Arvika
HAr typ inte orkat uppdatera om Arvika förrn nu; vart så jävla trött. Det hade väl sina roliga stunder, men mesta tiden var det bara jobbigt för min del. Men på ett sätt var det också väldigt komiskt, för vi var verkligen otursförföljda!
Oturen började redan första dagen, precis när vi kommit in på campingen. Vi packade upp tältet, som pappa garanterat var bra och helt, och upptäckte att sörena som höll ihop tältpinnarna var av. Så Natta och jag satte igång och satt ihop dem, vi kböt fast dem igen, och tyckte att det inte borde vara några problem med att få det att fungera. Efter ett par timmar hade vi då fått upp tältet, men det stod aningen snett. Jag försökte övertala Natta att det skulle gå ändå, men hon ville verkligen inte tro mig. Vi låste in våra saker och gick en sväng, och när vi kom tillbaka så var tätlet väldigt mycket vinnare. Natta konstaterade att det skulle rasa, och då kunde jag inte annat än att hålla med henne. Därför ringde Natta sina föräldrar som var snälla att komma med ett nytt tält. Så blev Becca 400kr fattigare, men vi var båda nöjda när vi fick upp ett tält som fungerade och som gick jävligt snabbt att sätta upp. Och på ett sätt så var det kanske tur att tältet gick sönder då vi böt plats när vi fick det nya. Senare dagar upptäckte vi hur det stank och var supergeggigt där vi först bestämt oss för att bo.
Dan därpå, alltså onsdagen, åkte Natta och jag in till stan i Arvika för att köpa lite grejer som vi behövde, och tittade dessutom på lite andra grejer. Jag blev väldigt nöjd då jag fick tag på fyra nya filmer; White Noise 2 (som jag inte ens visste existerade, så jag blev possitivt överraskad), Disturbia (som jag länge velat se, men ändå inte orkat se på sen jag kommit hem), Pakten (som faktiskt var ganska bra), och Four Brothers (som är en helt underbar film! Jag älskar den, även om det finns en sak med filmen som jag verkligen hatar, men inte tänker avslöja, så var den grymt bra!). Så hamnar vi på en Pizzeria för att äta mat; deras kycklingsallad var helt underbar! Helt klart i samma liga som Ralf's!!
Efter ett par timmar i stan tog vi bussen tillbaka till campingen, och precis när vi skulle stiga av bussen började det ösregna, så Natta och jag tog skydd under ett tak i närheten av där bussen släppte av oss. När den korta skuren slutat gick vi tillbaka till campingen och när vi såg tältet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta; regnskyddet på tältet hade flögit av, och jag överdriver inte när jag säger att det vi hade kunnat använda tältet som pool om vi hade velat det. Så då blev det bara för mig och Natta att plocka ut allt från tältet och torka av. Jag stod utanför och tog emot sakerna, medans Natta var i tältet och torkade så torrt vi kunde få det. Som tur var så kom den förbannade stekande solen och såg till att allting torkade relativt snabbt. Efter ett tag blev solen bara en plåga, dock, och alla de småskurar som kom i princip varje dag var väldigt välkommna, för solen var verkligen olidlig!
Så blev vi inbjudna till ett camp i närheten av vårat och vi festade lite med dem. Lekte ölleken lite och hade det allmänt trevligt. Bortåt 5-6 någongång på eftermiddagen blev det dock lite för mycket för min del, så jag gick och lade mig brevid mitt och Nattas tält och började spy en massa. Där låg jag väl i några timmar, utan att kunna röra mig. Så fort uag vred minsta lilla på huvudet så snurrade världen och jag mådde görilla. Det värsta med det var att jag började nyktra till, så att jag var väldigt medveten om det.. Jag vet att det kom någon kille med en flaska vatten, men jag registrerade inte riktigt vad det var för typ, för då ville jag bara ligga och bli av med illamåendet. Fick senare veta att han hette Arash, eller nått sånt, så får tacka honom för omtanken.
När jag senare mådde mycket bättre så gick jag och lader mig i tältet, och mådde inte så jävla bra. Natta var fortfarande ute och festade med dem vi hade varit hos tidigare, och hon kom och tittade till mig lite då och då. Så komNatta tillbaka runt tolv någon gång på natten och tänkte sova. Men så kom hon plötsligt på att hon glömt sina örhängen hos de andra, så hon sa åt mig att gå och hämta dem, och det hela blev väldigt komiskt dagen efter. I alla fall så bestämde sig Natta för att hämta dem själv, och 20 minuter senare så skulle hon ut och festa med de andra igen. Jag stannade kvar i tältet, men gick sedan för att hämta lite vatten. På vägen tillbaka var jag så klantig att jag trmpade på något. Jag trodde det var en sten, så jag gick vidare, men upptäckte att det satt kvar något i foten. Jag drog ut det och upptäckte att det var en tältpinne som jag fått inkörd i foten. Just då skrattade jag bara, för jag tyckte det var så komsikt. Det gjorde inte direkt ont då. Det kom senare; efter det så kunde jag knappt gå, för att sätta ner hälen gjorde ont som fan. Så jag gick utan att sätta ner hälen och då skulle självklart min fot börja spöka igen. Har inte haft så mycket problem med den på ett tag, men hade alltid innan och har det fortfarande ibland när jag springer eller tar långa promenader, men nu har den satt igång och jävvlas igen. Antar det är för att jag gick så konstigt..
I alla fall så händer det itne så mycket fler olycker efter detta, jag känner mig lite sjuk de sista dagarna, men inget farligt. Kände mig lite svimfärdig på torsdagen och fredagen, men annars var det inte så farligt. Sen mådda jag väl för övrigt ganska piss största delen, men det hela hade ju sina ljusa stunder också. Jag vet i alla fall att vi kommer ha mycket att skratta åt i framtiden. Våran förjävliga tur kommer aldrig glömmas bort. COh itne heller det hela med Nattas örhängen ;P
Jaa.. det är allt jag orkar skriva nu, och säkert alldeles för mycket för att någon ska orka läsa, menmen..
Hade gött!
Oturen började redan första dagen, precis när vi kommit in på campingen. Vi packade upp tältet, som pappa garanterat var bra och helt, och upptäckte att sörena som höll ihop tältpinnarna var av. Så Natta och jag satte igång och satt ihop dem, vi kböt fast dem igen, och tyckte att det inte borde vara några problem med att få det att fungera. Efter ett par timmar hade vi då fått upp tältet, men det stod aningen snett. Jag försökte övertala Natta att det skulle gå ändå, men hon ville verkligen inte tro mig. Vi låste in våra saker och gick en sväng, och när vi kom tillbaka så var tätlet väldigt mycket vinnare. Natta konstaterade att det skulle rasa, och då kunde jag inte annat än att hålla med henne. Därför ringde Natta sina föräldrar som var snälla att komma med ett nytt tält. Så blev Becca 400kr fattigare, men vi var båda nöjda när vi fick upp ett tält som fungerade och som gick jävligt snabbt att sätta upp. Och på ett sätt så var det kanske tur att tältet gick sönder då vi böt plats när vi fick det nya. Senare dagar upptäckte vi hur det stank och var supergeggigt där vi först bestämt oss för att bo.
Dan därpå, alltså onsdagen, åkte Natta och jag in till stan i Arvika för att köpa lite grejer som vi behövde, och tittade dessutom på lite andra grejer. Jag blev väldigt nöjd då jag fick tag på fyra nya filmer; White Noise 2 (som jag inte ens visste existerade, så jag blev possitivt överraskad), Disturbia (som jag länge velat se, men ändå inte orkat se på sen jag kommit hem), Pakten (som faktiskt var ganska bra), och Four Brothers (som är en helt underbar film! Jag älskar den, även om det finns en sak med filmen som jag verkligen hatar, men inte tänker avslöja, så var den grymt bra!). Så hamnar vi på en Pizzeria för att äta mat; deras kycklingsallad var helt underbar! Helt klart i samma liga som Ralf's!!
Efter ett par timmar i stan tog vi bussen tillbaka till campingen, och precis när vi skulle stiga av bussen började det ösregna, så Natta och jag tog skydd under ett tak i närheten av där bussen släppte av oss. När den korta skuren slutat gick vi tillbaka till campingen och när vi såg tältet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta; regnskyddet på tältet hade flögit av, och jag överdriver inte när jag säger att det vi hade kunnat använda tältet som pool om vi hade velat det. Så då blev det bara för mig och Natta att plocka ut allt från tältet och torka av. Jag stod utanför och tog emot sakerna, medans Natta var i tältet och torkade så torrt vi kunde få det. Som tur var så kom den förbannade stekande solen och såg till att allting torkade relativt snabbt. Efter ett tag blev solen bara en plåga, dock, och alla de småskurar som kom i princip varje dag var väldigt välkommna, för solen var verkligen olidlig!
Så blev vi inbjudna till ett camp i närheten av vårat och vi festade lite med dem. Lekte ölleken lite och hade det allmänt trevligt. Bortåt 5-6 någongång på eftermiddagen blev det dock lite för mycket för min del, så jag gick och lade mig brevid mitt och Nattas tält och började spy en massa. Där låg jag väl i några timmar, utan att kunna röra mig. Så fort uag vred minsta lilla på huvudet så snurrade världen och jag mådde görilla. Det värsta med det var att jag började nyktra till, så att jag var väldigt medveten om det.. Jag vet att det kom någon kille med en flaska vatten, men jag registrerade inte riktigt vad det var för typ, för då ville jag bara ligga och bli av med illamåendet. Fick senare veta att han hette Arash, eller nått sånt, så får tacka honom för omtanken.
När jag senare mådde mycket bättre så gick jag och lader mig i tältet, och mådde inte så jävla bra. Natta var fortfarande ute och festade med dem vi hade varit hos tidigare, och hon kom och tittade till mig lite då och då. Så komNatta tillbaka runt tolv någon gång på natten och tänkte sova. Men så kom hon plötsligt på att hon glömt sina örhängen hos de andra, så hon sa åt mig att gå och hämta dem, och det hela blev väldigt komiskt dagen efter. I alla fall så bestämde sig Natta för att hämta dem själv, och 20 minuter senare så skulle hon ut och festa med de andra igen. Jag stannade kvar i tältet, men gick sedan för att hämta lite vatten. På vägen tillbaka var jag så klantig att jag trmpade på något. Jag trodde det var en sten, så jag gick vidare, men upptäckte att det satt kvar något i foten. Jag drog ut det och upptäckte att det var en tältpinne som jag fått inkörd i foten. Just då skrattade jag bara, för jag tyckte det var så komsikt. Det gjorde inte direkt ont då. Det kom senare; efter det så kunde jag knappt gå, för att sätta ner hälen gjorde ont som fan. Så jag gick utan att sätta ner hälen och då skulle självklart min fot börja spöka igen. Har inte haft så mycket problem med den på ett tag, men hade alltid innan och har det fortfarande ibland när jag springer eller tar långa promenader, men nu har den satt igång och jävvlas igen. Antar det är för att jag gick så konstigt..
