Inte mycket att säga
Sitter och lyssnar lite på musik just nu. Har precis sett på ett par avsnitt av Bones, men orkade inte titta mer.
Idag var det då meningen att jag skulle ha åkt till finaldagen i Motala med Jonas, men jag försov mig och när Pernilla ringde för att Jonas inte hade mitt nummer så hade de i princip redan kommit till Laxå. Visst hade Jonas hälsat att han kunde åka ch hämta mig i alla fall, så fort han tankat, men jag bestämde mig så för att sova. Var så trött och har vart med två dagar i Motala redan, så det gjorde inte så mkt. Lite synd att missa när Pernilla efter många om och men kommit till finaldagen, men som det lät på Jonas senare så hade jag inte missat så mkt i alla fall. En drivaxel hade gått sönder så fort Pernilla lämnat startplattan, och även om hon tog sig runt alla tre varv, så kom hon sist och kunde inte starta till nästa heat. Dessutom var det tydligen väldigt blött hela dagen, så det var kanske lika bra att missa.
Nu kan man kanske undra vad gör uppe nu? Jaa.. det är väl ett ganska enkelt svar på det; jag kan elt enkelt inte sova. Det vimlar runt för mkt tankar i huvudet just nu, och det är inte direkt solsken och blommor jag tänker på, tyvärr. Menmen.. vi det har laget är väl alla vana vid det. Haha. Det är lite patetiskt att bråk med vänner, en trasig familj och liknanade saker håller en uppe på nätterna, men det är svårt alla bara sluta tänka. Det är mkt som bara går åt helvete nu; ingenting går verkligen rätt längre, och jag är så jävla trött på det. Jag önskar verkligen att det kunde bli som förut, när man bara var ständigt glad och inte brydde sig tillräckligt mycket för att ha några problem. När det inte bara var en massa bråk och allting baragick smidigt. Jag saknar tiden då jag bara kunde må bra utan anledning. Som det är nu är det väl bara tvärtom i stället; jag mår dåligt utan anledning + att det bara dyker upp en massa problem och skit hela tiden. Jag är så trött på det. Jag är trött på det här huset och alla problem, men framför allt så är jag bara trött på att bråka!
Hade gött! Jag ska dra och ta mig en cigg nu och sen blir det väl kanske att sova eller hitta på nått annat grejs. Be Good!
Idag var det då meningen att jag skulle ha åkt till finaldagen i Motala med Jonas, men jag försov mig och när Pernilla ringde för att Jonas inte hade mitt nummer så hade de i princip redan kommit till Laxå. Visst hade Jonas hälsat att han kunde åka ch hämta mig i alla fall, så fort han tankat, men jag bestämde mig så för att sova. Var så trött och har vart med två dagar i Motala redan, så det gjorde inte så mkt. Lite synd att missa när Pernilla efter många om och men kommit till finaldagen, men som det lät på Jonas senare så hade jag inte missat så mkt i alla fall. En drivaxel hade gått sönder så fort Pernilla lämnat startplattan, och även om hon tog sig runt alla tre varv, så kom hon sist och kunde inte starta till nästa heat. Dessutom var det tydligen väldigt blött hela dagen, så det var kanske lika bra att missa.
Nu kan man kanske undra vad gör uppe nu? Jaa.. det är väl ett ganska enkelt svar på det; jag kan elt enkelt inte sova. Det vimlar runt för mkt tankar i huvudet just nu, och det är inte direkt solsken och blommor jag tänker på, tyvärr. Menmen.. vi det har laget är väl alla vana vid det. Haha. Det är lite patetiskt att bråk med vänner, en trasig familj och liknanade saker håller en uppe på nätterna, men det är svårt alla bara sluta tänka. Det är mkt som bara går åt helvete nu; ingenting går verkligen rätt längre, och jag är så jävla trött på det. Jag önskar verkligen att det kunde bli som förut, när man bara var ständigt glad och inte brydde sig tillräckligt mycket för att ha några problem. När det inte bara var en massa bråk och allting baragick smidigt. Jag saknar tiden då jag bara kunde må bra utan anledning. Som det är nu är det väl bara tvärtom i stället; jag mår dåligt utan anledning + att det bara dyker upp en massa problem och skit hela tiden. Jag är så trött på det. Jag är trött på det här huset och alla problem, men framför allt så är jag bara trött på att bråka!
