Skolan

Sitter i skolan och väntar på att nästa lektion ska börja om... *tittar på klockan*... typ 40min. Det är sista för dagen, och fan vad gött det ska bli att komma hem sen. Jag klarar verkligen inte av det här med skolan.. Det knyter sig i magen och jag bara tänker på att jag måste här ifrån.. Vad ska jag kalla det.. Panik? nej.. det är ett för starkt ord. Panik är det inte, men vet inte vad annars jag skulle kalla det. Jag känner mig instängd och vill bara bort. Det kommer folk och går förbi mig och jag stelnar till. Fan vad jag inte pallar det här. Vet inte varför; men klarar bara inte av det här med skolan. Och att jag är omgiven av en massa folk som jag inte känner hela tiden gör det ju knappast bättre. Vet inte bvarför jag känner mig så illa till mods när det bara är enn massa folk som jag inte känner. Jag borde inte göra det, och jag fattar inte vad det kommer ifrån. Jag har ju inte alltid varit sån; det kom ju helt plötsligt för bara nått år sen.

Dock är det inte så allvarligt att jag inte kan hantera det och bete mig relativt normalt. Men det är jobbigt! Båda med allt folk och med skolan. Fan! Jag vill inte ge upp det här året på grund av att det är så jobbigt att vara här; finns ju inte en chans att jag kan komma tillbaka nästa år och ta tag i det på nytt. så jag får väl säga så här; jag kommer inte göra som förra året och sluta gå i skolan för jag kommer inte få några slutbetyg det här året heller i så fall. Nej! Jag kommer stanna kvar och försöka no matter what!!
Det låter så enkelt när man säger det... hah.. önskar det var lika lätt! Får helt enkelt vänta och se hur det blir. Jag bryr mig ärligt talat inte om ifall mina betyg skiter sig, och de som blir besvikna över det... jaa.. jag bryr mig inte! 
Men lite goda nyheter! Jag är i princip frisk nu! :)
Örat mår mycket bättre; märker knappt av att jag har det längre. :P så det känns förjävligt gött! Är förvånad att det vände så jävla snabbt efter att jag väl fått penicillinet och de där örondropparna. Det vände hur snabbt som helst, och det är ju skönt det! Men å andra sidan så är jag inte så säker på att det verkligen är bättre när det inte gör ont, för när det gjorde ont så koncentrerade jag mig på det, och hade inte tid att må dåligt för övrigt..
Nee.. jag föredrar nog att vara depp framför att ha ont fysiskt. Jag vill aldrig vara med om det igen!

Hmm.. *tittar på klockan*. Det är en halvtimma kvar tills jag börjar... varför går tiden så sakta! Kan den inte gå snabbare så att jag kan få gå härifrån snart?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0