I alla fall så händer det itne så mycket fler olycker efter detta, jag känner mig lite sjuk de sista dagarna, men inget farligt. Kände mig lite svimfärdig på torsdagen och fredagen, men annars var det inte så farligt. Sen mådda jag väl för övrigt ganska piss största delen, men det hela hade ju sina ljusa stunder också. Jag vet i alla fall att vi kommer ha mycket att skratta åt i framtiden. Våran förjävliga tur kommer aldrig glömmas bort. COh itne heller det hela med Nattas örhängen ;P
Jaa.. det är allt jag orkar skriva nu, och säkert alldeles för mycket för att någon ska orka läsa, menmen..
Hade gött!
Arvika och röriga tankar
Snart bär det av till Arvika. Vi ååker imorgon.. elr snarare idag för klockan har precis passerat tolv, men i alla fall. Snart bär det iväg, och Nattas föräldrar är så snälla att de skjutsar oss. Det ska bli väldigt kul!Det ska det verkligen; Jag, Natta och en massa röj. Vi kommer totalt äga hela Arvika!! Både Natta och jag har sett fram emot det så länge, och nu är det äåntligen dags!! Men jag har inte ens packat än.. haha! Borde ha gjort det för länge sen, men gick till Granath och lånade en resväska och blev sedan kvar där tills för typ en halvtimma sen. Men snart ska jag sätta igång och packa.
Men jag vet inte.. jag skjuter på det, som jag alltid gör med allting, tyvärr.. men nu så kan jag bara inte finna ro till att koncentrera mig på det. Jag är nervös för hur det ska gå. Visst; det kommer bli askul, det har jag ingen tvekan om, men jag är ändå nervös. Jag är rädd att jag skall bli depp, som jag jag vart väldigt mycket på sista tiden, och det varken orkar jag med när jag är iväg så, och jag kan inte tillåta det. Det skulle ställa till så för stackars Natta!
Dessutom så är jag rädd för hur det ska bli när det är så mkt folk. Jag vet inte om folk har märkt det, eller om jag är duktig på att dölja det, men stora folksamlingar gör mig illa till mods,och jag mår allmänt dåligt. Visst; när jag är full eller lullig så kommer jag inte bry mig, men jag är rädd för hur jag skall reagera medans jag fortfarande är nykter. Jag kommer inte orka med så många dagar om jag får de här panikkänslorna.
Något annat som verkligen gräverpå mig nu är mamma och pappa. Det faktum att de skall flytta isär har inte direkt skjunkit in ordentligt och det har känts så overkligt, men idag när jag var hos Granath så pratades det en hel del om det. De snackade om hur Tommy skulle försöka få tag på en billig bil och fixa i ordning för att hon skulle behöva det när de går isär, och det kändes så konstigt. Familjen Öberg kommer splittras. Den kommer inte existera något mer,och även om jag vet att både mamma och pappa kommer må bättre, så är det så jävla jobbigt. Jag vill att vi ska vara en familj. Jag vet att det är mycket bråk och att jag hela tiden har sagt att jag vill att de flyttar isär så vi slipper alla bråk, men när jag tänker efter så vill jag egentligen inte det.
Dessutom så har jag så dåligt samvete för att de flyttar isär. Jag vet att det är en stor del på grund av mig, och det gör så ont att veta. Varför kunde jag inte hålla käften eller ljuga när de frågade mig?! Eller tänka efter vad det egentligen skulle innebära?! Jag vill inte splittra min familj, men nu har jag sett till att det blir så i alla fall.. Och trots att mamma är iväg till brorsan nu, så har jag dåligt samvete för att jag åker iväg en vecka. Det är bara litye drygt en månad kvar tills famlijen inte kommer existera mer, och jag bara drar iväg. Drar iväg för att roa mig istället för att ta vara på den tid vi har kvar..
Ibland är jag verkligen ett svin.
Men jag vet inte.. jag skjuter på det, som jag alltid gör med allting, tyvärr.. men nu så kan jag bara inte finna ro till att koncentrera mig på det. Jag är nervös för hur det ska gå. Visst; det kommer bli askul, det har jag ingen tvekan om, men jag är ändå nervös. Jag är rädd att jag skall bli depp, som jag jag vart väldigt mycket på sista tiden, och det varken orkar jag med när jag är iväg så, och jag kan inte tillåta det. Det skulle ställa till så för stackars Natta!
Dessutom så är jag rädd för hur det ska bli när det är så mkt folk. Jag vet inte om folk har märkt det, eller om jag är duktig på att dölja det, men stora folksamlingar gör mig illa till mods,och jag mår allmänt dåligt. Visst; när jag är full eller lullig så kommer jag inte bry mig, men jag är rädd för hur jag skall reagera medans jag fortfarande är nykter. Jag kommer inte orka med så många dagar om jag får de här panikkänslorna.
Något annat som verkligen gräverpå mig nu är mamma och pappa. Det faktum att de skall flytta isär har inte direkt skjunkit in ordentligt och det har känts så overkligt, men idag när jag var hos Granath så pratades det en hel del om det. De snackade om hur Tommy skulle försöka få tag på en billig bil och fixa i ordning för att hon skulle behöva det när de går isär, och det kändes så konstigt. Familjen Öberg kommer splittras. Den kommer inte existera något mer,och även om jag vet att både mamma och pappa kommer må bättre, så är det så jävla jobbigt. Jag vill att vi ska vara en familj. Jag vet att det är mycket bråk och att jag hela tiden har sagt att jag vill att de flyttar isär så vi slipper alla bråk, men när jag tänker efter så vill jag egentligen inte det.
Dessutom så har jag så dåligt samvete för att de flyttar isär. Jag vet att det är en stor del på grund av mig, och det gör så ont att veta. Varför kunde jag inte hålla käften eller ljuga när de frågade mig?! Eller tänka efter vad det egentligen skulle innebära?! Jag vill inte splittra min familj, men nu har jag sett till att det blir så i alla fall.. Och trots att mamma är iväg till brorsan nu, så har jag dåligt samvete för att jag åker iväg en vecka. Det är bara litye drygt en månad kvar tills famlijen inte kommer existera mer, och jag bara drar iväg. Drar iväg för att roa mig istället för att ta vara på den tid vi har kvar..
Ibland är jag verkligen ett svin.
Michael Jackson
Jag såg en dokumentär om Michael Jackson igår kväll. Det var som en timmas genomgång av de viktigaste händelserna i MJ´s liv, och jag kan ju bara säga att mina ögon inte var torra i en sekund. Att se allt det han gjort förde med så många minnen från barndomen, och senare i livet, och jag vill bara inte fatta att det är sant! Jag har växt upp med Michael Jackson, och nu känns det bara konstigt att han helt plötsligt är borta.. Det är så orättvist!
Michael Jacksons död är väldigt tragisk, och därför blir jag dels arg, men för det mesta ledsen, när folk säger att de inte bryr sig! Även om andra inte är så stora fan till MJ så måste de ju förstå att det inte är ngt man bara kan skita i! När människor vet hur mkt en annan bryr sig, så är det en ren käftsmäll att få höra att det inte spelar ngn roll!!
Michael Jackson har gjort så mkt för dagens musik! Dagens musik skulle antagligen se helt annorlunda ut om det inte vore för Michael Jackson. Han har hjälpt till att sudda ut gränserna mellan svarta och vita, då både avsrta och vita lyssnade på hans musik. Och lyckades komma överens. Han gav alla ett gemensamt intresse! Så ni kan inte komma och säga att det inte spelar ngn roll att MJ är död. Ni kan inte säga att ni inte bryr er eftersom ni inte tyckte om hans musik. Men tänk då på all den annan musik ni lyssnar på! Tänk på all den musik som han har påverkat och lever vidare i! Även om ni inte gillar hans musik, så har han gjort så otroligt mycket!
Sen finns det de löjliga anklagelserna mot honom att han skulle vara pedofil och annat skit. Jag fattar itne att folk ens kan påstå det! Han låter folk vistas hos honom i Neverland och han får bara skit av det! På grund av att ngn morsa elr farsa vill ha pengar elr berömmelse! Jag fattar inte hur konstiga idéer folk kan ha. Jag, och jag känner andra oxå, har alltid trott på hans oskuld.
Michael Jacksons död är väldigt tragisk, och därför blir jag dels arg, men för det mesta ledsen, när folk säger att de inte bryr sig! Även om andra inte är så stora fan till MJ så måste de ju förstå att det inte är ngt man bara kan skita i! När människor vet hur mkt en annan bryr sig, så är det en ren käftsmäll att få höra att det inte spelar ngn roll!!
Michael Jackson har gjort så mkt för dagens musik! Dagens musik skulle antagligen se helt annorlunda ut om det inte vore för Michael Jackson. Han har hjälpt till att sudda ut gränserna mellan svarta och vita, då både avsrta och vita lyssnade på hans musik. Och lyckades komma överens. Han gav alla ett gemensamt intresse! Så ni kan inte komma och säga att det inte spelar ngn roll att MJ är död. Ni kan inte säga att ni inte bryr er eftersom ni inte tyckte om hans musik. Men tänk då på all den annan musik ni lyssnar på! Tänk på all den musik som han har påverkat och lever vidare i! Även om ni inte gillar hans musik, så har han gjort så otroligt mycket!
Sen finns det de löjliga anklagelserna mot honom att han skulle vara pedofil och annat skit. Jag fattar itne att folk ens kan påstå det! Han låter folk vistas hos honom i Neverland och han får bara skit av det! På grund av att ngn morsa elr farsa vill ha pengar elr berömmelse! Jag fattar inte hur konstiga idéer folk kan ha. Jag, och jag känner andra oxå, har alltid trott på hans oskuld.
R.I.P. Michael Jackson!
Det är helt ofattbart! The King of Pop är död!
