reccygrodan

Ja, så sitter jag här igen. klockan är fem i fyra på morgonen, så blir inget sova för mig inatt, kan jag ju säga. Börjar skolan vid en tolv eller vafan det nu var. Men ja, jag får skylla mig själv. Det är bara jag som satt mig i den här positionen att inte kunna sova, och att sen när jag väl somnar så kan jag inte komma ur sängen. Så det känns inte värt att gå och lägga sig dagen innan jag har en tid att passa, då typ som skolan, eftersom jag inte kan ta mig ur sängen på möra. Det är så jävla jobbigt! Jag är så trött på det! Jag vill kunna sova som en normal människa! Visst, vissa dagar är det inga problem med att somna, då kan jag somna mitt på dagen, men då är kruxet att jag inte tar mig ur sängen istället. Så vad väljer man mellan pest och kolera? Vara vaken, eller ligga fast i sängen? Jaa. Jag föredrar nog att vara vaken. Då kan jag i alla fall ta mig iväg. Det är så jävla jobbigt att gå omkring och vara trött hela tiden, särsklt när inte det mentala eller någonting annat är bra heller. Visst är jag van vid att vara trött, men det här är ju bara extremt! Så måste jag vissa dagar vara så jävla utmattad att jag knappt kan stå på benen för att kunna somna. Ett problem, eller? Ja! Fan vad jag vill att det ska vända snart... Allting verkar bara gå fel nu! Till och med värre än innan. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här och fixa till saker och ting. Jag verkar vara helt hopplös på det.. ja, fast det vore inte så konstigt. Jag är väl hopplös på allting.

Trött som satan och lika mycket depp och ångest. Vafan gör man? Jaa.. jag hoppas folk förstår om jag är lite frånvarande eller verkar ha en ganska kort stubin nu. Jag hoppas ni kan förlåta det. Även om jag inte är världens trevligaste människa för tillfället... eller någonsin, men nu är det extremt... så hoppas jag ni förstår att jag bryr mig lika mycket om er och älskar er lika mycket endå. Jag finns fortfarande här för er! Ni behöver inte oroa er för att jag ska bli grinig på att ni snackar med mig om sånt som är viktigt för er eller tynger er, för jag lyssnar fortfarande gärna.

Vet att det är ganska många av mina nära som inte mår bra nu, och jag känner mig så patetisk! Jag kan inte göra ett skit för att hjälpa till! Jag kan lyssna, men vad mer kan jag göra? Inte ett piss.. Jag är verkligen inte till någon hjälp för någon. Om något så ställer jag bara till saker ännu mer. Och det är så jobbigt att veta att jag är en sån börda för alla och att jag dessutom inte kan hjälpa dem nog mycket. Att jag inte kan läka deras sår och ta bort deras bekymmer. Om något så gör jag på något sätt mycket bara värre. Usch.. nej, jag måste sluta tänka innan jag blir galen!

Ha det bra och God Morgon till er!