reccygrodan

Snart bär det av till Arvika. Vi ååker imorgon.. elr snarare idag för klockan har precis passerat tolv, men i alla fall. Snart bär det iväg, och Nattas föräldrar är så snälla att de skjutsar oss. Det ska bli väldigt kul!Det ska det verkligen; Jag, Natta och en massa röj. Vi kommer totalt äga hela Arvika!! Både Natta och jag har sett fram emot det så länge, och nu är det äåntligen dags!! Men jag har inte ens packat än.. haha! Borde ha gjort det för länge sen, men gick till Granath och lånade en resväska och blev sedan kvar där tills för typ en halvtimma sen. Men snart ska jag sätta igång och packa.

Men jag vet inte.. jag skjuter på det, som jag alltid gör med allting, tyvärr.. men nu så kan jag bara inte finna ro till att koncentrera mig på det. Jag är nervös för hur det ska gå. Visst; det kommer bli askul, det har jag ingen tvekan om, men jag är ändå nervös. Jag är rädd att jag skall bli depp, som jag jag vart väldigt mycket på sista tiden, och det varken orkar jag med när jag är iväg så, och jag kan inte tillåta det. Det skulle ställa till så för stackars Natta!
Dessutom så är jag rädd för hur det ska bli när det är så mkt folk. Jag vet inte om folk har märkt det, eller om jag är duktig på att dölja det, men stora folksamlingar gör mig illa till mods,och jag mår allmänt dåligt. Visst; när jag är full eller lullig så kommer jag inte bry mig, men jag är rädd för hur jag skall reagera medans jag fortfarande är nykter. Jag kommer inte orka med så många dagar om jag får de här panikkänslorna.

Något annat som verkligen gräverpå mig nu är mamma och pappa. Det faktum att de skall flytta isär har inte direkt skjunkit in ordentligt och det har känts så overkligt, men idag när jag var hos Granath så pratades det en hel del om det. De snackade om hur Tommy skulle försöka få tag på en billig bil och fixa i ordning för att hon skulle behöva det när de går isär, och det kändes så konstigt. Familjen Öberg kommer splittras. Den kommer inte existera något mer,och även om jag vet att både mamma och pappa kommer må bättre, så är det så jävla jobbigt. Jag vill att vi ska vara en familj. Jag vet att det är mycket bråk och att jag hela tiden har sagt att jag vill att de flyttar isär så vi slipper alla bråk, men när jag tänker efter så vill jag egentligen inte det.
Dessutom så har jag så dåligt samvete för att de flyttar isär. Jag vet att det är en stor del på grund av mig, och det gör så ont att veta. Varför kunde jag inte hålla käften eller ljuga när de frågade mig?! Eller tänka efter vad det egentligen skulle innebära?! Jag vill inte splittra min familj, men nu har jag sett till att det blir så i alla fall.. Och trots att mamma är iväg till brorsan nu, så har jag dåligt samvete för att jag åker iväg en vecka. Det är bara litye drygt en månad kvar tills famlijen inte kommer existera mer, och jag bara drar iväg. Drar iväg för att roa mig istället för att ta vara på den tid vi har kvar..

Ibland är jag verkligen ett svin.