Michael Jackson var en av de bästa artisterna någonsin, och att han har gått bort är så grymt sorgligt! Världen kommer sakna honom, och alla hans fans sörja honom! Jag tror de flesta gillar hans musik, och jag tror inte att det finns någon som undgått hans musik. Det är sjukt och jag kunde inte göra annat än att hoppas in i det sista att det inte var sant, men så såg jag artikeln från Aftonbladet, och kunde inte förneka det mer. Jag vill inte tro på det, men jag vet att jag måste. Hans musik kommer aldrig bli omodern. Han var stor i livet, och kommer förbli så i döden. Det är fruktansvärt att han skulle försvinna så plötsligt, och hela världen kommer sörja hans bortgång. Vi har förlorat en stjärna och en förebild. Han var verkligen en av sitt slag, både musikmässigt och privat. Världen kommer aldrig glömma bort honom. Han är redan nu en legend och han var en helt unik människa.
Michael Jackson skulle göra sin sista turné. Han skulle ha spelat en massa konserter i London, men nu är den sista chansen att få se honom borta. Jag hade verkligen velat se honom live. Även om jag inte har ekonomin till det, så kan kunde jag alltid drömma. Nu är det dock omöjligt att få den chansen. Hans tid är över, och det är fruktansvärt. Vi kommer sakna honom. Jag kommer sakna honom. Och sörja hans bortgång.
Alla har väl settt bilderna på när han suttit i rullstol, och alla har väl sett bevisen på hur hans hälsa har sviktat, men jag tror inte att någon förväntade sig detta. Jag tror inte att någon var förberedd på att det skulle ta slut så fort. Och så plötsligt. Vi kommer sakna dig, Michael Jackson!
Jag hoppas han får Vila i Frid! Efter alla konstiga attacker från media och liknande mot honom, så behöver han det!
http://www.youtube.com/watch?v=MFcFsVJ0nsM
Michael Jackson var en av de bästa artisterna någonsin, och att han har gått bort är så grymt sorgligt! Världen kommer sakna honom, och alla hans fans sörja honom! Jag tror de flesta gillar hans musik, och jag tror inte att det finns någon som undgått hans musik. Det är sjukt och jag kunde inte göra annat än att hoppas in i det sista att det inte var sant, men så såg jag artikeln från Aftonbladet, och kunde inte förneka det mer. Jag vill inte tro på det, men jag vet att jag måste. Hans musik kommer aldrig bli omodern. Han var stor i livet, och kommer förbli så i döden. Det är fruktansvärt att han skulle försvinna så plötsligt, och hela världen kommer sörja hans bortgång. Vi har förlorat en stjärna och en förebild. Han var verkligen en av sitt slag, både musikmässigt och privat. Världen kommer aldrig glömma bort honom. Han är redan nu en legend och han var en helt unik människa.
Michael Jackson skulle göra sin sista turné. Han skulle ha spelat en massa konserter i London, men nu är den sista chansen att få se honom borta. Jag hade verkligen velat se honom live. Även om jag inte har ekonomin till det, så kan kunde jag alltid drömma. Nu är det dock omöjligt att få den chansen. Hans tid är över, och det är fruktansvärt. Vi kommer sakna honom. Jag kommer sakna honom. Och sörja hans bortgång.
Alla har väl settt bilderna på när han suttit i rullstol, och alla har väl sett bevisen på hur hans hälsa har sviktat, men jag tror inte att någon förväntade sig detta. Jag tror inte att någon var förberedd på att det skulle ta slut så fort. Och så plötsligt. Vi kommer sakna dig, Michael Jackson!
Jag hoppas han får Vila i Frid! Efter alla konstiga attacker från media och liknande mot honom, så behöver han det!
http://www.youtube.com/watch?v=MFcFsVJ0nsM
Dag med Flickorna!
Det var bestämt att Natta skulle komma idag, och det gjorde hon. Direkt när hon kom så sade hon att hon sett någonting konstigt vid Vattentornet och ville att jag skulle följa med och kolla vad det var. Jag blev lite orolig, tänkte att det kanske var något djur som blivit överkört eller något. Vi rundade Vattentornet; där stod Caroline och Karin och flinade. Fan vad jag blev överraskad! Positivt då, för jag har saknat dem, och det var väldigt kul att träffa dem igen! Mina små flickor!
Ja, vi gick då hem till mig, och jag fortsatte att äta lite på min frukost som jag precis påbörjat, och ja, jag var medveten om att klockan var helv tre, men vaddå? Jag var trött och orkade inte gå upp. Jag låg så skönt. Slängde snart resten av frukosten, Caroline och Karin som aldrig varit hemma hos mig ville se mitt rum, och det fick de göra. Väl nere på mitt rum så drog Natta fram en present. Jag öppnade den, och i den låg ett cigarett-paket! Välbehövda cigg, då jag inte rökt på hela dan och inte hade några cigg kvar. Dessutom så hade jag fått en bok med massa bilder och text av Natta tidigare, i elgen, som rörde mig massor och fick mig att le stort. Och Grod-klistermärkenXD
Vi tog snart och hoppade in i Nattas bil och åkte iväg till Berget. Vi tänkte ta en fika där, men upptäckte att allt var stängt på måndagar.. Men vi fick hälsa på djuren lite i alla fall och det verkade uppskattas!
Vi tog sedan bilen till byn och köpte oss en varsin glass som verkligen var väldigt god! Och så gick vi och satte oss vid fontänen där jag lyckades doppa halva tröjan i vattnet.. Så typiskt, men det torkade snabbt i solen. Sedan gick vi till Ralf's för att äta. Jag tog en Kycklingsallad, som Natta bjöd mig på. Fan vad hon köpt mycket till mig i födelsedagspresent, alltså! Där fick jag en jättefin bok, med en massa kloka citat i av Caroline, och den tyckte jag verkligen om!
Vi hade det verkligen väldigt trevligt och jag var så glad att de kom! Bara det var den perfekta födelsedags-presenten! Tack så mycket, flickor! Det var så kul att ni kom! Älskar er massor!!<33
Ja, vi gick då hem till mig, och jag fortsatte att äta lite på min frukost som jag precis påbörjat, och ja, jag var medveten om att klockan var helv tre, men vaddå? Jag var trött och orkade inte gå upp. Jag låg så skönt. Slängde snart resten av frukosten, Caroline och Karin som aldrig varit hemma hos mig ville se mitt rum, och det fick de göra. Väl nere på mitt rum så drog Natta fram en present. Jag öppnade den, och i den låg ett cigarett-paket! Välbehövda cigg, då jag inte rökt på hela dan och inte hade några cigg kvar. Dessutom så hade jag fått en bok med massa bilder och text av Natta tidigare, i elgen, som rörde mig massor och fick mig att le stort. Och Grod-klistermärkenXD
Vi tog snart och hoppade in i Nattas bil och åkte iväg till Berget. Vi tänkte ta en fika där, men upptäckte att allt var stängt på måndagar.. Men vi fick hälsa på djuren lite i alla fall och det verkade uppskattas!
Vi tog sedan bilen till byn och köpte oss en varsin glass som verkligen var väldigt god! Och så gick vi och satte oss vid fontänen där jag lyckades doppa halva tröjan i vattnet.. Så typiskt, men det torkade snabbt i solen. Sedan gick vi till Ralf's för att äta. Jag tog en Kycklingsallad, som Natta bjöd mig på. Fan vad hon köpt mycket till mig i födelsedagspresent, alltså! Där fick jag en jättefin bok, med en massa kloka citat i av Caroline, och den tyckte jag verkligen om!
Vi hade det verkligen väldigt trevligt och jag var så glad att de kom! Bara det var den perfekta födelsedags-presenten! Tack så mycket, flickor! Det var så kul att ni kom! Älskar er massor!!<33
Nostalgi!
Blev ganska så förvånad när jag bläddrade bland gamla mappar på datorn. Hittade ett spel som jag nästan glömt bort att det ens existerade; Tetris. Skittråkigt och väldigt enformigt spel, men som jag verkligen älskade när jag var liten.
När jag satt på spelet idag tyckte jag det var väldigt tråkigt, men jag kunde ändå inte sluta spela, för känslan när jag spelade var så bekant. På samma gång som det var en behaglig känsla så var det även en jobbig känsla. Jag ville le, men ändå kändes det så ledsamt på något sätt. Jag antar att det kan vara för att jag saknar tiden då jag var yngre. Även om det var väldigt mycket skit som hände då så mådde jag relativt bra. Jag var glad och brydde mig inte så mycket om vad folk tyckte eller vad som hände. Jag antar att jag saknar det enormt. Inga bekymmer och att vara allmänt glad.
Därför kunde jag inte sluta att spela detta tråkiga spel. Känslan var så bekant, även om jag mest kände mig ledsen. Jag saknar tiden då jag var relativt glad och bekymmerslös. Jag saknar tiden då livet verkligen inte var fullt så allvarligt och fyllt med en massa konstiga problem. Jag saknar tiden utan dumheter som rökning och alkohol, samtidigt om jag inte vill vara utan det. Jag saknar att kunna prata med min mor och att komma överens med min familj. Jag saknar tiden då inte allting ver så fel. Så upp-och-ned vänt. Jag saknar helt enkelt tiden utan en massa bekymmer, och då man kunde spela en massa knäppa spel som då kändes som det roligaste i världen.
När jag satt på spelet idag tyckte jag det var väldigt tråkigt, men jag kunde ändå inte sluta spela, för känslan när jag spelade var så bekant. På samma gång som det var en behaglig känsla så var det även en jobbig känsla. Jag ville le, men ändå kändes det så ledsamt på något sätt. Jag antar att det kan vara för att jag saknar tiden då jag var yngre. Även om det var väldigt mycket skit som hände då så mådde jag relativt bra. Jag var glad och brydde mig inte så mycket om vad folk tyckte eller vad som hände. Jag antar att jag saknar det enormt. Inga bekymmer och att vara allmänt glad.
Därför kunde jag inte sluta att spela detta tråkiga spel. Känslan var så bekant, även om jag mest kände mig ledsen. Jag saknar tiden då jag var relativt glad och bekymmerslös. Jag saknar tiden då livet verkligen inte var fullt så allvarligt och fyllt med en massa konstiga problem. Jag saknar tiden utan dumheter som rökning och alkohol, samtidigt om jag inte vill vara utan det. Jag saknar att kunna prata med min mor och att komma överens med min familj. Jag saknar tiden då inte allting ver så fel. Så upp-och-ned vänt. Jag saknar helt enkelt tiden utan en massa bekymmer, och då man kunde spela en massa knäppa spel som då kändes som det roligaste i världen.
Studenten!
Så tog vi studenten i fredags! Vi hade verkligen hur kul som helst! Åka flak med klassen var askul och jag kommer verkligen sakna alla!
