reccygrodan

Jag vet att jag har många vänner som inte har det särskilt bra just nu.. det finns de med kärleksbekymmer, de med bekymmer i familjen och så finns det de som mår allmänt dåligt. När folk har problem med familjen eller killar så kan jag ge förslag och ge dem min synvinkel av det hela, men när det är någon som mår dåligt allmänt så vet jag inte alls vad jag skall göra.

Det finns särskilt en person som jag vet inte har det så lätt nu, som mår allmänt dåligt. Jag förstår precis hur jävla jobbigt det kan vara, och jag lyssnar väldigt gärna. Jag blir glad om du snackar med mig, så att jag vet att du får ur dig allt, men jag vet att jag inte är möe stöd. Jag försöker verkligen, men jag vet inte alls vad jag skall säga. Det enda jag kan göra är att lyssna, och jag känner mig inte alls tillräcklig. Jag önskar att jag kunde vara lika stark och stöttande som du är för mig. Jag önskar att jag kunde säga lika smarta och tröstande saker om jag alltid får höra, men jag kan aldrig komma på något och det känns så hemsk. Jag är verkligen orolig och jag älskar dig så möe att jag verkligen vill kunna hjälpa till.

Jag önskar jag visste vad jag kunde säga och göra. Vad bra det skulle vara om jag hade ett trollspö elr nöe som kunde få bort allting; som kunde göra att du mådde Bra. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få dig, och resten av mina älskade vänner, att må bra.

Jag finns här alltid och älskar er! Glöm det inte!

Det är inte ofta som det är ett sånt här ordentligt snöoväder, men idag vill det verkligen inte sluta snöa. Visst, om det hade vart för två månader sedan hade jag tyckt om det, men det är ju i slutet av mars nu! Då ska det inte snöa, och det skall absolut inte vara snöstorm! jag är trött på snön och vill ha regn nu istället! Fan vad jag ser fram emot hösten, alltså. Bästa årstiden någonsin, men det är tyvärr långt dit. Måste genomlida den hemska sommaren först..

Har satt ut ett datum för när det ska vara slutrökt för mig. 6:e april är dagen, och jag hoppas att det fungerar. Jag har verkligen mina tvivel på om et kommer fungera eftersom jag är så kluven på om jafg vill elr inte. Jag vet att människor i min närhet avskyr att jag röker och jag vet att det inte alls är bra för min ekonomi. Pengarna ryker som fan, men ändå vill jag inte helhjärtat. Rökningen lugnar ner mig när det behövs och det är få saker som lyckas göra det när det är som värst.

Jag kan dock lova att jag skall försöka mitt allra bästa oh jag hoppas på allas stöd. Jag behöver det för att klara det. Bli irriterade på mig, var bestämda elr vad som helst. Visst; det kommer antagligen bli lite bakslag och så, men så blir det väl alltid när man skall göra sig av med en vana. Jag skall verkligen göra mitt bästa för att fixa det här!

Be Good!!

Historierna och åsikterna är helt olika. De säger verkligen det motsatta om hur det hände, och jag har bestämt mig för att inte bry mig om det. Det finns ingenting som bevisar någons sida av det, så jag kan inte ta parti i det hela. Jag älskar båda för möe för att stöta bort någon av dem när jag inte ens vet vad som hände. Jag vill inte göra misstaget att stöta bort fel person, så jag har bestämt mig för att inte ta parti.

Jag var helt säker på vilken sida jag stod på i början, när jag bara hade hört en version. Jag bestämde mig för att inte ha med den andra personen att göra längre. Att jag inte brydde mig om den personen, men när jag fick sms som inte var så trevliga så gjorde det ont i mig. Jag hade väntat mig det och jag trodde inte jag skulle bry mig, men det var riktigt jobbigt. Och när jag sedan fick sms med ursäkter och om hur personen älskade mig, så kände jag en enorm lättnad. Jag skulle inte klara av att va osams med någon av dem.

Jag vet att det kanske verkar helt idiotiskt och elakt att göra som jag gör. Det kan kanske verka självklart vems parti jag skall ta, men det är inte så enkelt. Det är förvirrande och det gör ont att behöva välja vem jag vill ha kontakt med, så jag väljer båda. Jag kommer antagligen aldrig få några bevis på hur det ligger till, så jag antar att det bästa är att skita i det och låta det fortsätta som innan. Förlåt mig för det, men jag ser ingen annan utväg. Det är omöjligt för mig att välja. Jag vill ha er båda i mitt liv.