Hade gött! Jag ska dra och ta mig en cigg nu och sen blir det väl kanske att sova eller hitta på nått annat grejs. Be Good!
Du vet vem du är!
Ok.. jag anser att vi är väldigt nära vänner, så jag antar att jag ska ta åt mig. Fattar du hur jobbigt det är att läsa i stället för att höra det face-to-face? Det ända jag kan säga är, att du är inte direkt bättre själv på att höra av dig, och jag antar att du kanske har anledningar till det. Kan du inte acceptera att jag antagligen har anledningar till det? Dessutom har du bara verkat vara sur på mig sen vi var iväg, så vad ska jag göra?! Jag är trött på allt detta daltande fram och tillbaka. Våran vänskap verkar bara passa när du är på humör för det, så du kan ju säga till nästa gång du är på humör för det igen, för jag orkar inte försöka läsa av dig mer! Jag är trött på att du alltid ska tro det värsta om mig, mitt självförtroende är redan dåligt som det är, tack!
Motala
Vart på Folkrace hela dagen idag.. och i torsdags. Imöra blir det sista dagen av Folkrace-festivalen i Motala. Det blir nog mys, som det ju alltid brukar bli när vi är på Folkrace. Det har väl inte direkt gått så där förfärligt bra för våra älskade Granath; Bengt klarade sig ganska bra i torsdags, men blev ingen finaldag (som då är imöra) för honoms del.
Idag var det då Tommy och Pernilla som körde. För Tommy gick det faktiskt väldigt dåligt, tyvärr. Han vändes och fastnade i sandfållan under första heatet och kom inte loss, så inga poäng där. Sen i andra heatet kom han bara en elr två meter från start innan bilen small till och stannade, så Motala -096 blev poänglöst för den stackarn. Men vi vet att han är grymt duktig, och det var bara otur idag.
Sen för Pernilla gick det lite bättre; visst, hon kom på 4:e plats på båda sina heat och fick då sammanlagt 6p. Det blev dragning mellan henne och två till som hade samma resultat, varav de andra två fick en plats under finaldagen. En besviken Pernilla,men inget man kan göra något åt, tyvärr. Men sedan vände turen; en annan dam återanmälde sig för att hennes bil var för trasig, så då fick Pernilla hennes plats!! Så imöra får vi se hur det går för Pernilla och om det blir någon final för hennes del!! jag håller verkligen tummarna för det!
Så, trots att Folkrace alltid är väldigt mys så är jag inte på något bra humör alls nu, och har inte varit på ett bra tag nu. Jag mår inte så där jättebra, så jag hoppas alla kan ursäkta om jag beter mig som en idiot eller verkar grinig!! Det är inget personligt!!
Idag var det då Tommy och Pernilla som körde. För Tommy gick det faktiskt väldigt dåligt, tyvärr. Han vändes och fastnade i sandfållan under första heatet och kom inte loss, så inga poäng där. Sen i andra heatet kom han bara en elr två meter från start innan bilen small till och stannade, så Motala -096 blev poänglöst för den stackarn. Men vi vet att han är grymt duktig, och det var bara otur idag.
Sen för Pernilla gick det lite bättre; visst, hon kom på 4:e plats på båda sina heat och fick då sammanlagt 6p. Det blev dragning mellan henne och två till som hade samma resultat, varav de andra två fick en plats under finaldagen. En besviken Pernilla,men inget man kan göra något åt, tyvärr. Men sedan vände turen; en annan dam återanmälde sig för att hennes bil var för trasig, så då fick Pernilla hennes plats!! Så imöra får vi se hur det går för Pernilla och om det blir någon final för hennes del!! jag håller verkligen tummarna för det!