Jag låg över hos Anna S och vi gick upp vidfem, tror jag det var, för att göra oss i ordning. Annas syster var snäll och fixade smunket på oss båda, och jag blev nöjd med resultatet. Sedan fick vi skjuts hem till Anna E vid en halv åtta, där vi hade vår champgne-frukost. Det var en väldigt lugnt stämning och vi hade det väldigt trvligt. Vi drack champagne, åt lite och skrev i allas studentmössor. Sedan blev det dags för oss att dra till skolan för fotografering som skulle äga rum vid 9.45. Det gick väldigt bra, men var ändå lite trist; sista bilden med klassen..
Efter fotograferingen gick vi åter igen hem till Anna och drack lite mer champagne och skrev lite mer i mössorna, och det blev bara roligare och roligare. Vi gav oss av till skolan för vår avaslutning i aulan.De delade ut en massa stipendier; Oskar i klassen fick två stycken och Saga fick oxå ett. Det var väldigt kul, så grattis till dem!! Estet-ettorna (och kanske några tvåor?) sjöng lite för oss och rektorerna för Presterud och Brogorn höll tal. Sedan kom det; vi sjöng studensången och fick ta på oss mössorna! Vi hade officiellt tagit studenten!
Alla klasser gav sig ut i rapporna och det blev utspring! Det regnade som fan hela dagen, och jag hade väldiga problem med att hitta familjen och släkten ute på skolgården, men tillslut hittade farsan mig. Så fick jag en hel drös med blommor och några champanjflaskor.. fast det mesta var pappa tvungen att ta igen, för det blev grymt tungt för nacken.
Sen kom den bit alla sett fram emot som mest; vi hoppade på flaket och åkte runt flera varv i stan. vi hade skitkul! Vi sjöng, dunkade musik och dansade.
Så åkte alla hem en stund och skulle träffas igen klockan 6. Pappa hade väntat på mig i K-hamn så vi åkte på en gång. Väl hemma var hela släkten där. Vi åt smörgåstårta, och Pernillas goda jordgubbstårta och hade det trevligt. jag tror de blev lite trötta på mig efter ett tag då jag var rätt så dragen och gick omkring och sjöng hela tiden.. menmen! Det var kul att alla kunde komma.
Sen var det då dags att åka tillbaka till K-hamn. Jennifer åkte med in, för hon skulle träffa en kompis och sedan skulle de ut på statt. Såg henne några gånger på statt senare på kvällen, men tror hon missade mig varje gång.
Jag blev ganska sen in till K-hamn; åkte hemifrån vid sju, så jag ringde till Anna E och kollade var de var med flaket, coh jag hade väldig tur. De var precis på väg hem till henne igen, så det var ett ställe jag kunde hitta till. Johan, Ey och mamma släppte av mig hemma hos henne och snart kunde jag höra flaket komma. När de kom så hoppade alla ur flaket och jag fick en kram av de flesta, vilket uppskattades högt. Då måste de ha vart glada att jag kom tillbaka.
Vi hade en i klassen som redan då inte kunde gå utan stöd, och jag tyckte lite synd om honom.. menmen. studenten tar man bara en gång! Vi åkte runt till en massa familjer hos dem i klassen, det är tydligen en tradition de har i K-hamn, och det var khur kul som helst! Vid lite över tolv åkte vi till Statt och det var inte alls lika kul som på flaket. Jag stannade inte länge; mamma och Johan kom och hämtade mig och så satt vi och snackade en stund innan jag hoppade i säng.
Det var en trevlig dag, och jag kommer verkligen sakna alla i klassen!! NV3A är bäst!!!!
Jag låg över hos Anna S och vi gick upp vidfem, tror jag det var, för att göra oss i ordning. Annas syster var snäll och fixade smunket på oss båda, och jag blev nöjd med resultatet. Sedan fick vi skjuts hem till Anna E vid en halv åtta, där vi hade vår champgne-frukost. Det var en väldigt lugnt stämning och vi hade det väldigt trvligt. Vi drack champagne, åt lite och skrev i allas studentmössor. Sedan blev det dags för oss att dra till skolan för fotografering som skulle äga rum vid 9.45. Det gick väldigt bra, men var ändå lite trist; sista bilden med klassen..
Efter fotograferingen gick vi åter igen hem till Anna och drack lite mer champagne och skrev lite mer i mössorna, och det blev bara roligare och roligare. Vi gav oss av till skolan för vår avaslutning i aulan.De delade ut en massa stipendier; Oskar i klassen fick två stycken och Saga fick oxå ett. Det var väldigt kul, så grattis till dem!! Estet-ettorna (och kanske några tvåor?) sjöng lite för oss och rektorerna för Presterud och Brogorn höll tal. Sedan kom det; vi sjöng studensången och fick ta på oss mössorna! Vi hade officiellt tagit studenten!
Alla klasser gav sig ut i rapporna och det blev utspring! Det regnade som fan hela dagen, och jag hade väldiga problem med att hitta familjen och släkten ute på skolgården, men tillslut hittade farsan mig. Så fick jag en hel drös med blommor och några champanjflaskor.. fast det mesta var pappa tvungen att ta igen, för det blev grymt tungt för nacken.
Sen kom den bit alla sett fram emot som mest; vi hoppade på flaket och åkte runt flera varv i stan. vi hade skitkul! Vi sjöng, dunkade musik och dansade.
Så åkte alla hem en stund och skulle träffas igen klockan 6. Pappa hade väntat på mig i K-hamn så vi åkte på en gång. Väl hemma var hela släkten där. Vi åt smörgåstårta, och Pernillas goda jordgubbstårta och hade det trevligt. jag tror de blev lite trötta på mig efter ett tag då jag var rätt så dragen och gick omkring och sjöng hela tiden.. menmen! Det var kul att alla kunde komma.
Sen var det då dags att åka tillbaka till K-hamn. Jennifer åkte med in, för hon skulle träffa en kompis och sedan skulle de ut på statt. Såg henne några gånger på statt senare på kvällen, men tror hon missade mig varje gång.
Jag blev ganska sen in till K-hamn; åkte hemifrån vid sju, så jag ringde till Anna E och kollade var de var med flaket, coh jag hade väldig tur. De var precis på väg hem till henne igen, så det var ett ställe jag kunde hitta till. Johan, Ey och mamma släppte av mig hemma hos henne och snart kunde jag höra flaket komma. När de kom så hoppade alla ur flaket och jag fick en kram av de flesta, vilket uppskattades högt. Då måste de ha vart glada att jag kom tillbaka.
Vi hade en i klassen som redan då inte kunde gå utan stöd, och jag tyckte lite synd om honom.. menmen. studenten tar man bara en gång! Vi åkte runt till en massa familjer hos dem i klassen, det är tydligen en tradition de har i K-hamn, och det var khur kul som helst! Vid lite över tolv åkte vi till Statt och det var inte alls lika kul som på flaket. Jag stannade inte länge; mamma och Johan kom och hämtade mig och så satt vi och snackade en stund innan jag hoppade i säng.
Det var en trevlig dag, och jag kommer verkligen sakna alla i klassen!! NV3A är bäst!!!!
Studenten: Tommy
Min kusin, Tommy, tog studenten idg. Därför bar det av för mig och största delen av släkten till Letälvsskolan för att se utsläppet kl.11. Han var väldigt fin i sin kostym, och jag är väldigt stolt över att han klarat de här tre åren på Industri Programmet. Hans betyg var väldigt fina; en inte många underkända och några kurser som han fick VG i! Bra jobbat, Tommy!!
När Tommy åkt iväg på sitt flak.. eller snarare lastbil.. så åkte vi andra hem till honom för att fira det hela. Vi satta alla hans miljoner blommor i vatten, och det gick åt en hel drös med vasar! Jag snittade dem och sedan bestämde vi oss för att bara få i dem i vatten och fixa det senare på dagen istället. Det tog inte lång tid förrns Tommy kom hem och vi åt middag; kallskuret med kalkon, skinka och ett annat kött som jag mycket väl vet vad det heter, men som jag inte kan komma på namnet på just nu.. Det var väldigt gott, och vi satt utspridda i hela huset. Det blev som det brukar vid dessa tillfällen: Bengts sida av släkten satt i vardagsrummet, medans Pernillas sida av släkten satt i jköket. Det är lite synd att det alltid blir denna uppdelning, då jag tycker Bengts sida oxå är väldigt snäll. Menmen, vi hade det trevligt i alla fall. Lite mycket folk för att jag skall kunna ta det lugnt, men det gick ändå.
Sedan var det dags för Tommy att få sin studentpresent från hela släkten. Han fick en väldigt bra svets, som jag tror han blev väldigt glad över, då han han pratat mycket om att han vill ha en ordentlig svets. Och eftersom hn spenderar största delen av sin tid i garaget med att fixa Folkrace-bilar och liknande så behöver han den oxå.
En stund senare blev det Pernillas underbara tårta och kaffe till det. Pernilla hade egentligen velat köpa en tårta, men Tommy övertalade henne att göra egna i stället, och det är jag glad för. Det är så jävla god! Dessutom sa Pernilla att hon tydligen skulle göra en till min student på fredag oxå, och det uppskattas högt!
Jaa. det var en trevlig dag, och jag vill bara säga: Grattis till studenten, Tommy! Du har verkligen jobbat hårt och du förtjänar det mest av alla!
En annan sak som jag inte kan glömma är att tacka min bror för att han hjälpte mig så enormt när jag hade en av mina värre kvällar/nätter. Det var så skönt att ha någon att prata med och som kramade mig och fick mig på andra tankar!
När Tommy åkt iväg på sitt flak.. eller snarare lastbil.. så åkte vi andra hem till honom för att fira det hela. Vi satta alla hans miljoner blommor i vatten, och det gick åt en hel drös med vasar! Jag snittade dem och sedan bestämde vi oss för att bara få i dem i vatten och fixa det senare på dagen istället. Det tog inte lång tid förrns Tommy kom hem och vi åt middag; kallskuret med kalkon, skinka och ett annat kött som jag mycket väl vet vad det heter, men som jag inte kan komma på namnet på just nu.. Det var väldigt gott, och vi satt utspridda i hela huset. Det blev som det brukar vid dessa tillfällen: Bengts sida av släkten satt i vardagsrummet, medans Pernillas sida av släkten satt i jköket. Det är lite synd att det alltid blir denna uppdelning, då jag tycker Bengts sida oxå är väldigt snäll. Menmen, vi hade det trevligt i alla fall. Lite mycket folk för att jag skall kunna ta det lugnt, men det gick ändå.
Sedan var det dags för Tommy att få sin studentpresent från hela släkten. Han fick en väldigt bra svets, som jag tror han blev väldigt glad över, då han han pratat mycket om att han vill ha en ordentlig svets. Och eftersom hn spenderar största delen av sin tid i garaget med att fixa Folkrace-bilar och liknande så behöver han den oxå.
