Blir det bättre?
Ok.. så jag är väl lite efter, men kom precis på att det var fredag den 13:e igår. Har aldrig sett det som en otursdag, har alltid varit någon som jag skämtat om och tyckt det är humbug, men jag tror jag har ändrat åsikt totalt om det nu. Fredag den 13:e betyder otur. Vad som hände igår är ett starkt bevis på det.
Det känns så konstigt; känslorna för vad som hände går verkligen upp och ner. Ena sekunden tar det inte så möe på mig, medans jag nästa sekund måste fightas för att hålla tårarna borta. Det är svårt att förstå sig på, men den tanke som dyker upp mest är: Varför? Varför gjorde hon det? Ja, antagligen mådde hon dåligt och jag kan verkligen förstå att det kan kännas som enda utvägen, men det är inte en bra utväg. Det ställer bara till för alla runt omkring. Men jag vet inte; kanske fick hon inte den hjälp hon behövde eller så hade hon ingen att prata med och det är det som gör saken värst. Hur länge gick hon och funderade på det? Var det planerat? Har hon mått dåligt länge, utan att ha fått det stöd hon antagligen behövde eller kom det bara plötsligt? Hände det något som var för möe för henne och fick henne att ta till denna drastiska utväg? Jag vet inte, men båda alternativen känns så hemska.
Jag tycker verkligen synd om hennes familj. Hon var så ung, bara 16 år gammal, och hade kunnat haft hela livet framför sig. Det brukar alltid lösa sig tillslut, men hon fick antagligen nog. Jag funderar hela tiden på om hon ångrade sig de där sista sekunderna när det inte längre fanns någon återvändo eller om hon var glad över att det snart skulle ta slut. Jag vet inte alls, och ärligt talat vet jag inte om jag vill veta. Sanningen kan vara så förskräckligt grym.
Det som jag hoppas allra mest på nu är att hon har kommit till ett bättre stäle. Jag vill tro att hon har gjort det, men jag är inte alls övertygad om det är så. Jag vill intala mig själv att hon har hamnat i himlen eller paradiset, men är det verkligen så? Det är vad jag vill tro, och det är vad jag stundtals tror, men det går också upp och ner. Teorierna på vad som händer efter döden är så många och jag vet inte vilken av dem jag tror på. Förut trodde jag alltid på att när någon dör så reinkarneras dem sedan, men det är jag inte så säker på längre. Hamnar vi i ett helvete eller ett paradis är vi dör? Förhoppningsvis är det så, men möjligheten att allting bara försvinner och blir helt tomt och svart finns ju också. Vad som än är sant och vart man än hamnar efter döden så hoppas jag att det är ett bättre ställe. Jag hoppas det är ett ställe där de som mår dåligt får vara lyckliga och de som har ställt till det får en andra chans...
Det känns så konstigt; känslorna för vad som hände går verkligen upp och ner. Ena sekunden tar det inte så möe på mig, medans jag nästa sekund måste fightas för att hålla tårarna borta. Det är svårt att förstå sig på, men den tanke som dyker upp mest är: Varför? Varför gjorde hon det? Ja, antagligen mådde hon dåligt och jag kan verkligen förstå att det kan kännas som enda utvägen, men det är inte en bra utväg. Det ställer bara till för alla runt omkring. Men jag vet inte; kanske fick hon inte den hjälp hon behövde eller så hade hon ingen att prata med och det är det som gör saken värst. Hur länge gick hon och funderade på det? Var det planerat? Har hon mått dåligt länge, utan att ha fått det stöd hon antagligen behövde eller kom det bara plötsligt? Hände det något som var för möe för henne och fick henne att ta till denna drastiska utväg? Jag vet inte, men båda alternativen känns så hemska.
Jag tycker verkligen synd om hennes familj. Hon var så ung, bara 16 år gammal, och hade kunnat haft hela livet framför sig. Det brukar alltid lösa sig tillslut, men hon fick antagligen nog. Jag funderar hela tiden på om hon ångrade sig de där sista sekunderna när det inte längre fanns någon återvändo eller om hon var glad över att det snart skulle ta slut. Jag vet inte alls, och ärligt talat vet jag inte om jag vill veta. Sanningen kan vara så förskräckligt grym.
Det som jag hoppas allra mest på nu är att hon har kommit till ett bättre stäle. Jag vill tro att hon har gjort det, men jag är inte alls övertygad om det är så. Jag vill intala mig själv att hon har hamnat i himlen eller paradiset, men är det verkligen så? Det är vad jag vill tro, och det är vad jag stundtals tror, men det går också upp och ner. Teorierna på vad som händer efter döden är så många och jag vet inte vilken av dem jag tror på. Förut trodde jag alltid på att när någon dör så reinkarneras dem sedan, men det är jag inte så säker på längre. Hamnar vi i ett helvete eller ett paradis är vi dör? Förhoppningsvis är det så, men möjligheten att allting bara försvinner och blir helt tomt och svart finns ju också. Vad som än är sant och vart man än hamnar efter döden så hoppas jag att det är ett bättre ställe. Jag hoppas det är ett ställe där de som mår dåligt får vara lyckliga och de som har ställt till det får en andra chans...
Kommentarer
Postat av: Natta
I DO!
Trackback