Jag vet att det låter egoistiskt. Visst; en del av mig vill veta hur det gick till, men den största delen av mig vill nog inte veta. Om jag får veta så måste jag ta parti och jag vet inte om jag skulle klara det. Jag tror inte att jag vill veta sanningen. Jag vill inte veta vem som ljuger och vem som inte gör det för det skulle göra saken så möe värre.

Jag kan bara inte fatta att det hände. Jag har sett upp till dig i hela mitt liv, men nu har jag sett vad du verkligen går för. Efter vad du gjorde mot min kompis så kan jag säga att jag aldrig kommer förlåta dig. Du är luft för mig och jag vill aldrig se dig igen; du är ute ur mitt liv.

Jag har alltid tyckt att du är världens underbaraste och snällaste person; trodde inte det fanns några dåliga sidor i dig. I hela mitt liv har jag sett dig så, men det krävdes bara två minuter för allt det att förändras. Jag kan lova att jag hatar dig nu och jag hoppas du får vad du förjänar. Det är helt oacceptabelt och så jävla elakt och själviskt! Hur fan tänker du?! Fattar du inte hur jävla möe det här förstör?! Fattar du inte hur jävla idiotiskt det faktiskt är?!

Jag hoppas du förstår detta nu: Du är Död för mig!

Btw: Snälla, fråga inte.

Så nu har jag en del löften på gång som jag skall försöka hålla:
Det första löftet är att jag skall försöka sluta röka, och detta kommer bli sjukt svårt, men nu är jag bara så irriterad och trött på att höra allas kommentarer om vilken dålig vana det är och hur det ställer till för alla.
Det andra löftet kommer antagligen vara minst lika svårt att hålla, men det är oxå det löfte som jag anser är viktigast att jag håller; Jag skall inte bli full på väldigt länge. Inte förrns jag lärt mig att släppa lös utan. Visst, en elr ett par öl, kanske,men den närmsta tiden skall jag nog hålla mig borta från det oxå. Jag vill inte göra mina vänner besvikna igen och jag vill inte såra er ytterligare.
Sedan har vi det sista löftet; det lättaste av dem; Det är slut med sötsaker och skräpmat!

Jag vet att de två första av dessa löften kommer vara jävligt svåra att hålla och att jag många gånger kommer vilja bryta dem. Därför ber jag er,mina vänner, att ha tålamod med mig den närmsta tiden och jag skulle verkligen uppskatta om ni ville tro på mig. Även om jag förstår om ni inte gör det efter allt jag ställt till med vid tidigare tillfällen. Och ni tänker väl; varför skulle det bli någon skillnad? Jag kan dock lova er att jag verkligen kommer försöka den här gången. Jag vet att jag inte förtjänar att ni litar på mig, särskilt inte Natta med tanke på hur många gånger jag ställt till det för dig, men jag lovar att det är skillnad den här gången.

Jag vet att jag många gånger innan har sagt att jag skall lägga av, men om jag skall vara ärlig så ville jag det inte de andra gångerna. Jag sa det och gick med på det för att jag visste att det var vad ni ville och jag ville inte tjafsa med er. Den här gången har jag insett själv, dock, och jag vet att det tog lång tid och många gånger. Jag vill verkligen förändra mig nu! Jag vill verkligen bättra mig. Så nu lovar jag; jag skall göra mitt bästa!

Ok.. så jag är väl lite efter, men kom precis på att det var fredag den 13:e igår. Har aldrig sett det som en otursdag, har alltid varit någon som jag skämtat om och tyckt det är humbug, men jag tror jag har ändrat åsikt totalt om det nu. Fredag den 13:e betyder otur. Vad som hände igår är ett starkt bevis på det.

Det känns så konstigt; känslorna för vad som hände går verkligen upp och ner. Ena sekunden tar det inte så möe på mig, medans jag nästa sekund måste fightas för att hålla tårarna borta. Det är svårt att förstå sig på, men den tanke som dyker upp mest är: Varför? Varför gjorde hon det? Ja, antagligen mådde hon dåligt och jag kan verkligen förstå att det kan kännas som enda utvägen, men det är inte en bra utväg. Det ställer bara till för alla runt omkring. Men jag vet inte; kanske fick hon inte den hjälp hon behövde eller så hade hon ingen att prata med och det är det som gör saken värst. Hur länge gick hon och funderade på det? Var det planerat? Har hon mått dåligt länge, utan att ha fått det stöd hon antagligen behövde eller kom det bara plötsligt? Hände det något som var för möe för henne och fick henne att ta till denna drastiska utväg? Jag vet inte, men båda alternativen känns så hemska.