En stund senare blev det Pernillas underbara tårta och kaffe till det. Pernilla hade egentligen velat köpa en tårta, men Tommy övertalade henne att göra egna i stället, och det är jag glad för. Det är så jävla god! Dessutom sa Pernilla att hon tydligen skulle göra en till min student på fredag oxå, och det uppskattas högt!
Jaa. det var en trevlig dag, och jag vill bara säga: Grattis till studenten, Tommy! Du har verkligen jobbat hårt och du förtjänar det mest av alla!
En annan sak som jag inte kan glömma är att tacka min bror för att han hjälpte mig så enormt när jag hade en av mina värre kvällar/nätter. Det var så skönt att ha någon att prata med och som kramade mig och fick mig på andra tankar!
Karlskoga snart!
Blev o stanna hemma idag igen då. Kändes inte som någon mening att gå idag. Orkade inte, och jag tror knappast att det kan vara så viktigt i alla fall. Allting är ju typ slut nu i alla fall.
Ska snart ta bussen iväg till Karlskoga och träffa Erica där. Det ska bli kul; har inte träffat henne på länge nu och saknar henne liksom. Känns som jag inte träffar någon längre, och det är väl dåligt av mig, men jag orkar liksom inte. Jag hoppas inte folk tar illa upp för det, för jag älskar mina vänner och saknar alla, men jaa.. jag orkar helt enkelt inte. Men jag ska väl försöka ta tag i att träffa lite folk nu. Särskilt Natta, Karin, Caroline och Anna har jag vart dålig med att träffa, och jag saknar mina små flickor! Det var länge sen jag träffade er utanför skolan. Eller ja.. inte så länga sen jagf träffade Karin i och för sig. Var bara några dagar sen som vi tog en fika och pratade och hade det allmänt trevligt. Men skulle vara kul att hitta på något med flickorna igen! Händer inte så ofta, och jag saknar det! Och det var jävligt länge sen jag träffade Ed oxå!! Måste se till att hitta på någonting med henne snart oxå! Roligare människa finns nog inte!
Dessutom så saknar jag verkligen Bea! Jag har träffat henne kanske en gång sen hon började plugga i Jönköping och det är dåligt av oss! Det var flera månader sedan som vi sågs sist, och jag saknar henne! Hon är alltid så upptagen, och de gånger hon kan träffas är jag upptagen.. Inte bra! Men du ska veta, Bea, att jag verkligen saknar dig, gumman!!
Be good och hade gött! Jag ska iväg till bussen!
Ska snart ta bussen iväg till Karlskoga och träffa Erica där. Det ska bli kul; har inte träffat henne på länge nu och saknar henne liksom. Känns som jag inte träffar någon längre, och det är väl dåligt av mig, men jag orkar liksom inte. Jag hoppas inte folk tar illa upp för det, för jag älskar mina vänner och saknar alla, men jaa.. jag orkar helt enkelt inte. Men jag ska väl försöka ta tag i att träffa lite folk nu. Särskilt Natta, Karin, Caroline och Anna har jag vart dålig med att träffa, och jag saknar mina små flickor! Det var länge sen jag träffade er utanför skolan. Eller ja.. inte så länga sen jagf träffade Karin i och för sig. Var bara några dagar sen som vi tog en fika och pratade och hade det allmänt trevligt. Men skulle vara kul att hitta på något med flickorna igen! Händer inte så ofta, och jag saknar det! Och det var jävligt länge sen jag träffade Ed oxå!! Måste se till att hitta på någonting med henne snart oxå! Roligare människa finns nog inte!
Dessutom så saknar jag verkligen Bea! Jag har träffat henne kanske en gång sen hon började plugga i Jönköping och det är dåligt av oss! Det var flera månader sedan som vi sågs sist, och jag saknar henne! Hon är alltid så upptagen, och de gånger hon kan träffas är jag upptagen.. Inte bra! Men du ska veta, Bea, att jag verkligen saknar dig, gumman!!
Be good och hade gött! Jag ska iväg till bussen!
Snart Studenten då
Therese kom hit igår och stannade över natten. Vi hade det väldigt trevligt; färgade håret och såg på The Hole, som för övrigt är en väldigt bra film. Det är en sådan film som jag skulle kunna se om och om igen. Visst kan den vara väldigt rörig första gången man ser den, men det är verkligen bra. Den klassas som skräckfilm, men jag skulle nog snarare kalla den för en thriller. Den reccomenderas!
I alla fall, så åkte Therese för ungefär två timmar sen, och sen dess har jag väl inte gjort mycket. Städat lite i köket, sett lite på TV, och så har jag äntligen sett till att ge folk mitt nya nummer. Jag hoppas bara inte att jag glömde någon. I så fall är det bara att säga till så skickar jag det på en gång;)
Dessutom är Johan hemma nu, och kommer vara ett tag till. Han kommer troligtvis till och med vara kvar när jag tar studenten på fredag. Kommer bli skönt med studenten. Även om jag kommer gå ett år extra, fast här i Degerfors istället för i Kristinehamn, så kommer det nog bli kul. Det blir inte direkt på riktigt för min del, eftersom jag har en hel hög med kurser som jag måste läsa till hösten, men jag skall försöka ha roligt i alla fall. För mig är det inte en sån Big Deal, men jag vet att resten av familjen och så tycker det. De har planerat att bjuda hem hela släkten och bjuda på smörgåstårta och sånt. Jag tycker de överdriver det en aning, men jag det är tydligen viktigt för dem, så de får väl som de vill. Det är ju inte direkt som jag kommer ta studenten nästa år i alla fall.
Men jag måste säga att jag inte ser fram emot det särskilt mycket. Jag har ingen koll på någonting vad som kommer hända; hur blir det med flaket? Ska klassen träffas innan? Blir det någon utgång på kvällen? När? Var? Hur? Jag känner mig aningen oplanerad och inte särskilt uppdaterad. Men skulle ju kunna tycka att det fanns någon som kunde berätta någontin för mig när jag inte är i skolan, men det verkar vara jobbigt eller så antar de kanske att jag inte bryr mig.Men det gör jag faktiskt! Även om jag inte ser fram emot det så mycket och även om jag inte går ut på riktigt, så vill jag ju ändå veta vad som händer och hur vi ska göra! Jag är glad att Anna E i min klass tog mitt nummer häromdagen. Hon håller mig lite uppdaterad, i alla fall. Hon gav mig adressen till klassbloggen, och berättade för mig att gå in och titta så att jag kunde acceptera en graj vad gäller ljudet till flaket. Så ett stort tack till henne!
Hade gött!<3
I alla fall, så åkte Therese för ungefär två timmar sen, och sen dess har jag väl inte gjort mycket. Städat lite i köket, sett lite på TV, och så har jag äntligen sett till att ge folk mitt nya nummer. Jag hoppas bara inte att jag glömde någon. I så fall är det bara att säga till så skickar jag det på en gång;)
Dessutom är Johan hemma nu, och kommer vara ett tag till. Han kommer troligtvis till och med vara kvar när jag tar studenten på fredag. Kommer bli skönt med studenten. Även om jag kommer gå ett år extra, fast här i Degerfors istället för i Kristinehamn, så kommer det nog bli kul. Det blir inte direkt på riktigt för min del, eftersom jag har en hel hög med kurser som jag måste läsa till hösten, men jag skall försöka ha roligt i alla fall. För mig är det inte en sån Big Deal, men jag vet att resten av familjen och så tycker det. De har planerat att bjuda hem hela släkten och bjuda på smörgåstårta och sånt. Jag tycker de överdriver det en aning, men jag det är tydligen viktigt för dem, så de får väl som de vill. Det är ju inte direkt som jag kommer ta studenten nästa år i alla fall.
Men jag måste säga att jag inte ser fram emot det särskilt mycket. Jag har ingen koll på någonting vad som kommer hända; hur blir det med flaket? Ska klassen träffas innan? Blir det någon utgång på kvällen? När? Var? Hur? Jag känner mig aningen oplanerad och inte särskilt uppdaterad. Men skulle ju kunna tycka att det fanns någon som kunde berätta någontin för mig när jag inte är i skolan, men det verkar vara jobbigt eller så antar de kanske att jag inte bryr mig.Men det gör jag faktiskt! Även om jag inte ser fram emot det så mycket och även om jag inte går ut på riktigt, så vill jag ju ändå veta vad som händer och hur vi ska göra! Jag är glad att Anna E i min klass tog mitt nummer häromdagen. Hon håller mig lite uppdaterad, i alla fall. Hon gav mig adressen till klassbloggen, och berättade för mig att gå in och titta så att jag kunde acceptera en graj vad gäller ljudet till flaket. Så ett stort tack till henne!
Hade gött!<3
4 Juni
Försov mig igen.. ja.. fast den här gången var det väl lite avsiktligt, i och för sig.. men i alla fall. Hoppade på bussen vid elva, kom till Kristinehamn vid tolv. Tänkte att det var perfekt. Lite mindre än en timma tills fysiken skulle börja. Jag träffade Therese och Natta, snackade lite med dem och ahde det trevligt. Sen blev Natta kvar i biblioteket medans jag och Therese drog ner till mitt skåp. Vi satt och väntade en stund och jag tyckte det var väldigt märkligt att jag inte såg skymten av en enda människa från min klass när det var en fem minuter kvar tills fysiken skulle börja. Det blev dags för fysiken, och fotfarande ingen klass, så jag antog helt enkelt att fysiken var inställd. Kändes lite träligt, då jag hade kunnat stanna hemma i sängen en timma till! Menmen.. inte mycket att göra någonting åt, antar jag. Tyckte bara det var lite komiskt.
Så; enda lektionen för dagen blev engelska speech, och det var väl inte direkt en lektion det heller.Vi hade typ som ett cocktail-party. Det var i alla fall vad våran lärare kallade det. Det dök inte upp mycket folk alls, bara typ hälften av oss som går kursen och sen lite extra folk. Tyckte lite synd om vår lärare, då han planerat det så och tatt med en massa chips och dryck. Menmen. det var rätt så tråkigt. Gött att snacka med folk, men det kändes mest som vi satt och väntade ut tiden.
Sen bar det direkt hemåt. Hade inte fått många cigg på hela dagen, så jag räknade mina pengar i plånboken om igen, men kunde bara inte få ihop det. Jag hade 39,50, så det saknades ett 50 öring, men jag var verkligen tvungen att få en cigg, så tillslut gick jag till kiosken och frågade om jag kunde få ett paket för de pengar jag hade, och det var faktiskt ok!! Jag är så tacksam till hen som jobbade i kiopsken; han räddade mig verkligen!