Så, trots att Folkrace alltid är väldigt mys så är jag inte på något bra humör alls nu, och har inte varit på ett bra tag nu. Jag mår inte så där jättebra, så jag hoppas alla kan ursäkta om jag beter mig som en idiot eller verkar grinig!! Det är inget personligt!!
Arvika
HAr typ inte orkat uppdatera om Arvika förrn nu; vart så jävla trött. Det hade väl sina roliga stunder, men mesta tiden var det bara jobbigt för min del. Men på ett sätt var det också väldigt komiskt, för vi var verkligen otursförföljda!
Oturen började redan första dagen, precis när vi kommit in på campingen. Vi packade upp tältet, som pappa garanterat var bra och helt, och upptäckte att sörena som höll ihop tältpinnarna var av. Så Natta och jag satte igång och satt ihop dem, vi kböt fast dem igen, och tyckte att det inte borde vara några problem med att få det att fungera. Efter ett par timmar hade vi då fått upp tältet, men det stod aningen snett. Jag försökte övertala Natta att det skulle gå ändå, men hon ville verkligen inte tro mig. Vi låste in våra saker och gick en sväng, och när vi kom tillbaka så var tätlet väldigt mycket vinnare. Natta konstaterade att det skulle rasa, och då kunde jag inte annat än att hålla med henne. Därför ringde Natta sina föräldrar som var snälla att komma med ett nytt tält. Så blev Becca 400kr fattigare, men vi var båda nöjda när vi fick upp ett tält som fungerade och som gick jävligt snabbt att sätta upp. Och på ett sätt så var det kanske tur att tältet gick sönder då vi böt plats när vi fick det nya. Senare dagar upptäckte vi hur det stank och var supergeggigt där vi först bestämt oss för att bo.
Dan därpå, alltså onsdagen, åkte Natta och jag in till stan i Arvika för att köpa lite grejer som vi behövde, och tittade dessutom på lite andra grejer. Jag blev väldigt nöjd då jag fick tag på fyra nya filmer; White Noise 2 (som jag inte ens visste existerade, så jag blev possitivt överraskad), Disturbia (som jag länge velat se, men ändå inte orkat se på sen jag kommit hem), Pakten (som faktiskt var ganska bra), och Four Brothers (som är en helt underbar film! Jag älskar den, även om det finns en sak med filmen som jag verkligen hatar, men inte tänker avslöja, så var den grymt bra!). Så hamnar vi på en Pizzeria för att äta mat; deras kycklingsallad var helt underbar! Helt klart i samma liga som Ralf's!!
Efter ett par timmar i stan tog vi bussen tillbaka till campingen, och precis när vi skulle stiga av bussen började det ösregna, så Natta och jag tog skydd under ett tak i närheten av där bussen släppte av oss. När den korta skuren slutat gick vi tillbaka till campingen och när vi såg tältet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta; regnskyddet på tältet hade flögit av, och jag överdriver inte när jag säger att det vi hade kunnat använda tältet som pool om vi hade velat det. Så då blev det bara för mig och Natta att plocka ut allt från tältet och torka av. Jag stod utanför och tog emot sakerna, medans Natta var i tältet och torkade så torrt vi kunde få det. Som tur var så kom den förbannade stekande solen och såg till att allting torkade relativt snabbt. Efter ett tag blev solen bara en plåga, dock, och alla de småskurar som kom i princip varje dag var väldigt välkommna, för solen var verkligen olidlig!
Så blev vi inbjudna till ett camp i närheten av vårat och vi festade lite med dem. Lekte ölleken lite och hade det allmänt trevligt. Bortåt 5-6 någongång på eftermiddagen blev det dock lite för mycket för min del, så jag gick och lade mig brevid mitt och Nattas tält och började spy en massa. Där låg jag väl i några timmar, utan att kunna röra mig. Så fort uag vred minsta lilla på huvudet så snurrade världen och jag mådde görilla. Det värsta med det var att jag började nyktra till, så att jag var väldigt medveten om det.. Jag vet att det kom någon kille med en flaska vatten, men jag registrerade inte riktigt vad det var för typ, för då ville jag bara ligga och bli av med illamåendet. Fick senare veta att han hette Arash, eller nått sånt, så får tacka honom för omtanken.