Jag tycker verkligen synd om hennes familj. Hon var så ung, bara 16 år gammal, och hade kunnat haft hela livet framför sig. Det brukar alltid lösa sig tillslut, men hon fick antagligen nog. Jag funderar hela tiden på om hon ångrade sig de där sista sekunderna när det inte längre fanns någon återvändo eller om hon var glad över att det snart skulle ta slut. Jag vet inte alls, och ärligt talat vet jag inte om jag vill veta. Sanningen kan vara så förskräckligt grym.

Det som jag hoppas allra mest på nu är att hon har kommit till ett bättre stäle. Jag vill tro att hon har gjort det, men jag är inte alls övertygad om det är så. Jag vill intala mig själv att hon har hamnat i himlen eller paradiset, men är det verkligen så? Det är vad jag vill tro, och det är vad jag stundtals tror, men det går också upp och ner. Teorierna på vad som händer efter döden är så många och jag vet inte vilken av dem jag tror på. Förut trodde jag alltid på att när någon dör så reinkarneras dem sedan, men det är jag inte så säker på längre. Hamnar vi i ett helvete eller ett paradis är vi dör? Förhoppningsvis är det så, men möjligheten att allting bara försvinner och blir helt tomt och svart finns ju också. Vad som än är sant och vart man än hamnar efter döden så hoppas jag att det är ett bättre ställe. Jag hoppas det är ett ställe där de som mår dåligt får vara lyckliga och de som har ställt till det får en andra chans...

Kan bara inte fatta det! Kvällen började bra, men så fick jag ett samtal och fick veta att Malin dött. Inte bara dött; hon dog på det värsta sätt man kan tänka sig! Jag vet knappt vad jag ska säga. Jag är helt förstörd, trots att jag inte känner henne särskilt bra. Fast hur jag känner ska jag nog inte snacka om; syrran är nog den som har det värst... eller Malins familj har det nog värre, men syrran har det fan så möe värre än mig. Kan inte förstå det alls. Varför gjorde hon det?

Många kommer sakna henne, det är jag helt säker på.. även jag känner mig jävligt nära tårar hela tiden nu sen jag fick veta. Mina kompisar tog Jävligt bra hand om mig och Carolines farsa var så jävla snäll att han schutsade hem mig. Pratade en hel del med honom och fick höra möe om vad Caroline sagt om mig. Ta det inte fel, Caroline; jag är verkligen inte arg eller nöe. Glad att du bryr dig så möe, men känner att jag måste rätta till vissa saker. Jag vet att det är svårt att tro på, men sanningen är att jag inte vet varför jag mår så som jag gör. Jag försöker inte stänga ut dig eller de andra. Jag har berättat för dig, och sanningen är verkligen att jag inte vet. Det beror antagligen på en hel del massa saker som byggts upp under åren, men vad det är vet jag inte. I så fall skulle jag ha gjort något åt det, men jag försöker ta reda på vad det handlar om och det är sanningen. Såfort jag har svaren själv kommer ni oxå få veta. Jag vet att det kanske inte är lätt att tro på, men snälla försök. Det är verkligen sanningen. Så jag tror jag måste snacka om det med dig, Caroline. Vill inte att du ska tro att jag stänger ut dig eller nöe.

Jaa.. det var ju inte direkt vad jag skulle skriva om, men tyckte jag var tvungen att klargöra det. Vad jag ville skriva om är Malin och allt som hänt. Det kom verkligen som en chock! En total chock, och jag visste inte alls hur jag skulle reagera först. Men sen kom tårarna och de ville inte ta slut. Så tänkte jag på syrran och hur jobbigt det måste vara för henne, och jag ville verkligen hem. Ville finnas där för henne, för jag vet hur nära de brukade vara och hur hårt det måsta ha tagit på henne. Måste ha varit så möe värre än för mig och det känns hemskt, så jag är verkligen tacksam för att Carolines farsa körde hem mig. Stod och kramade syrran länge och jag är glad att hon lät mig. Tror hon behövde det, även om hon ville spela tuff och inte gråta. Hoppas jag kan vara till nöe stöd för henne i alla fall... Önskar jag kunde vara ett lika bra stöd för henne som mina kompisar är för mig. Ni gjorde verkligen allt för att hjälpa mig <33

Och förlåt, Caroline och alla andra, men jag kunde verkligen inte vara kvar! Jag är verkligen lessen att det blev så här på din fest och allt, men jag kände att jag inte hade möe val.

