Sjuk..
Aldrig har jag haft så jävla ont. Jag överdriver inte; jag har verkligen aldrig haft så ont någonsin! Mitt öra gör så förbannat ont att jag inte vet vad jag skall göra.
Det hela började inte så allvarligt; hade bara lite ont när jag kom emot örat, men det var ingenting som jag tänkte på. Det var ju bara att låta bli att komma emot det någonstans. Inga problem. Inget att bry sig om. Fan så fel jag hade...
Efter några dagar så började det göra ont konstant; inte sådär jätteont så man inte kan stå ut med det, men ändå ont. Brydde mig inte så mycket om det då heller. Sandra och Anna-Maria var på mig om att åka till sjukhuset, men jag tyckte inte det behövdes. Det gjorde ju inte så ont. Sen när det hade blivit mycket bättre dagen efter så att det åter igen bara gjorde ont när jag kom emot det så tyckte jag verkligen inte att det var någon idé. Det höll ju på att ge sig.
Åter igen hade jag fel och dagen efter hade jag så ont att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag ville sätta mig ner och tjuta för att det gjorde så ont, samtidigt som jag bara ville ställa mig och skrika rätt ut. Det slutade med att jag inte gjorde något av det. Jag gick och gnällde för mamma hela dan,och tillslut ringde jag till vårdcentralen. Fick en tid på förmiddagen dagen efter.
Mot kvällen blev det mot alla odds ännu värre, och hur trött jag än var, så kunde jag inte gå och lägga mig. Kunde inte ligga på sidan, för då tog örat styk,och att bara ligga ner var en plåga! Dssutom hade det andra örat börjat göra ont på precis samma sätt som det första gjorde i början, så då kunde jag inte ligga på det örat heller. Jag sover aldrig på rygg, så det blev sjukt jobbigt..
Så dagen därpå sjukanmälda jag mig och sen ringde jag hem till min kusin Jonas, som var en ängel och skjutsade iväg mig till vårdcentralen. Läkarn jag fick... henne vill jag aldrig ha igen! Hon hade en hemsk attityd, och då jag hade så jävla ont så hade jag inget tålamod, och hon var inte det minsta försiktig. Den där mojängen som hon undersökte örat med högg hon in, och verkar inte alls ha fattat det där med att jag hade ont. Tycker hon kunde vart lite försiktig. Sen på det andra örat som jag sa att jag fick ont i om man kom emot det så poakade hon mig... hårt! Sen frågade hon om det gjorde ont. Jag ville säga: *Var försiktig! Jag sa precis åt dig att det gör ont att komma emot det minsta lilla, och så är du en bitch och trycker hårt!! Ja! Det gör ont!* men sa istället: *Ja, det gör ont.* Notera att mitt tålamod och humör är förjävligt när jag har så ont.
I alla fall så sa läkarn att det var svullet i örat och på trumhinnan. Inget mer med det. Hon skrev ut penicillin och örondroppar som jag skulle ta i typ en vecka, sen gick jag. Tycker inte hon hade rätt attityd för att vara läkare.
I alla fall så hämtade jag ut penicillinet, örondropparna och min andra medicin på Apoteket. Mamma var snäll och betalade då jag är helt pank... det hela gick på 415kr... lite dåligt samvete?? Oh ja! Så nu hoppas jag verkligen att det fungerar, för som det vart hittills så är det bara alvedon som fungerar, och det fungerar bara i typ 2,5 timma... Snälla låt penicillinet och örondropparna fungera! Annars kommer jag avlida av det här!!
Det hela började inte så allvarligt; hade bara lite ont när jag kom emot örat, men det var ingenting som jag tänkte på. Det var ju bara att låta bli att komma emot det någonstans. Inga problem. Inget att bry sig om. Fan så fel jag hade...
Efter några dagar så började det göra ont konstant; inte sådär jätteont så man inte kan stå ut med det, men ändå ont. Brydde mig inte så mycket om det då heller. Sandra och Anna-Maria var på mig om att åka till sjukhuset, men jag tyckte inte det behövdes. Det gjorde ju inte så ont. Sen när det hade blivit mycket bättre dagen efter så att det åter igen bara gjorde ont när jag kom emot det så tyckte jag verkligen inte att det var någon idé. Det höll ju på att ge sig.
Åter igen hade jag fel och dagen efter hade jag så ont att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag ville sätta mig ner och tjuta för att det gjorde så ont, samtidigt som jag bara ville ställa mig och skrika rätt ut. Det slutade med att jag inte gjorde något av det. Jag gick och gnällde för mamma hela dan,och tillslut ringde jag till vårdcentralen. Fick en tid på förmiddagen dagen efter.
Mot kvällen blev det mot alla odds ännu värre, och hur trött jag än var, så kunde jag inte gå och lägga mig. Kunde inte ligga på sidan, för då tog örat styk,och att bara ligga ner var en plåga! Dssutom hade det andra örat börjat göra ont på precis samma sätt som det första gjorde i början, så då kunde jag inte ligga på det örat heller. Jag sover aldrig på rygg, så det blev sjukt jobbigt..
Så dagen därpå sjukanmälda jag mig och sen ringde jag hem till min kusin Jonas, som var en ängel och skjutsade iväg mig till vårdcentralen. Läkarn jag fick... henne vill jag aldrig ha igen! Hon hade en hemsk attityd, och då jag hade så jävla ont så hade jag inget tålamod, och hon var inte det minsta försiktig. Den där mojängen som hon undersökte örat med högg hon in, och verkar inte alls ha fattat det där med att jag hade ont. Tycker hon kunde vart lite försiktig. Sen på det andra örat som jag sa att jag fick ont i om man kom emot det så poakade hon mig... hårt! Sen frågade hon om det gjorde ont. Jag ville säga: *Var försiktig! Jag sa precis åt dig att det gör ont att komma emot det minsta lilla, och så är du en bitch och trycker hårt!! Ja! Det gör ont!* men sa istället: *Ja, det gör ont.* Notera att mitt tålamod och humör är förjävligt när jag har så ont.
I alla fall så sa läkarn att det var svullet i örat och på trumhinnan. Inget mer med det. Hon skrev ut penicillin och örondroppar som jag skulle ta i typ en vecka, sen gick jag. Tycker inte hon hade rätt attityd för att vara läkare.
I alla fall så hämtade jag ut penicillinet, örondropparna och min andra medicin på Apoteket. Mamma var snäll och betalade då jag är helt pank... det hela gick på 415kr... lite dåligt samvete?? Oh ja! Så nu hoppas jag verkligen att det fungerar, för som det vart hittills så är det bara alvedon som fungerar, och det fungerar bara i typ 2,5 timma... Snälla låt penicillinet och örondropparna fungera! Annars kommer jag avlida av det här!!
Kommentarer
Trackback
