reccygrodan

Här sitter man då; väntar på att klockan ska gå. 05.31 är den nu, och jag är astrött. Blev ännu en sömnlös natt idag, men det var väl ändå bättre så. Kan verkligen inte försova mig idag. Har en tid bokad, och tänker inte riskera att missa den, så det är väl lika bra att det inte blev något sova inatt. Får ta igen det i helgen, as always.

Jaa. Vad finns på schemat idag då? Jaa.. inte ska jag till skolan i alla fall. Ledig på onsdagar, vilket är väldigt skönt, men har faktiskt saker att göra idag. Efter att jag vart iväg till den bokade tiden, blir det att åka in och träffa Sanja i Kristinehamn. Eller ja, inte direkt efteråt; hon är inte i K-hamn förrn vid fyra, så jag åker väl vid tre. Ska bli gött och träffa henne igen; det var ju så länge sen nu...

Sen blir det väl hem relativt tidigt. Ska försöka ta tag i att plugga lite, och om jag känner mig själv rätt så kommer jag ha hela natten på mig. Kommer inte direkt ha något bättre för mig, som att sova... Men jaa.. lika bra det med, antar jag. Behöver seriöst ta tag i det nu. Jaa.. jag vet att jag säger det hela tiden, men ändå! Behöver fortfarande göra det.

Har tittat på Pandora Hearts hela natten oxå. Den är faktiskt rätt bra. Blev bättre efter några avsnitt.. början var rätt tråkig.. men nu är den bra i alla fall. Har väl typ 6 avsnitt kvar, tror jag. Så blir väl och ta den till helgen eller nöe. Får se. Är ju ledig nästa vecka, så då har jag all tid i världen. Jaa.. de flesta tycker väl att det inte borde spela någon rll om jag har lov eller inte, eftersom jag ändå missar så mycket, men det blir en helt annan sak. Ingen press att man måste iväg, och ingen som kan bli arg för att man är hemma. Så det är bra. Behöver det nu... Mer än någonsin.

Aja.. ha det bäst nu! Hoppas ni fått sova lite bättre än mig, och att erat humör är bättre än mitt.

 

Hold your head up high - Nomy

 

 

Så fick jag äntligen tag på den. Boken som jag letat efter så länge, men som alltid varit utlånad när jag varit till biblioteket. Hade tur när jag åkte till Karlskoga och hittade den där.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är lite av en självbiografisk bok av författaren Ann Heberlein. I boken tar hon upp mycket av hur hon känner det och hur hennes liv med manodepressivitet, eller bipolär typ 2 som det nu kallas, ser ut. Det är en väldigt informativ bok som enligt mig är skriven på ett väldigt annorlunda sätt, emn ändå är det väldigt bra. Hennes sätt att beskriva saker som känslor och hur hon ser världen och liknande är väldigt bra; hon har verkligen förmågan att få läsarna att förstå. Därför tycker jag att det är en bra bok på så många olika sätt. Även om jag aldrig någonsin varit manodepressiv, så förstår jag verkligen mycket bättre hur det måste vara att leva med det nu. Och jag kan säga att jag verkligen inte vill uppleva det själv.

Utdrag ur boken:
"Deprissionen har inga svar. Inga svar alls. Jag är bara ett frågetecken. Min kropp är inget annat än ett sorgligt frågetecken. Ett skrik. Ett jämmer. Det finns inga stolta, självsäkra svar kvar. De där förmätna svaren gör mig skamsen, färgar mina kinder röda. Och nu. Nu. Nu måste jag stå till svars för de där tvärsäkra svaren."