Vila i Frid, Malin!

Så jag låg över hos Sandra inatt och det var gött. Alltid skönt o slippa vara hemma. So far so good.

När jag gick upp imorse kändes det dock jävligt mysko. Det var ingen hemma över huvudtaget och det känns ju alltid lite konstigt att vara hemma hos någon som inte är hemma själv! Känns som man tränger sig på lite, men på något sätt känns det ändå fullt normalt. Det är rätt konstigt, jag vet, men jag känner mig så hemma här på något sätt. Har alltid trivts här så det är väl därför, antar jag. Även om jag vet att jag tränger mig på.. Men jag har typ legat och läst hela dan i alla fall, och jag är glad att jag stannade hemma från skolan. Hade verkligen inte pallat det idag, så jag är glad att jag fick stanna här för hade inte pallat o vara hemma heller.

Det roligaste i morse var dock att jag hörde och såg när Sandra gick upp, och jag vet ju att hon alltid brukar komma tillbaka till sitt rum när hon vart på toan och allt sånt. Därför låg jag och väntade på att hon skulle komma tillbaka, men hon dök aldrig upp. Snackade precis med henne på telefon och fick veta att hon trodde jag sov och inte ville väcka mig! Ok.. Det låter kanske inte jättekul och höra det så här, men jag tyckte verkligen att det var skitkul då!

Det finns en sak som jag antar att alla är medvetna om att jag är besatt av och det här inlägget är tillägnat den saken; Grodor.

Jag har upptäckt att det finns väldigt många som tycker om grodor, men ännu fler som avskyr dem. Själv kan jag inte fatta hur man kan avsky de småttingarna. Jag älskar dem alla; riktiga, prydnader, gosedjur och paddor. De är underbart vackra, särskilt giftpils grodorna, och har du tänkt på hur graciösa de egentligen är? De har väldigt långa och viga ben och de kan hoppa som bara den! Deras reflexer är otroliga, men det är väl i för sig ganska självklart med tanke på hur de äter.

För de som känner mig är det ett välkänt faktum att jag inte tycker om sommaren. Däremot så ser jag på sätt och vis fram emot sommaren, för jag vet att detär då grodorna kommer fram och man kan se dem överallt. Finns det ett bättre bevis på att sommaren är på väg? Finns det något mysigare än att gå omkring på en fuktig skogsstig vid en bäck där man kan se en massa grodor? Nej, jag tror inte det.

Hade redovisning i Fysiken idag.. ja vet vad ni tänker.. gjorde hon det verkligen? Svaret är ja, men det är inte direkt som jag hade något val; det var en gruppuppgift så det påverkar ju inte bara mig om jag låter bli... I alla fall så gick det rent åt helvete! Jag kunde inte koncentrera mig för fem öre; tänkte på annat.. sånt jag inte borde tänka på, men som jag inte kan låta bli att tänka på.

Jag antar att de flesta tror de vet vad jag tänkte på, men så var det inte. Eller ja; det var delvis Honom, men det var inte ens hälften av allt det jag funderade på. Låt mig bara säga att jag hade föredragit att bara tänka på Honom. Tyckte synd om de andra i min grupp för att jag var så okoncentrerad och inte alls fokuserade på uppgiften, men det gick liksom bara inte. Sen var det ju inte direkt så att jag fattade riktigt vad det handlade om heller...

Alla var verkligen helt underbara mot mig idag och det gav mig aningen dåligt samvete. Jag är verkligen gnällig och krävande nu för tiden.. Caroline försökte få mig att glömma Honom och det uppskattar jag skarpt! Tack! Det som kändes otroligt idag var dock att Anna E och Kristin i min klass försökte rycka upp mig på morgonen. Det är inte ofta jag pratar med dem, men ändå brydde de sig och det känns väldigt skönt o veta. Tack till dem oxå!! Kan inte säga hur möe det betyder att folk bryr sig.