När jag senare mådde mycket bättre så gick jag och lader mig i tältet, och mådde inte så jävla bra. Natta var fortfarande ute och festade med dem vi hade varit hos tidigare, och hon kom och tittade till mig lite då och då. Så komNatta tillbaka runt tolv någon gång på natten och tänkte sova. Men så kom hon plötsligt på att hon glömt sina örhängen hos de andra, så hon sa åt mig att gå och hämta dem, och det hela blev väldigt komiskt dagen efter. I alla fall så bestämde sig Natta för att hämta dem själv, och 20 minuter senare så skulle hon ut och festa med de andra igen. Jag stannade kvar i tältet, men gick sedan för att hämta lite vatten. På vägen tillbaka var jag så klantig att jag trmpade på något. Jag trodde det var en sten, så jag gick vidare, men upptäckte att det satt kvar något i foten. Jag drog ut det och upptäckte att det var en tältpinne som jag fått inkörd i foten. Just då skrattade jag bara, för jag tyckte det var så komsikt. Det gjorde inte direkt ont då. Det kom senare; efter det så kunde jag knappt gå, för att sätta ner hälen gjorde ont som fan. Så jag gick utan att sätta ner hälen och då skulle självklart min fot börja spöka igen. Har inte haft så mycket problem med den på ett tag, men hade alltid innan och har det fortfarande ibland när jag springer eller tar långa promenader, men nu har den satt igång och jävvlas igen. Antar det är för att jag gick så konstigt..
I alla fall så händer det itne så mycket fler olycker efter detta, jag känner mig lite sjuk de sista dagarna, men inget farligt. Kände mig lite svimfärdig på torsdagen och fredagen, men annars var det inte så farligt. Sen mådda jag väl för övrigt ganska piss största delen, men det hela hade ju sina ljusa stunder också. Jag vet i alla fall att vi kommer ha mycket att skratta åt i framtiden. Våran förjävliga tur kommer aldrig glömmas bort. COh itne heller det hela med Nattas örhängen ;P
Jaa.. det är allt jag orkar skriva nu, och säkert alldeles för mycket för att någon ska orka läsa, menmen..
Hade gött!
Oturen började redan första dagen, precis när vi kommit in på campingen. Vi packade upp tältet, som pappa garanterat var bra och helt, och upptäckte att sörena som höll ihop tältpinnarna var av. Så Natta och jag satte igång och satt ihop dem, vi kböt fast dem igen, och tyckte att det inte borde vara några problem med att få det att fungera. Efter ett par timmar hade vi då fått upp tältet, men det stod aningen snett. Jag försökte övertala Natta att det skulle gå ändå, men hon ville verkligen inte tro mig. Vi låste in våra saker och gick en sväng, och när vi kom tillbaka så var tätlet väldigt mycket vinnare. Natta konstaterade att det skulle rasa, och då kunde jag inte annat än att hålla med henne. Därför ringde Natta sina föräldrar som var snälla att komma med ett nytt tält. Så blev Becca 400kr fattigare, men vi var båda nöjda när vi fick upp ett tält som fungerade och som gick jävligt snabbt att sätta upp. Och på ett sätt så var det kanske tur att tältet gick sönder då vi böt plats när vi fick det nya. Senare dagar upptäckte vi hur det stank och var supergeggigt där vi först bestämt oss för att bo.
Dan därpå, alltså onsdagen, åkte Natta och jag in till stan i Arvika för att köpa lite grejer som vi behövde, och tittade dessutom på lite andra grejer. Jag blev väldigt nöjd då jag fick tag på fyra nya filmer; White Noise 2 (som jag inte ens visste existerade, så jag blev possitivt överraskad), Disturbia (som jag länge velat se, men ändå inte orkat se på sen jag kommit hem), Pakten (som faktiskt var ganska bra), och Four Brothers (som är en helt underbar film! Jag älskar den, även om det finns en sak med filmen som jag verkligen hatar, men inte tänker avslöja, så var den grymt bra!). Så hamnar vi på en Pizzeria för att äta mat; deras kycklingsallad var helt underbar! Helt klart i samma liga som Ralf's!!