Så kom man hem. Micke var hemma och passade barnen, för pappa var tydligen iväg för att hämta Johan. Det var väl rätt lugnt i början, men sen började helvetet igen.. och det blev ju inte direkt bättre av att Micke drog hem till sig. Blev en hel del bråk och skrik, som alltid, och jag hade sådan lust att lämna ungarna själva och bara dra hemifrån. Fan vad jag hatar när det blir så, alltså. Det förstör verkligen en hel dag.
Aja. Tillslut så kom då Johan och pappa hem, och jag var då inte på världens bästa humör, så det blev väl itne så kul för någon. Ungarna hade inte heller lugnat ner sig något vidare, så det blev bara en ända röra, och allting blev så mycket värre när ungarna fick någon ny att bråka med och skrika på. Alltid detta krig.
Jaops. Nu är det väl dags att hoppa i säng. Även om jag har ledigt imöra, så ska jag in till Kristinehamn och träffa allas vår underbara Sanja. Sen bär det av till Örebro för att möta Therese vid rese, coh sen.. ja.. sen får jag väl se hur det utvecklas.
Hade gött!
Så; enda lektionen för dagen blev engelska speech, och det var väl inte direkt en lektion det heller.Vi hade typ som ett cocktail-party. Det var i alla fall vad våran lärare kallade det. Det dök inte upp mycket folk alls, bara typ hälften av oss som går kursen och sen lite extra folk. Tyckte lite synd om vår lärare, då han planerat det så och tatt med en massa chips och dryck. Menmen. det var rätt så tråkigt. Gött att snacka med folk, men det kändes mest som vi satt och väntade ut tiden.
Sen bar det direkt hemåt. Hade inte fått många cigg på hela dagen, så jag räknade mina pengar i plånboken om igen, men kunde bara inte få ihop det. Jag hade 39,50, så det saknades ett 50 öring, men jag var verkligen tvungen att få en cigg, så tillslut gick jag till kiosken och frågade om jag kunde få ett paket för de pengar jag hade, och det var faktiskt ok!! Jag är så tacksam till hen som jobbade i kiopsken; han räddade mig verkligen!
Så kom man hem. Micke var hemma och passade barnen, för pappa var tydligen iväg för att hämta Johan. Det var väl rätt lugnt i början, men sen började helvetet igen.. och det blev ju inte direkt bättre av att Micke drog hem till sig. Blev en hel del bråk och skrik, som alltid, och jag hade sådan lust att lämna ungarna själva och bara dra hemifrån. Fan vad jag hatar när det blir så, alltså. Det förstör verkligen en hel dag.
Aja. Tillslut så kom då Johan och pappa hem, och jag var då inte på världens bästa humör, så det blev väl itne så kul för någon. Ungarna hade inte heller lugnat ner sig något vidare, så det blev bara en ända röra, och allting blev så mycket värre när ungarna fick någon ny att bråka med och skrika på. Alltid detta krig.
Jaops. Nu är det väl dags att hoppa i säng. Även om jag har ledigt imöra, så ska jag in till Kristinehamn och träffa allas vår underbara Sanja. Sen bär det av till Örebro för att möta Therese vid rese, coh sen.. ja.. sen får jag väl se hur det utvecklas.
Hade gött!
Söndag kväll
Natta dök upp hos mig idag, och det var kul. Länge sedan vi träffats och har minst sagt saknat henne! Det är så skönt att allt har löst sig nu!
Vi åkte ner och tog en glass i byn, kulglass med Jordgubb, Choklad och Blåbär! Det var väldigt god! Sedan gick vi en sväng runt Degerfors och hade det allmänt trevligt. Snackade lite politik och hur vi ska rösta i EU-valet och lite annat random. Dessutom fick jag åka lite bil med henne, och hon är duktig på det^^
Vi drog t Sandra och sa hej, men åkte snart därifrån för Sandra var på vär att hoppa i säng. Jag visste inte vad klockan var. Annars hade jag vetat att hon hoppat i säng. Men Natta och jag drog hem till mig en liten stund och snackade, sen var hon tvungen att dra..
Tack för en trevlig kväll, Natta! Behövde få tankarna på lite annat, och har saknat de här spontana mötena.
Vi åkte ner och tog en glass i byn, kulglass med Jordgubb, Choklad och Blåbär! Det var väldigt god! Sedan gick vi en sväng runt Degerfors och hade det allmänt trevligt. Snackade lite politik och hur vi ska rösta i EU-valet och lite annat random. Dessutom fick jag åka lite bil med henne, och hon är duktig på det^^
Vi drog t Sandra och sa hej, men åkte snart därifrån för Sandra var på vär att hoppa i säng. Jag visste inte vad klockan var. Annars hade jag vetat att hon hoppat i säng. Men Natta och jag drog hem till mig en liten stund och snackade, sen var hon tvungen att dra..
Tack för en trevlig kväll, Natta! Behövde få tankarna på lite annat, och har saknat de här spontana mötena.
Stockholm
Mikus babyshower i helgen. Sandra, Emma, Beeriz, Therese och jag åkte dit redan på fredagen. Sandra, Emma och jag hoppade på tåget vid halv sju och jag var svintrött! Hade inte kommit i säng förrn halv två natten innan då Markus var tbungen att åka till sjukhuset för att sy ett sår han lyckades dra på sig på sin fotbollsmatch. Det tog sin tid och jag kunde inte direkt gå och lägga mig, för jag var så orolig för honom. Men det gick bra. Några stygn och ingen hjärnskakning.
I alla fall: Jag kände redan på morgonen att det skulle bli en jobbig dag, men tågresan till Stockholm gick väldigt bra och det var lugnt och skönt. Jowana kom och mötte oss på Centralen sen tog vi pendeltåget till Jordbro och hem till Miku. Vi såg på lite film och hade det allmänt gött. Miku och hennes mamma var iväg och handlade. Vi såg 40 Year Old Virgin. Inte en film som jag tänker se på, kan jag ju bara säga. Tyckte den var tråkig, men de andra verkade gilla den, så det gjorde mig inget att se på den.
Sedan kom Maru, Farmor och Magnus oxå. Jag minns inte riktigt om de kom under eller efter filmen, men jag tror det var efter. Fast Maru och Farmor drog en stund för att hälsa på några kompisar. Sen kom de tillbaka lite senare. Och Miku höll på för fullt i köket med sin tårta, som för övrigt blev väldigt fin och god! Hon gjorde ett bra jobb med den.
Ja.. sen ytterligare lite senare så kom det. Det jag redan på morgonen kännt på mig skulle komma. Jag kom ner i en dal som jag inte tog mig upp för. Och jag orkade inte klistra på ett leende och det var jävligt dumt av mig, för det ställde bara till det. Blev lite bättre efter att Farmor och jag snackat lite dock. Den där örfilen jag fick hjälpte tydligen. Mådde aningen bättre efter det och det är skönt. Fast när vi kom tillbaka så var Miku tydligen väldigt ledsen för att alla var ute och sprang och då fick jag enormt dåligt samvete.
Aja. Det blev att vi satte oss och tittade på en film om en elefant oc en stad i nått pollenkorn elr vad det nu var. ena soffan var helt full. Några låg i sina sovsäckar elr på madrassen på golvet och jag och Farmor låg i den andra soffan. Men sen blev det då dags att gå och lägga sig. Jag låg på ett liggunderlag som var väldigt hårt. Men med tanke på att jag i början tänkt ligga utan så var det ju mkt bättre. Jag sov inte mkt den naten, kan jag ju säga.. Sandra och jag som båda sovit lika kasst gick upp vid halv fem följande morgon och satte oss ute för att inte störa de andra. Det var en lång väntan innan de andra började vakna, men tillslut kom de oxå upp. Vi åt frukost och så bar det iväg till det dagis vi skulle spendare dagen i. Vi behövde lokalen för att få plats allihopa.
Vi grillade och åt och tittade på film och snackade och dagen borde ha varit skitbra. Många av de personer jag tycker om mest var där; till och med Jennifer dök upp! Trots allt var en stor del av dagen väldigt kämpig och det slutade med att jag följde med Maru och Farmor hem istället för att stanna kvar till sön. Maru höll på att bli sjuk i vilket fall och vi tyckte väl att det var det bästa. Trots att jag fick dåligt samvete över att åka iväg när jag lovat Miku att vara där.. men hade bara blivit värre för alla om jag vart kvar. Hemvägen gick väldigt bra och var ganska kul. Maru och Jonas lyckades få mig på bättre humör, så jag är glad att jag följde med dem i alla fall.
Therese följde oxå med hem, eftersom hon var dålig. Sjuk och nere, så det var det bästa. Hon fick skjuts till Kristinehamn och de var så snälla att de till och med skjutsade hem mig. Så tack för allt!
I alla fall: Jag kände redan på morgonen att det skulle bli en jobbig dag, men tågresan till Stockholm gick väldigt bra och det var lugnt och skönt. Jowana kom och mötte oss på Centralen sen tog vi pendeltåget till Jordbro och hem till Miku. Vi såg på lite film och hade det allmänt gött. Miku och hennes mamma var iväg och handlade. Vi såg 40 Year Old Virgin. Inte en film som jag tänker se på, kan jag ju bara säga. Tyckte den var tråkig, men de andra verkade gilla den, så det gjorde mig inget att se på den.
Sedan kom Maru, Farmor och Magnus oxå. Jag minns inte riktigt om de kom under eller efter filmen, men jag tror det var efter. Fast Maru och Farmor drog en stund för att hälsa på några kompisar. Sen kom de tillbaka lite senare. Och Miku höll på för fullt i köket med sin tårta, som för övrigt blev väldigt fin och god! Hon gjorde ett bra jobb med den.
Ja.. sen ytterligare lite senare så kom det. Det jag redan på morgonen kännt på mig skulle komma. Jag kom ner i en dal som jag inte tog mig upp för. Och jag orkade inte klistra på ett leende och det var jävligt dumt av mig, för det ställde bara till det. Blev lite bättre efter att Farmor och jag snackat lite dock. Den där örfilen jag fick hjälpte tydligen. Mådde aningen bättre efter det och det är skönt. Fast när vi kom tillbaka så var Miku tydligen väldigt ledsen för att alla var ute och sprang och då fick jag enormt dåligt samvete.