Men var hos Sandra inatt i alla fall, och det var jävligt gött. Vi hade världens mest intressanta samtal med Natta och planerade en hel del, men jag vet inte hur det gick med dem planerna. Tänker inte skriva vad samtalet handlade om; kan tänka mig att en viss person inte skulle bli så glad på mig då. Lycka till med det i alla fall! ;P

Träffade Carro lite idag oxå. Inte särskilt länge, men en stund i alla fall. Det var gött; särskilt eftersom det känns som det var riktigt länge sen vi träffades! Hoppas det löser sig och kom ihåg att jag tänker på dig och finns här! <33

Fy fan asså.. den här dagen har vart ett rent helvete. Jag kan inte fatta att jag är så jävla dum. Skulle ha lyssnat på vad Sandra och Ed sade, men inte fan ville jag göra det. Jag borde ha fattat att det skulle bli så här, för vem skulle bli intresserad av mig på allvar?! Kan inte fatta att han gjorde det o ljög mig rätt i ansiktet och gick och flörtade med min kompis. Tror han att jag är en sån idiot att jag inte skulle få reda på det?! Vet inte vad det är för jävla fel på mig, men det måste vara något allvarligt. Är det utseendet eller personligheten? Kanske en blandning av dem båda..

Glad att jag fick veta det nu innan det gick för långt i alla fall, men jag kan inte säga att jag blivit så sårad i hela mitt liv eller gråtit så många gånger på en dag. Så jävla glad att jag hade Ann, men särskilt Sandra idag. Särskilt Sandra har vart ett jävla stöd och tagit hand om mig och det är jag så jävla tacksam för. Jävla pinsamt att bryta ihop i skolan och framför Sandras morsa och brorsa, måste jag säga, men Sandra fanns där hela tiden. 

Det var sjukt länge sen jag mådde så jävla piss, men nu kan det väl bara bli bättre antar jag. Antingen det eller så blir jag fullkomligt galen. Jag ska försöka, men tror att det blir svårt att komma över. Kommer nog vara väldigt jobbig att handskas med ett tag nu, men försök stå ut med mig.

Sitter hos Ann nu. Låg över i natt efter att vi, tillsammans med hennes morsa, Åsa och Elin,  vart och sett Män som Hatar kvinnor. Jag måste s'äga att jag aldrig hade trott att den filmen skulle vara så bra. Det verkar inte sirekt som den typ av film som jag skulle se på i vanliga fall, men det här är helt klart en av de bästa filmerna jag sett. Den gick rätt in i hjärtat och hade sådana bra budskap. Visst; den kunde kännas lite överdriven ibland mnär precis alla män var emot Lisbet, men det är väl därför som det är en saga.

Män som Hatar Kvinnor är utan tvekan den mest butala och hemska film jag sett. Jag brukar inte gråta när jag ser på film, men den här fick tårarna att rinna rejält. Jag vet inte hur länge jag rös efteråt när jag tänkte på Lisbets övervakare. Filmen var inte så förskönad som filmer ofta kan vara; de visade hur det såg ut utan att tänka på att dölja saker för de känsliga. Detta är en bra sak, då detta väcker möe känslor.

Det faktum att Män som Hatar Kvinnor är ett faktum som jag nästan totalt glömde bort. Jag brukar inte gilla filmer på svenska, med undantag för Beck då, men den här filmen skulle aldrig ha kunnat vara bättre på engelska. Svenskan var helt klart en del av filmens charm och det gjorde på något sätt att det väckte mer känslor. DEt kändes mer hemma, på något sätt.

Skådespelarna i filmen gjorde ett suveränt jobb, särskilt huvudrollsinnehavaren. Jag trodd3e på henne hela tiden; hon var möe övertygande. Så var oxå de flesta andra sjkådespelarna, men jag måste säga att det kändes skumt att se Petwer Harber i en annan roll än som den snälla och goa polisen Beck. Martin, som hans roll heter även i denna film, är inte alls den tyop av karaktär som jag kan tänka mig Peter Harber i, men han gjorde ett suveränt jobb.

Se filmen och hade gött!

Alkohol.. något som de flesta tycker om. Det verkar vara så bra, men egentligen är det bara en förbannelse som ställer till och förpestar. Jag har inte insett detta; eller snarare, jag har inte velat inse detta. Alkoholen verkar många gånger vara en bra utväg; man blir glad och kan ha väldigt kul, men i slutändan ställer den bara till. Den kan förstöra så möe; en trevlig människa kan bli djävulsk och känslorna är omöjliga att stoppa.

