Hemma

Låg över hos Sandra inatt, och vi hade det rätt kul. Det var skönt; har inte snackat med henne ordentligt på länge. Så hade jag tänkt åka till skolan, egentligen, men det blev att jag drog hem istället. Kände att jag inte skulle palla med det över huvud taget idag. Jag vet att jag ofta gör så; stannar hemma och bara skiter i allt för att jag inte pallar med. Det har inte vart en vecka på länge som jag vart i skolan varje dag, och det är inte så bra. Jag vet det, men ibland klarar jag bara inte av det. Det känns inte som det spelar någon roll heller; det är redan helt kört för mig, så vad spelar det för roll? Jag orkar inte bry mig längre. Elr, ja.. bryr mig gör jag nog kanske ändå, men jag orkar inte göra det på samma gång. Jag ignorerar att jag gör det och skiter i det istället. Det är så mkt lättare, och nu har jag ställt till det så för mig själv, så det skulle inte göra någon stor skillnad. Det spelar inte direkt någon roll vad jag gör, för jag vet att det är kört för mig redan. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag känner för någonting längre. Jag känner mig helt tom, men på samma gång är det en massa tankar och känslor som vimlar runt. Det är väl en slags växling mellan de båda. Jag förstår det inte riktigt själv, så det blir bara så jävla komplicerat. Jag vet att folk tycker jag är jobbig nu, och jag är grymt tacksam att alla står ut med mig ändå! Ta det inte personligt om jag beter mig som en raggata och är grinig hela tiden. Jag menar det verkligen inte så..

Sandra, Hannah, Ann och Ed drog till Stockholm idag. Jag hoppas de får det jävligt kul! Själv ska jag till till Stockholm jag med, men jag ska dit med dem + några fler nästa helg istället. Till Mikus babyshower. Det kommer komma så mkt härligt folk, så det kommer vara omöjligt att inte ha kul.

På samma gång som jag ser fram emot det så är jag även lite rädd för att åka dit. Jag är inte direkt den mest stabila personen i världen just nu plus att det alltid är så mkt folk överallt i Stockholm. Förhoppningsvis kommer det väl gå bra ändå. Det är i alla fall den inställning som jag kommer försöka ha.

Be Good!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0