Aja. Det blev att vi satte oss och tittade på en film om en elefant oc en stad i nått pollenkorn elr vad det nu var. ena soffan var helt full. Några låg i sina sovsäckar elr på madrassen på golvet och jag och Farmor låg i den andra soffan. Men sen blev det då dags att gå och lägga sig. Jag låg på ett liggunderlag som var väldigt hårt. Men med tanke på att jag i början tänkt ligga utan så var det ju mkt bättre. Jag sov inte mkt den naten, kan jag ju säga.. Sandra och jag som båda sovit lika kasst gick upp vid halv fem följande morgon och satte oss ute för att inte störa de andra. Det var en lång väntan innan de andra började vakna, men tillslut kom de oxå upp. Vi åt frukost och så bar det iväg till det dagis vi skulle spendare dagen i. Vi behövde lokalen för att få plats allihopa.
Vi grillade och åt och tittade på film och snackade och dagen borde ha varit skitbra. Många av de personer jag tycker om mest var där; till och med Jennifer dök upp! Trots allt var en stor del av dagen väldigt kämpig och det slutade med att jag följde med Maru och Farmor hem istället för att stanna kvar till sön. Maru höll på att bli sjuk i vilket fall och vi tyckte väl att det var det bästa. Trots att jag fick dåligt samvete över att åka iväg när jag lovat Miku att vara där.. men hade bara blivit värre för alla om jag vart kvar. Hemvägen gick väldigt bra och var ganska kul. Maru och Jonas lyckades få mig på bättre humör, så jag är glad att jag följde med dem i alla fall.
Therese följde oxå med hem, eftersom hon var dålig. Sjuk och nere, så det var det bästa. Hon fick skjuts till Kristinehamn och de var så snälla att de till och med skjutsade hem mig. Så tack för allt!
Hemma
Låg över hos Sandra inatt, och vi hade det rätt kul. Det var skönt; har inte snackat med henne ordentligt på länge. Så hade jag tänkt åka till skolan, egentligen, men det blev att jag drog hem istället. Kände att jag inte skulle palla med det över huvud taget idag. Jag vet att jag ofta gör så; stannar hemma och bara skiter i allt för att jag inte pallar med. Det har inte vart en vecka på länge som jag vart i skolan varje dag, och det är inte så bra. Jag vet det, men ibland klarar jag bara inte av det. Det känns inte som det spelar någon roll heller; det är redan helt kört för mig, så vad spelar det för roll? Jag orkar inte bry mig längre. Elr, ja.. bryr mig gör jag nog kanske ändå, men jag orkar inte göra det på samma gång. Jag ignorerar att jag gör det och skiter i det istället. Det är så mkt lättare, och nu har jag ställt till det så för mig själv, så det skulle inte göra någon stor skillnad. Det spelar inte direkt någon roll vad jag gör, för jag vet att det är kört för mig redan. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag känner för någonting längre. Jag känner mig helt tom, men på samma gång är det en massa tankar och känslor som vimlar runt. Det är väl en slags växling mellan de båda. Jag förstår det inte riktigt själv, så det blir bara så jävla komplicerat. Jag vet att folk tycker jag är jobbig nu, och jag är grymt tacksam att alla står ut med mig ändå! Ta det inte personligt om jag beter mig som en raggata och är grinig hela tiden. Jag menar det verkligen inte så..
Sandra, Hannah, Ann och Ed drog till Stockholm idag. Jag hoppas de får det jävligt kul! Själv ska jag till till Stockholm jag med, men jag ska dit med dem + några fler nästa helg istället. Till Mikus babyshower. Det kommer komma så mkt härligt folk, så det kommer vara omöjligt att inte ha kul.
På samma gång som jag ser fram emot det så är jag även lite rädd för att åka dit. Jag är inte direkt den mest stabila personen i världen just nu plus att det alltid är så mkt folk överallt i Stockholm. Förhoppningsvis kommer det väl gå bra ändå. Det är i alla fall den inställning som jag kommer försöka ha.
Be Good!
Sandra, Hannah, Ann och Ed drog till Stockholm idag. Jag hoppas de får det jävligt kul! Själv ska jag till till Stockholm jag med, men jag ska dit med dem + några fler nästa helg istället. Till Mikus babyshower. Det kommer komma så mkt härligt folk, så det kommer vara omöjligt att inte ha kul.
På samma gång som jag ser fram emot det så är jag även lite rädd för att åka dit. Jag är inte direkt den mest stabila personen i världen just nu plus att det alltid är så mkt folk överallt i Stockholm. Förhoppningsvis kommer det väl gå bra ändå. Det är i alla fall den inställning som jag kommer försöka ha.
Be Good!
...
Sitter och väntar på att Anna ska sluta sin Italienska-lektion så att vi kan gå till maten. Hon slutar oom en kvart, men efter ett tag blir det grymt jobbigt att vänta. Skulle ha tagit en senare buss, men som alltid beräknade jag allting helt fel. Men jag hade nog inte tagit en senare buss i alla fall, för lat som jag är, skulle jag nog inte ha orkat gå hem från vårdcentralen för att vänta på nästa buss. Då sitter jag hellre i skolan och tråkar.
Fast det är nog bra, ändå, att jag är i skolan. Jag behöver någonting att göra annat än att sitta hemma. Visst är det inte alltid som det hjälper, som nu till exempel, men det är väl alltid bättre än att vara hemma och göra ingenting. Hade troligtvis stannat hemma idag, om det inte vart för att jag skulle till Pilgården imorse.. och om det inte vore för den jävla redovisningen jag skall göra på Speechen idag.. Kors i taket så ska det handla om Grodor. Pilgiftsgrodor, närmare bestämt-. Får se hur det går nu då. Som jag ärt nu så känns det inte som att det kommer gå särskilt bra, men jag får väl ta det som det kommer.
Pratade med Birgitta, som jag var hos på Pilgården, och bestämde mig för att jag inte tänker komma tillbaka. Det känns ändå bara som slöseri med tid. Inte för att jag gör ngt bättre med tiden, men i alla fall. Det känns bara onödigt när det ändå inte gör någon nytta. Jag har gett det en chans, så nu kan ingen säga att jag inte har försökt i alla fall.
Snackade dessutom med mamma idag. Om ett par saker. För det första så har hon vart iväg och kollat på en lägenhet, och hon funderar ärligttalat om att ta den! Äntligen händer det något på den fronten!! Trodde det skulle stå stilla för alltid, men det verkar faktiskt som de har bestämt sig nu. Om de bara flyttar isär elr om det blir en skiljsmässa, vet jagdock inte. Vi är inte särskilt duktiga på den här kommunikationsgrejen i våran familj.. Vilket som så är det skönt att hon vart iväg och tittat på en lägenhet i alla fall! Det kommer bli så möe bättre och lugnare nu när de flyttar isär.
Dessutom verkar det lössa sig lite med hennes jobb, också. Hon har äntligen fått byta från det där skitjobbet som hon hade. Efter semestern flyttas hon till en annan avdelning, och det är skönt. Även om jag och mamma inte kommer så bra överens så vill jag inte att hon ska vantrivas på sitt jobb och må dåligt för det.
För det andra så snackade jag och morsan om min vidareutbildning. Om hur det skall bli nu efter jag tar srudenten. Jag känner mig grymt opepp på att gå ett fjärde år, och jag känner inte att jag kommer palla det. Bland allt annat så har jag sådan ångest över det. Jag vill verkligen inte gå på gymnasiet i ännu ett år. Jag har liksom inte funderat så mkt på det och det har verkat helt självklart, men nu när det börjar närma sig studenten, så har jag funderat på det så mkt. Jag vill inte. Jag kommer inte orka och det känns så hopplöst att behöva gå ett år till. Det finns inte direkt några som helst garantier för att det kommer vara bättre till hösten, och då spelar det ingen roll hur det ser ut. Då måste jag ge mitt allt i vilket fall som helst, och som det ser ut nu så är inte mitt allt mkt. Varken energin elr motivationen elr någonting finns där, så det skulle bara skita sig. Och det finns inte e chans att jag skulle kunna eller palla att gå om ännu ett år. Så nu ska vi kolla på lite andra möjligheter. Vi ska snacka med ngn i Degerfors kommun som har lite bättre koll, och förhoppningsvis blir det lite bättre.
Nej. Nu har Annas lektion slutat, så nu borde jag dra mig ner och möta henne. Bee good!
Fast det är nog bra, ändå, att jag är i skolan. Jag behöver någonting att göra annat än att sitta hemma. Visst är det inte alltid som det hjälper, som nu till exempel, men det är väl alltid bättre än att vara hemma och göra ingenting. Hade troligtvis stannat hemma idag, om det inte vart för att jag skulle till Pilgården imorse.. och om det inte vore för den jävla redovisningen jag skall göra på Speechen idag.. Kors i taket så ska det handla om Grodor. Pilgiftsgrodor, närmare bestämt-. Får se hur det går nu då. Som jag ärt nu så känns det inte som att det kommer gå särskilt bra, men jag får väl ta det som det kommer.
Pratade med Birgitta, som jag var hos på Pilgården, och bestämde mig för att jag inte tänker komma tillbaka. Det känns ändå bara som slöseri med tid. Inte för att jag gör ngt bättre med tiden, men i alla fall. Det känns bara onödigt när det ändå inte gör någon nytta. Jag har gett det en chans, så nu kan ingen säga att jag inte har försökt i alla fall.
Snackade dessutom med mamma idag. Om ett par saker. För det första så har hon vart iväg och kollat på en lägenhet, och hon funderar ärligttalat om att ta den! Äntligen händer det något på den fronten!! Trodde det skulle stå stilla för alltid, men det verkar faktiskt som de har bestämt sig nu. Om de bara flyttar isär elr om det blir en skiljsmässa, vet jagdock inte. Vi är inte särskilt duktiga på den här kommunikationsgrejen i våran familj.. Vilket som så är det skönt att hon vart iväg och tittat på en lägenhet i alla fall! Det kommer bli så möe bättre och lugnare nu när de flyttar isär.
Dessutom verkar det lössa sig lite med hennes jobb, också. Hon har äntligen fått byta från det där skitjobbet som hon hade. Efter semestern flyttas hon till en annan avdelning, och det är skönt. Även om jag och mamma inte kommer så bra överens så vill jag inte att hon ska vantrivas på sitt jobb och må dåligt för det.