Att dricka för möe är inte bra för ngn. Man tror att man är den enda som påverkas när man dricket, men i själva verket påverkar det vännerna lika möe. De blir oroliga, de vill hjälpa till och man förstör deras kväll. Man säger saker man inte menar, eller saker man inte vill få ur sig. Man mår dåligt och får baksmälla och ångest. Det för bara med sig oreda och jag inser nu att det inte är en lösning till någonting. Det är snarare motsatsen. Kan man inte släppa lös och vara lycklig utan alkohol så blir det extra farligt, för då vill man inte sluta dricka. Då vill man bara använda det som en utväg.

Nu menar jag inte att man inte kan dricka alkohol i måttliga mängder, men drick inte för möe. Kan man inte dricka måttligt så är det bäst att låta bli över huvud taget. Det är egoistiskt att dricka tills det går över styr, det är egoistiskt att dricka tills man inte kan ta hand om sig sjävl och det är jävligt egoistiskt att dricka så du sårar och blir otrevlig mot dina vänner.

Det tog mig lång tid att inse, men jag vet att det är sant. Jag har vart där och sett vad det gör med alla. Både de som går över styr och vännerna och jag vill inte hamna där igen.

Igår var verkligen en händelserik dag. Det bara körde på och hände en massa saker. Det mest positiva var nog att jag redde ut saker med Sandra.Det är gött att vi är sams igen och fick tala ut. Vi skötte det faktiskt ganska moget; även om det blev helt annorlunda från vad jag trodde. Det hät löst sig nu.

Sandra och jag träffade sedan Ann; vi gick och tog en fika och hade det allmänt bra, trots att jag kände mig rätt blödig hela dagen. Sandra och jag gick vidare till Anna-Maria, vi såg på film. Twilight. Kan inte fatta varför alla är så besatta av den. Jag tycker det är en usel film och det känns som det inte händer någonting i den. Visst har den sina ljusa punkter och vissa bra karaktärer,men det är helt klart inte en film som jag vill se igen.

På kvällen hörde Natta av sig och jag åkte dit. Fick skjuts av morsan då det inte alls passade med bussar. Vi gick ut på krogen och träffade en hel massa folk och det var skitkul; so far so good. Det tog en snabb vändning dock och jag måste säga att jag är jättelessen, Natta och Karin, för att det blev som det blev. Det var inte alls min mening och jag förstår om ni är superarga på mig. Jag vet att ni är besvikna, men jag tror att jag hade föredragit att ni blev arga. Förlåt, Natta. Jag vet att det alltid blir så här och jag tycker inte alls om det, men jag kan inte hjälpa det. Du vet vad det beror på, men jag vet att det inte är en ursäkt. Jag hoppas att du kan förlåta mig och ge mig en ny chans. Jag vill inte vara sån här. Jag vill ändra mig, och efter igår har jag förstått att jag måste ändra mig. Jag vill inte såra er mer och jag lovar att jag skall försöka väldigt hårt hädanefter. Jag vet att jag har sagt det innan, men då ville jag faktiskt inte. Inte på riktigt. Det var en tillflykt som fungerade för mig, trots att jag vet hur det blir. Jag inser nu att jag inte kan fortsätta så här, så jag lovar alla att jag verkligen skall göra mitt bästa om ni är villiga att ge mig en ny chans. Jag vill inte ha det så här längre, för jag vet hur möe det ställer till. Jag lovar att kämpa hårt och hoppas att jag kan bli förlåten. Jag skall verkligen kämpa nu, för jag vet att det är ett problem att jag gör så här.

Love ya!!

"Du borde inte bara tänka på dig själv."
Ok.. tack! Det är så du känner. Känns skönt att veta! Men du ska ha jävla klart för dig att det inte alls är sant! Mina vänner, inlkusive du, är det absolut viktigate som finns i mitt liv och det finns ingenting som jag bryr mig om mer! Du om någon borde veta att jag skulle göra allt för mina vänner! Har jag inte alltid lyssnat när du har haft problem? Har jag inte alltid försökt hjälpa dig?? Så jag fattar inte hur du kan säga att jag bara bryr mig om mig själv!