Även om det är långt ifrån allt, så kan jag i stora delar av boken känna igen mig själv, och kanske var det därför som jag blev så fast i den. Bara titeln fick mig fångad, för det träffade precis på hur jag själv känner det många gånger. Denna lilla mening förklarar den känslan så bra med så få ord. Något som annars skulle kunna kräva en hel massa text för att beskriva. Så vad ska jag säga, jag tycker det är hemskt att hon känner som hon gör och ser på livet på det sätt hon gör, men jag är ändå så tacksam för att hon gav ut denna bok. På något sätt beskrev den många av de känslor jag själv ofta känner på ett så bra sätt; ett sätt jag aldrig själv skulle kunnat förklara. Känslor som jag själv aldrig skulle kunna sätta ord på. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva... bara den korta frasen säger mig så mycket och förklarar så mycket som är så svårt att sätta ord på.

Utdrag:
"Orden är inte mina vänner idag. Också de överger mig när ångesten bygger bo i mitt bröst. Orden skapar broar mellan mig och den där hemska världen. Orden skapar bara en jävla massa missförstånd. De blir till taggar. Till glassplitter. Till giftpilar som likt bumeranger vänder åter till mig. De är inte ett skyddande hölje, de är ingen värmande filt. De är som en hinna. En hinna av tunn klistrig plast. Jag ser andra människor utanför men jag kan inte nå er. Jag försöker berätta något men allt kommer ut fel. Förvrängt. Som om jag andats helium."

Ja, som ni kanske märker så är det inte direkt någon glad bok, men det är itne meningen heller. Den tar upp en sanning som så många människor väljer att ignrera, men med denna bok hoppas jag verkligen att Ann Heberlein kan utöka förståelsen bland folk. Öka förståelsen för hur det är att inte älska livet. Hur det är för de personer som inte ser de ljusa sidor som många människor är välsignade att kunna se.

Så ett tack till Ann Heberlein som skrivit och gett ut den här boken. Den är till stor hjälpför mig, och säkert många andra.

Läs den!!!!!

Ja, så sitter jag här igen. klockan är fem i fyra på morgonen, så blir inget sova för mig inatt, kan jag ju säga. Börjar skolan vid en tolv eller vafan det nu var. Men ja, jag får skylla mig själv. Det är bara jag som satt mig i den här positionen att inte kunna sova, och att sen när jag väl somnar så kan jag inte komma ur sängen. Så det känns inte värt att gå och lägga sig dagen innan jag har en tid att passa, då typ som skolan, eftersom jag inte kan ta mig ur sängen på möra. Det är så jävla jobbigt! Jag är så trött på det! Jag vill kunna sova som en normal människa! Visst, vissa dagar är det inga problem med att somna, då kan jag somna mitt på dagen, men då är kruxet att jag inte tar mig ur sängen istället. Så vad väljer man mellan pest och kolera? Vara vaken, eller ligga fast i sängen? Jaa. Jag föredrar nog att vara vaken. Då kan jag i alla fall ta mig iväg. Det är så jävla jobbigt att gå omkring och vara trött hela tiden, särsklt när inte det mentala eller någonting annat är bra heller. Visst är jag van vid att vara trött, men det här är ju bara extremt! Så måste jag vissa dagar vara så jävla utmattad att jag knappt kan stå på benen för att kunna somna. Ett problem, eller? Ja! Fan vad jag vill att det ska vända snart... Allting verkar bara gå fel nu! Till och med värre än innan. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här och fixa till saker och ting. Jag verkar vara helt hopplös på det.. ja, fast det vore inte så konstigt. Jag är väl hopplös på allting.

Trött som satan och lika mycket depp och ångest. Vafan gör man? Jaa.. jag hoppas folk förstår om jag är lite frånvarande eller verkar ha en ganska kort stubin nu. Jag hoppas ni kan förlåta det. Även om jag inte är världens trevligaste människa för tillfället... eller någonsin, men nu är det extremt... så hoppas jag ni förstår att jag bryr mig lika mycket om er och älskar er lika mycket endå. Jag finns fortfarande här för er! Ni behöver inte oroa er för att jag ska bli grinig på att ni snackar med mig om sånt som är viktigt för er eller tynger er, för jag lyssnar fortfarande gärna.

