reccygrodan

Sitter hos Ann nu. Låg över i natt efter att vi, tillsammans med hennes morsa, Åsa och Elin,  vart och sett Män som Hatar kvinnor. Jag måste s'äga att jag aldrig hade trott att den filmen skulle vara så bra. Det verkar inte sirekt som den typ av film som jag skulle se på i vanliga fall, men det här är helt klart en av de bästa filmerna jag sett. Den gick rätt in i hjärtat och hade sådana bra budskap. Visst; den kunde kännas lite överdriven ibland mnär precis alla män var emot Lisbet, men det är väl därför som det är en saga.

Män som Hatar Kvinnor är utan tvekan den mest butala och hemska film jag sett. Jag brukar inte gråta när jag ser på film, men den här fick tårarna att rinna rejält. Jag vet inte hur länge jag rös efteråt när jag tänkte på Lisbets övervakare. Filmen var inte så förskönad som filmer ofta kan vara; de visade hur det såg ut utan att tänka på att dölja saker för de känsliga. Detta är en bra sak, då detta väcker möe känslor.

Det faktum att Män som Hatar Kvinnor är ett faktum som jag nästan totalt glömde bort. Jag brukar inte gilla filmer på svenska, med undantag för Beck då, men den här filmen skulle aldrig ha kunnat vara bättre på engelska. Svenskan var helt klart en del av filmens charm och det gjorde på något sätt att det väckte mer känslor. DEt kändes mer hemma, på något sätt.

Skådespelarna i filmen gjorde ett suveränt jobb, särskilt huvudrollsinnehavaren. Jag trodd3e på henne hela tiden; hon var möe övertygande. Så var oxå de flesta andra sjkådespelarna, men jag måste säga att det kändes skumt att se Petwer Harber i en annan roll än som den snälla och goa polisen Beck. Martin, som hans roll heter även i denna film, är inte alls den tyop av karaktär som jag kan tänka mig Peter Harber i, men han gjorde ett suveränt jobb.

Se filmen och hade gött!