening att gå dit. Hade ändå inte hunnit.. Så jag låg kvar i sängen och drog mig till en 12 eller nått. När jag gick upp märkte jag att Mick var hemma. Morsan hade tydligen satt honom på att vänta tills sotaren kom, då ingen annan skulle vara hemma... men sotaren kom aldrig, så den stackarn hade i onödan gått upp tidigt och gått hit tvärs över hela Degerfors... Lite synd om honom.

Ja, han stannade inte kvar så länge. Jag gjorde i ordning några mackor i smörgås-grillen till oss (eller ja.. jag använde våffeljärnet då våran smörgås grill är... borta, tror jag.). Sen satte jag mig framför datorn och spelade lite wow tills de andra började droppa hem. Blev väl lite tjafs och så med mamma, men inget allvarligt.

Lite senare kom farmor på besök för att fira Dennis som fyllde tonåring i lördags. Fan vad de växer upp så fort. Kommer ihåg när han sprang omkring med sin nappflaska med filmjölk som om det vore igår.. De växer upp för fort..
Ja, i alla fall. Stig kom också sen. Han tog med lite fiskegrejer till Dennis, då Dennis har blivit som besatt av fiske under sommaren. Så han blev helnöjd! Han tog med Zackarias och drog iväg och fiskade senare, även om han inte var så glad över att han var tvungen att ha flytväst..

Ja, sen var farmor en ängel och gav mig 40 spänn så jag kunde köpa ett paket cigg. Jag åkte med henne ner till Kronhallen då hon också skulle handla, och sen skjutsade hon hem mig. Det var härligt. Då fick jag lite tid ensam med henne så vi kunde snacka lite. Det är konstigt hur alla tycker jag ser så mycket piggare ut nu för tiden, då jag bara känner mig sämre och sämre hela tiden.. heh.. kanske beror på att jag sover så mycket nu. Men det är ändå konstigt, för jag är verkligen astrött 24/7... Jobbigt as hell, men nu får jag i alla fall sova.

På kvällen drog jag och syrran till morsans lägenhet, som hon för övrigt aldrig verkar flytta in i. Det verkar nästan som hon kommer stanna kvar hemma... händer inte ett skit, förutom att alla bråk mella henne och pappa blir värre...
I alla fall, så drog jag och syrran dit. Först tog jag mig ett bad, och sen hon. Det var gött som fan! Sen gjorde vi oss lite nudlar och la oss en stund i varsin säng en timma eller så. Hon sov, och sjuk som hon är så snarkade hon så det hördes i hela lägenheten... Kunde fan knappt koncentrera mig på sudokun som jag försökte lösa..

Så nu sitter jag vid datorn och bara tar det lugn. Borde plugga, men känner inte att jag har varken energin eller motivationen till det.. som alltid, tyvärr. Men det finns en bra anledning till att det är så, så jag behöver inga fler tal om hur viktigt det är att ta pluggandet på allvar och att lägga ner hela själen i det. Jag vet allt sånt redan; det finns en anledning till att jag inte klarar av det. Men tänkte i alla fall försöka sätta mig lite imöra, då jag är ledig. Någonting borde jag kunna få gjort i alla fall.

Sitter i skolan och kollar runt lite på Internet. Kom en timma för tidigt, för mamma och pappa skulle in till ÖB så då skjutsade de mig samtidigt. Och lika bra det, för jag har lite plugg att göra. Ett kapitel som vi skulle ha läst i en bok som vi läser på engenlskan; The Odessa Files. Vet inte riktigt vad jag tycker om den än. Har bara läst ett kapitel, så är inte helt säker på vad den hanfdlar om hgeller, men det verkar vara om nazister som är kvar. President Kennedy har precis blivit mördad och nazisterna håller på att koka ihop något, verkar det som. Men ska inte säga för mycket, för har som sagt bara läst ett kapitel än så länge. Kan uppdatera mer om den boken vid senare tillfälle.

Sen var det en uppgift där vi skulle översätte ett par texter oxckså, så det borde jag nog ta tag i med. Visste att jag hade glömt någonting till idag, men kunde inte komma på vad det var. Nu när jag såg papprena så kom ajg på det... aja.. översätta ett par texter är ganska enkelt, så det kommer nog gå fort. Nej nu ska jag iväg och plugga lite.

Ha det bäst!!

Vet ni vem jag har saknat de sista dagarna? Jag har saknat Caroline. Och Anna! Visst; vi träffades inte ofta utanför skolan, men de gånger vi gjorde det var det så trevligt. Och i skolan!! Mitt stora stöd! Även om jag alltid skulle vara tjurskallig och inte ville säga någonting när jag mådde dåligt och så, och trots att jag var tråkig och antagligen en aning jobbig ibland så fanns ni alltid där. Jag behövde nästan aldrig komma till skolan och vara ensam. Jag behövde aldrig vara rädd för att jag skulle sitta och stirra på en vägg och deppa ner mig mer och mer hela dagen, för antingen Caroline eller Anna var ju alltid där. Förutom när Caroline var borta någonstans, då. Som när hon drog iväg i två veckor för att göra sitt projektarbete. Eller när Anna var sjuk eller borta. Annars har de vart där nästan jämt, och även om jag inte då kunde se det, så uppskattar jag det som faen nu. Jag vet inte hur de gjorde, och jag vet inte om de ens var medveten om det själv, men de lyckades alltid höja mitt humör, om en bara lite grann. Caroline som alltid kom med bra råd eller började prata om något för att få mig på andra tankar. Caroline har alltid det där förnuftet som jag saknar, och ett gott humör som nästan är omöjligt att rubba. Anna som alltid lyssnade och och som jag hade så många delade intressen att snacka med om.

Jag vet, jag hade många bra vänner på skolan, men det var Caroline och Anna som var de som gick i min klass. Älskar båda som fan, även om jag har skitdålig kontakt med dem nu. Jag behövde någon i klassen, och jag hade dem. Fan, det är tack vare dessa flickor som jag klarade av att hålla ut så länge somfaktiskt gjorde. Fick mig på bättre tankar och såg till att jag inte hamnade för långt ner i skiten. jag Det var kanske inte avsiktligt, men jag uppskattar det som fan. Hade inte de gått i min klass så hade jag lätt skitit i skolan mycket tidigare.

Nu när skolan har satt igång igen, med bara en massa nya människor, så önskar jag att jag hade Caroline och Anna att luta mig emot igen. Att jag hade dem att lätta upp stämningen och få upp mitt humör, men jag vet att det inte kommer blir så. Men jag saknar det. Jag saknar det som faen! Jag, Caroline och Anna. Det var så det såg ut, och det saknar jag. Jag saknar mina flickor... Inte på samma sätt som när det var jag, Anna-Maria och Sandra i högstadiet, det går inte att jämföra, men lika mycket. Jag vet att vi har urusel kontakt och så, men jag saknar er i alla fall! <3333333

Jag saknar så klart alla andra underbara människor från skolan och de andra vänner som jag inte träffat på länge och som jag inte träffar så ofta, men Caroline och Anna spenderade jag verkligen hela mina dagar med så nu när skolan har satt igång igen känns det konstigt :S

Kram på er!!!!<333