Vet att det är ganska många av mina nära som inte mår bra nu, och jag känner mig så patetisk! Jag kan inte göra ett skit för att hjälpa till! Jag kan lyssna, men vad mer kan jag göra? Inte ett piss.. Jag är verkligen inte till någon hjälp för någon. Om något så ställer jag bara till saker ännu mer. Och det är så jobbigt att veta att jag är en sån börda för alla och att jag dessutom inte kan hjälpa dem nog mycket. Att jag inte kan läka deras sår och ta bort deras bekymmer. Om något så gör jag på något sätt mycket bara värre. Usch.. nej, jag måste sluta tänka innan jag blir galen!

Ha det bra och God Morgon till er!

Jaa.. ska väl försöka ta mig in till skolan om ett par immar. Måste verkligen försöka ta tag i det. Måste fan ta och försöka ignorera allt annat. Skita i allt annat och försöka att inte tänka på det. Är väl inget annat att göra nu, antar jag, för nu har jag ställt till det för mig själv på så många sätt... Jag vill egentligen inte ställa till mer nu. För mig själv. För andra. Göra folk besvikna. Nej, det är inte den typ av person jag vill vara, även om jag alltid verkar falla tillbaka dit. Önskar jag bara kunde ändra mig, och skärpa mig nu. Önskar jag kunde bli den jag vill vara, istället för den här misslyckade saken som bara ställer till det. Nej, jag skiter i om jag inte orkar på grund av diverse saker. Jag vill inte ställa till mer. Det gör det bara värre. Så ska väl i alla fall ta mig till skolan idag, så får vi se hur det blir sen. Kan inte fortsätta göra alla besvikna. Göra mig själv besviken. Det bästa är nog att strnta i ångesten, frustrationen, ledsamheten, och tröttheten. Det är nästan det enda jag känner för tillfället. Nästan det enda som jag kännt i alla fall i ett par veckor nu. Jag vet att jag kommer ångra mig om jag inte struntar i det och försöker fixa ordning på skolan. Så jag skiter i om det bryter ner mig, då har jag i alla fall försökt.

Fan vad jag inte orkar mer!

Hur har jag kunnat missa det här?!?! Omg, vad dum jag känner mig! En av de bästa skådespelarna, Christian Kane, sjunger och spelar gitarr!! Och han är bra på det! Och väldigt speciell röst må jag säga. Hur kunde jag missa det?? Ok, inte direkt min musiksmak.. eller,ja.. inte alls min musiksmak.. inte så förtjust i musiken och det, men han ha en awsome röst! Och sen spelar han bra, men låtarna är inte särskilt bra, tyvärr :/


Och titta in Leverage!! Asbra serie med honom och en massa andra. Svår att förklara, men den är skitbra!

Ok.. det här är konstigt.. Skulle gå upp för att ta en röka nyss... klockan är nu 02.33.. hörde snarkningar från Markus rum. Då blev jag lite fundersam. För det första; jag har aldrig hört Markus snarka. För det andra; det lät läskigt likt mamma.. Så kollade in i rummet, och där ligger mamma. Lyset tänt i taket och sover som en stock. Såg när hon gick ner till toan för typ två timmar sen, och tydligen gick hon aldrig upp och lade sig, utan lade sig i Markus säng. Markus blev lika förvånad som mig när han upptäckte det. Markus, den stackarn har ingenstans att sova nu, så jag sa åt honom att han kunde lägga sig i min säng om han blev trött. Hellre att jag inte får sova n att han inte får göra det. Men jag fattar inte. Varför gick hon och lade sig i Markus säng istället för sin egen? :S Det går inte ihop! Hon låg ju och sov i sin egen enda tills hon gick ner på toan, och nu ligger hon i Markus säng! Varför?? Jag fattar inte! Och inte Markus heller! Knäppt värre!