R.I.P.
Kan bara inte fatta det! Kvällen började bra, men så fick jag ett samtal och fick veta att Malin dött. Inte bara dött; hon dog på det värsta sätt man kan tänka sig! Jag vet knappt vad jag ska säga. Jag är helt förstörd, trots att jag inte känner henne särskilt bra. Fast hur jag känner ska jag nog inte snacka om; syrran är nog den som har det värst... eller Malins familj har det nog värre, men syrran har det fan så möe värre än mig. Kan inte förstå det alls. Varför gjorde hon det?
Många kommer sakna henne, det är jag helt säker på.. även jag känner mig jävligt nära tårar hela tiden nu sen jag fick veta. Mina kompisar tog Jävligt bra hand om mig och Carolines farsa var så jävla snäll att han schutsade hem mig. Pratade en hel del med honom och fick höra möe om vad Caroline sagt om mig. Ta det inte fel, Caroline; jag är verkligen inte arg eller nöe. Glad att du bryr dig så möe, men känner att jag måste rätta till vissa saker. Jag vet att det är svårt att tro på, men sanningen är att jag inte vet varför jag mår så som jag gör. Jag försöker inte stänga ut dig eller de andra. Jag har berättat för dig, och sanningen är verkligen att jag inte vet. Det beror antagligen på en hel del massa saker som byggts upp under åren, men vad det är vet jag inte. I så fall skulle jag ha gjort något åt det, men jag försöker ta reda på vad det handlar om och det är sanningen. Såfort jag har svaren själv kommer ni oxå få veta. Jag vet att det kanske inte är lätt att tro på, men snälla försök. Det är verkligen sanningen. Så jag tror jag måste snacka om det med dig, Caroline. Vill inte att du ska tro att jag stänger ut dig eller nöe.
Jaa.. det var ju inte direkt vad jag skulle skriva om, men tyckte jag var tvungen att klargöra det. Vad jag ville skriva om är Malin och allt som hänt. Det kom verkligen som en chock! En total chock, och jag visste inte alls hur jag skulle reagera först. Men sen kom tårarna och de ville inte ta slut. Så tänkte jag på syrran och hur jobbigt det måste vara för henne, och jag ville verkligen hem. Ville finnas där för henne, för jag vet hur nära de brukade vara och hur hårt det måsta ha tagit på henne. Måste ha varit så möe värre än för mig och det känns hemskt, så jag är verkligen tacksam för att Carolines farsa körde hem mig. Stod och kramade syrran länge och jag är glad att hon lät mig. Tror hon behövde det, även om hon ville spela tuff och inte gråta. Hoppas jag kan vara till nöe stöd för henne i alla fall... Önskar jag kunde vara ett lika bra stöd för henne som mina kompisar är för mig. Ni gjorde verkligen allt för att hjälpa mig <33
Och förlåt, Caroline och alla andra, men jag kunde verkligen inte vara kvar! Jag är verkligen lessen att det blev så här på din fest och allt, men jag kände att jag inte hade möe val.
Vila i Frid, Malin!
Många kommer sakna henne, det är jag helt säker på.. även jag känner mig jävligt nära tårar hela tiden nu sen jag fick veta. Mina kompisar tog Jävligt bra hand om mig och Carolines farsa var så jävla snäll att han schutsade hem mig. Pratade en hel del med honom och fick höra möe om vad Caroline sagt om mig. Ta det inte fel, Caroline; jag är verkligen inte arg eller nöe. Glad att du bryr dig så möe, men känner att jag måste rätta till vissa saker. Jag vet att det är svårt att tro på, men sanningen är att jag inte vet varför jag mår så som jag gör. Jag försöker inte stänga ut dig eller de andra. Jag har berättat för dig, och sanningen är verkligen att jag inte vet. Det beror antagligen på en hel del massa saker som byggts upp under åren, men vad det är vet jag inte. I så fall skulle jag ha gjort något åt det, men jag försöker ta reda på vad det handlar om och det är sanningen. Såfort jag har svaren själv kommer ni oxå få veta. Jag vet att det kanske inte är lätt att tro på, men snälla försök. Det är verkligen sanningen. Så jag tror jag måste snacka om det med dig, Caroline. Vill inte att du ska tro att jag stänger ut dig eller nöe.
Jaa.. det var ju inte direkt vad jag skulle skriva om, men tyckte jag var tvungen att klargöra det. Vad jag ville skriva om är Malin och allt som hänt. Det kom verkligen som en chock! En total chock, och jag visste inte alls hur jag skulle reagera först. Men sen kom tårarna och de ville inte ta slut. Så tänkte jag på syrran och hur jobbigt det måste vara för henne, och jag ville verkligen hem. Ville finnas där för henne, för jag vet hur nära de brukade vara och hur hårt det måsta ha tagit på henne. Måste ha varit så möe värre än för mig och det känns hemskt, så jag är verkligen tacksam för att Carolines farsa körde hem mig. Stod och kramade syrran länge och jag är glad att hon lät mig. Tror hon behövde det, även om hon ville spela tuff och inte gråta. Hoppas jag kan vara till nöe stöd för henne i alla fall... Önskar jag kunde vara ett lika bra stöd för henne som mina kompisar är för mig. Ni gjorde verkligen allt för att hjälpa mig <33
Och förlåt, Caroline och alla andra, men jag kunde verkligen inte vara kvar! Jag är verkligen lessen att det blev så här på din fest och allt, men jag kände att jag inte hade möe val.
Vila i Frid, Malin!
Kommentarer
Postat av: Karin
Det är så hemskt! Du behöver absolut inte be om ursäkt för att du åkte hem! Det är väl självklart att du ville åka hem till din syster. Hon behövde allt stöd ho kunde få.
Och Rebecca,jag tror på dig! Förstår att du är förvirrad och att det är svårt att veta vad det är som gör att du inte mår bra. Finns här för dig!
Stooor kram
Trackback