Ok.. så vad jag sa var kanske inte det snällaste, men jag ville bara ha reda på om det var sant som jag fruktade eftersom det verkar som om du inte alls bryr dig! Jag ville bara prata med dig om det för att jag ville att du skulle förstå hur det känns för mig, och om jag hade fel så ville jag lösa det. Jag ville att du skulle inse att det sårar mig när jag går omkring och känner det som att du inte bryr dig eller vill lyssna. Jag ville laga vår relation, men du sprang bara iväg och sa till Ann att du inte ville prata med mig mer! Du vågade inte ens säga det till mig! Ska man inte lösa problem när de dyker upp istället för att fly från dem?!? Men där ser man vad 9 års vänskap betyder för dig.. tydligen inte värt och kämpa för så jag antar att jag faktiskt hade rätt då eftersom du aldrig vill snacka med mig mer! DET gör ont! DET sårar! Jag trodde vi kände varandra tillräckligt för att snacka ut om sånt här, men du flyr bara ifrån det! DEt var inte alls meningen att du skulle bli sårad eller arg. Jag ville bara att du skulle förstå och jag ville reda ut det, men tydligen är jag inte värd det!

Ja; du har rätt. Jag har sagt till Ed att det känns som vi glider isär och som att du inte vill lyssna, men det är så jag känner. Hur ska jag veta att du bryr dig när du aldrig vill höra på??

Det viktigaste jag måste ta upp, dock, är detta: Jag fattar inte hur du kan säga så om Natta! Det är mig du är sur på, inte Natta! Du har inte någon som helst aning om vad hon har gjort för mig och du fattar inte alls hur stort stöd hon har varit!! Det verkar som hon, Carro och Ed är de enda som VILL lyssna. De enda som inte verkar tycka att det bara är jobbigt och besvärligt, så våga inte säga något sådant om Natta! Du känner henne och vet inte vad du snackar om!

Fattar inte att en människa kan bry sig så möe om nöen annan. Måste säga att jag har världens bästa vänner som står ut med mig nu. Finns särskilt ett par som jag vet alltid finns där och som får stå ut med så möe att det inte är klokt, men ni lyssnar alltid och försöker att hjälpa mig. Vet inte hur ja ska kunna återgälda detta; tror aldrig att jag kommer kunna göra det.. Kan aldrig säga hur möe ni gjort för mig och hur möe d betyder, särskilt Carro och Natta har vart ett sånt stort stöd på sista tiden! 

Och tack, Carro, för att ja fick snacka ut ordentligt med dig idag! Jag behövde det verkligen!

Be good!

Ok.. så jag känner att det finns väldigt många som jag borde be om ursäkt till nu.. nästan alla, antar jag.
Jag vet att jag har varit väldigt vresig och inte så kul att umgås med på sista tiden, och jag är jävligt lessen för det, men jag orkar inte gå omkring och vara snäll och trevlig och glad nu. Hoppas ni kan förlåta det, men jag har mina anledningar. Jag vill inte förlora ngn av er, men om ni inte kan hantera att jag är sån så förstår jag om ni inte vill umgås med mig. Det är lugnt, vet ni. Jag hoppas dock att ni verkligen kan förlåta mig och stå ut med det. Särskilt ni som är mig närmast har fått stå ut med mitt kassa humör och jag är jättelessen för det! Ta det absolut inte personligt! Jag älskar er mer än ngt i världen, så det har ingenting med er att göra!

Har ni träffat mig idag eller igår så har jag inte vart så social och har bara gnällt, jag vet, men har verkligen mått skit nu de sista dagarna och det har vart möe på gång! Det går inte direkt åt rätt håll, om jag säger så...

Puss och kram på er!!
Hade bäst!!

Ok.. så idag har jag verkligen gjort bort mig. Och jag menar inte lite, heller!! Fattar inte hur jag kunde göra något så korkat! Skickade sms till fel person, och det var verkligen inte ett sms som den personen borde läsa... Över huvud taget!!
Det blev bara så jävla pinsamt och ser verkligen inte fram emot att träffa denne person eller se reaktionen. Fy fan vad hemskt!! Har säkert förstört det totalt nu!

Och nej!! Tro inte som Sandra gjorde att det är någon som gjort något mot mig! Det var jag som klantade till det.

Be good!

Ok.. så har ju hört hur kul folk tycker det är att blogga och själv tycker jag det är grymt kul att läsa mina kompisar så jag tänkte: varför inte?! Kan ju vara kul att testa i alla fall och har länge vart sugen på att göra en så det var väl dags^^ Så, ja.. vad ska jag säga??