Efter ett par timmar i stan tog vi bussen tillbaka till campingen, och precis när vi skulle stiga av bussen började det ösregna, så Natta och jag tog skydd under ett tak i närheten av där bussen släppte av oss. När den korta skuren slutat gick vi tillbaka till campingen och när vi såg tältet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta; regnskyddet på tältet hade flögit av, och jag överdriver inte när jag säger att det vi hade kunnat använda tältet som pool om vi hade velat det. Så då blev det bara för mig och Natta att plocka ut allt från tältet och torka av. Jag stod utanför och tog emot sakerna, medans Natta var i tältet och torkade så torrt vi kunde få det. Som tur var så kom den förbannade stekande solen och såg till att allting torkade relativt snabbt. Efter ett tag blev solen bara en plåga, dock, och alla de småskurar som kom i princip varje dag var väldigt välkommna, för solen var verkligen olidlig!
Så blev vi inbjudna till ett camp i närheten av vårat och vi festade lite med dem. Lekte ölleken lite och hade det allmänt trevligt. Bortåt 5-6 någongång på eftermiddagen blev det dock lite för mycket för min del, så jag gick och lade mig brevid mitt och Nattas tält och började spy en massa. Där låg jag väl i några timmar, utan att kunna röra mig. Så fort uag vred minsta lilla på huvudet så snurrade världen och jag mådde görilla. Det värsta med det var att jag började nyktra till, så att jag var väldigt medveten om det.. Jag vet att det kom någon kille med en flaska vatten, men jag registrerade inte riktigt vad det var för typ, för då ville jag bara ligga och bli av med illamåendet. Fick senare veta att han hette Arash, eller nått sånt, så får tacka honom för omtanken.
När jag senare mådde mycket bättre så gick jag och lader mig i tältet, och mådde inte så jävla bra. Natta var fortfarande ute och festade med dem vi hade varit hos tidigare, och hon kom och tittade till mig lite då och då. Så komNatta tillbaka runt tolv någon gång på natten och tänkte sova. Men så kom hon plötsligt på att hon glömt sina örhängen hos de andra, så hon sa åt mig att gå och hämta dem, och det hela blev väldigt komiskt dagen efter. I alla fall så bestämde sig Natta för att hämta dem själv, och 20 minuter senare så skulle hon ut och festa med de andra igen. Jag stannade kvar i tältet, men gick sedan för att hämta lite vatten. På vägen tillbaka var jag så klantig att jag trmpade på något. Jag trodde det var en sten, så jag gick vidare, men upptäckte att det satt kvar något i foten. Jag drog ut det och upptäckte att det var en tältpinne som jag fått inkörd i foten. Just då skrattade jag bara, för jag tyckte det var så komsikt. Det gjorde inte direkt ont då. Det kom senare; efter det så kunde jag knappt gå, för att sätta ner hälen gjorde ont som fan. Så jag gick utan att sätta ner hälen och då skulle självklart min fot börja spöka igen. Har inte haft så mycket problem med den på ett tag, men hade alltid innan och har det fortfarande ibland när jag springer eller tar långa promenader, men nu har den satt igång och jävvlas igen. Antar det är för att jag gick så konstigt..
I alla fall så händer det itne så mycket fler olycker efter detta, jag känner mig lite sjuk de sista dagarna, men inget farligt. Kände mig lite svimfärdig på torsdagen och fredagen, men annars var det inte så farligt. Sen mådda jag väl för övrigt ganska piss största delen, men det hela hade ju sina ljusa stunder också. Jag vet i alla fall att vi kommer ha mycket att skratta åt i framtiden. Våran förjävliga tur kommer aldrig glömmas bort. COh itne heller det hela med Nattas örhängen ;P
Jaa.. det är allt jag orkar skriva nu, och säkert alldeles för mycket för att någon ska orka läsa, menmen..
Hade gött!