För det andra så snackade jag och morsan om min vidareutbildning. Om hur det skall bli nu efter jag tar srudenten. Jag känner mig grymt opepp på att gå ett fjärde år, och jag känner inte att jag kommer palla det. Bland allt annat så har jag sådan ångest över det. Jag vill verkligen inte gå på gymnasiet i ännu ett år. Jag har liksom inte funderat så mkt på det och det har verkat helt självklart, men nu när det börjar närma sig studenten, så har jag funderat på det så mkt. Jag vill inte. Jag kommer inte orka och det känns så hopplöst att behöva gå ett år till. Det finns inte direkt några som helst garantier för att det kommer vara bättre till hösten, och då spelar det ingen roll hur det ser ut. Då måste jag ge mitt allt i vilket fall som helst, och som det ser ut nu så är inte mitt allt mkt. Varken energin elr motivationen elr någonting finns där, så det skulle bara skita sig. Och det finns inte e chans att jag skulle kunna eller palla att gå om ännu ett år. Så nu ska vi kolla på lite andra möjligheter. Vi ska snacka med ngn i Degerfors kommun som har lite bättre koll, och förhoppningsvis blir det lite bättre.
Nej. Nu har Annas lektion slutat, så nu borde jag dra mig ner och möta henne. Bee good!
Folkrace
Så var man på folkrace för första gången igår. Det var möe roligare än väntat; trodde jag skulle bli uttråkad efter ett tag, men det var verkligen kul hela tiden. Åkte från min mosters hus vid sju, kom till Karlstad vid åtta och var kvar till klockan var runt halv sju elr nöe liknande. Så det var ett lång dag full med höga hastigheter, bilar som slog runt och gled på taket och möe annat. Det var en mycket trevlig stämning och det gick väldigt bra både för Bengt och Tommy.
Tommy kom 5:a i E-finalen för seniorer och Bengt kom 4:a i A-finalen för veteraner. De var riktigt duktiga och alla var på gött humör. Enda nackdelarna var att solen låg på så jag brände hela ansiktet och att det var så jäcla kallt! Visst; det var bara Pernilla och jag som frös, syrran bl.a. satt i kortärmat. Jag frös verkligen hela dagen, trots att jag hade både en munkjacka och en vinterjacka på mig.
Det blev en hel del olyckor under hela dagen. Många bilar rullade runt och många bilar gick sönder, men det blev turligt nog inga skador. Jag är förstås inte förvånad att det inte blev så många skador eller så allvarliga eftersom folkrace-bilar är så pass säkra, men det var allt ett par gånger som jag blev riktigt orolig. Men allting gick bra och det är väldigt skönt!
Ja, det var helt klart en lyckad dag, även om vi allihop uppskattade när vi kom hem till Degerfors igen och fick sätta oss och ta det lugnt lite. Vi var alla aströtta och det blev inte direkt en sen kväll. Följde med Pernilla och de hem en stund och käkade pizza och snackade om dagen, men jag och syrran gick snart hem och hoppade i sängen.
Följer jag med på Folkrace igen? Det kan jag lova att jag ska!
Tommy kom 5:a i E-finalen för seniorer och Bengt kom 4:a i A-finalen för veteraner. De var riktigt duktiga och alla var på gött humör. Enda nackdelarna var att solen låg på så jag brände hela ansiktet och att det var så jäcla kallt! Visst; det var bara Pernilla och jag som frös, syrran bl.a. satt i kortärmat. Jag frös verkligen hela dagen, trots att jag hade både en munkjacka och en vinterjacka på mig.
Det blev en hel del olyckor under hela dagen. Många bilar rullade runt och många bilar gick sönder, men det blev turligt nog inga skador. Jag är förstås inte förvånad att det inte blev så många skador eller så allvarliga eftersom folkrace-bilar är så pass säkra, men det var allt ett par gånger som jag blev riktigt orolig. Men allting gick bra och det är väldigt skönt!
Ja, det var helt klart en lyckad dag, även om vi allihop uppskattade när vi kom hem till Degerfors igen och fick sätta oss och ta det lugnt lite. Vi var alla aströtta och det blev inte direkt en sen kväll. Följde med Pernilla och de hem en stund och käkade pizza och snackade om dagen, men jag och syrran gick snart hem och hoppade i sängen.
Följer jag med på Folkrace igen? Det kan jag lova att jag ska!
Vänskap
Alla vet nog att vänner kommer och går. Jag har aldrig funderat på det innan, och det har liksom inte vart ett så stort problem. Vi har växt ifrån varandra och det har liksom bara runnit ur sanden. Först träffas och pratar man jätteofta, men plötsligt en dag så hör man inte av sig till varandra. Och nästa dag går utan att man hörs vid och så fortsätter det likadant; helt omedvetet och oftast sker det trots att man fortfarande tycker om den andra personen. Det är så livet är och alltid kommer vara.
På senaste tiden, dock, har jag märkt en stor skillnad i detta. Vänner kommer inte och går som förut; det känns som hela processen har speedats upp något enormt och att det sker mot min vilja. Jag önskar att det inte var så och jag tycker det är asjobbigt när vänner som jag tycker om väldigt mycket försvinner en kort stund efter att jag funnit dem. Jag har mina misstankar om vad det kan bero på, men jag tycker ändå att det tar emot något enormt. Jag blir jättenära en person och vi är nära varandra någon elr några månader, men så helt plötsligt pratar vi knappt längre. Några av mina absolut närmsta vänner, och då har jag väl en person lite extra mycket i tankarna, har nästan glidit bort från mig totalt och jag kan inte stoppa det. Det gör mig livrädd. Jag saknar de vänner som försvunnit, men jag är oxå livrädd för att samma sak skall hända med alla andra.
Jag vill inte förlora alla och stå helt ensam. Jag är inte stark nog för det. Samtidigt känns det så hopplöst att försöka när jag ändå tror mig veta hur det kommer sluta, och jag orkar helt enkelt inte försöka längre. Jag avskyr tanken på att förlora mina vänner. Tanken på att ens förlora en av mina vänner är jobbig, men jag känner att jag inte orkar bry mig om att fixa det för varje gång jag träffar nya vänner så finns alltid rädslan att samma sak ska hända där. Att de ska komma in i mitt liv för att sedan försvinna tvärt. Försvinna innan jag är redo att släppa dem. Och det värsta är att jag oftast har rätt i det.
Jag antar att jag gör någonting fel som folk irriterar sig på eller tröttnar på efter ett tag. Jag har inte svårt att förstå om det är så, men då kan jag inte fatta att vi blir så nära över huvud taget. Är jag inte en person man kan lita på elr är jag bara en sådan som man tröttnar på fort?
Oberoende av om det är en vän som kommer en kort stund och sedan försvinner elr någon som stannar kvar så betyder allas vänskap så väldigt mycket för mig. Det är just därför som jag tycker det är jobbigt när vännerna försvinner så kort tid efter att vi blivit vänner. När vänner som man älskar jävligt mycket och som betyder mycket försvinner blir det tomt.
På senaste tiden, dock, har jag märkt en stor skillnad i detta. Vänner kommer inte och går som förut; det känns som hela processen har speedats upp något enormt och att det sker mot min vilja. Jag önskar att det inte var så och jag tycker det är asjobbigt när vänner som jag tycker om väldigt mycket försvinner en kort stund efter att jag funnit dem. Jag har mina misstankar om vad det kan bero på, men jag tycker ändå att det tar emot något enormt. Jag blir jättenära en person och vi är nära varandra någon elr några månader, men så helt plötsligt pratar vi knappt längre. Några av mina absolut närmsta vänner, och då har jag väl en person lite extra mycket i tankarna, har nästan glidit bort från mig totalt och jag kan inte stoppa det. Det gör mig livrädd. Jag saknar de vänner som försvunnit, men jag är oxå livrädd för att samma sak skall hända med alla andra.
Jag vill inte förlora alla och stå helt ensam. Jag är inte stark nog för det. Samtidigt känns det så hopplöst att försöka när jag ändå tror mig veta hur det kommer sluta, och jag orkar helt enkelt inte försöka längre. Jag avskyr tanken på att förlora mina vänner. Tanken på att ens förlora en av mina vänner är jobbig, men jag känner att jag inte orkar bry mig om att fixa det för varje gång jag träffar nya vänner så finns alltid rädslan att samma sak ska hända där. Att de ska komma in i mitt liv för att sedan försvinna tvärt. Försvinna innan jag är redo att släppa dem. Och det värsta är att jag oftast har rätt i det.
Jag antar att jag gör någonting fel som folk irriterar sig på eller tröttnar på efter ett tag. Jag har inte svårt att förstå om det är så, men då kan jag inte fatta att vi blir så nära över huvud taget. Är jag inte en person man kan lita på elr är jag bara en sådan som man tröttnar på fort?
Oberoende av om det är en vän som kommer en kort stund och sedan försvinner elr någon som stannar kvar så betyder allas vänskap så väldigt mycket för mig. Det är just därför som jag tycker det är jobbigt när vännerna försvinner så kort tid efter att vi blivit vänner. När vänner som man älskar jävligt mycket och som betyder mycket försvinner blir det tomt.
Örebro
Det känns som det var länge sen nu, men det har nog vart säkrast att jag låtit bli, för det har vart möe på gång. Jag vill inte gärna skriva sådant som jag kanske kommer ångra senare..
Så kom hem från Örebro för bara ett par timmar sedan. Åkte in till Örebro igår för att fira Jonas och hänga med lite kompisar i Örebro. Dessutom kom Miku till Örebro och det var väldigt kul. Det blev dock en mycket kort vistelse hos Jonas då han skulle åka till Degerfors på kvällen.. Helt fel dag, tycker jag. Men då bar det av för mig, Jennifer, Maru, Sam och Marus tjej, Linda, till stan för att möta upp ingen annan än min gamla barndomsvän Hanna.
Fatta om jag blev förvånad när Sam sa att Hanna skulle komma till Örbro! Världen är verkligen mycket liten, för inte trodde jag att de kände henne. Det var en rolig överraskning och vi kom faktiskt fortfarande bra överens. Jag måste säga att Hanna ser väldigt annorlunda ut från när jag kände henne så det blev extra kul att träffa henne.
När vi då mött upp Hanna så var Linda tvungen att dra. Det var lite synd, för jag tyckte att hon var väldigt trevlig. Hanna, Sam, Jennifer och jag tog bussen hem till Maru medans Maru tog sin cykel dit. Väl där så hade vi det väldigt lugnt och bestämde oss för att se på lite film och det var mysigt och trevligt. Efter första filmen gick vi in och gjorde i ordning lite pizza och stripes som vi hade köpt innan vi åkte till Maru och sedan blev det lite film och så igen. Det var mycket trevligt även om jag och Jennifer var väldigt flumma första delen av kvällen. Senare vände det dock totalt för min del och jag började tänka på saker jag absolut inte skall tänka på när jag är bland folk,så jag gick ut ett par gånger för att samla mig. Sam och Maru var jättegoa då, men jag har verkligen grymt dåligt samvete för att jag ännu en gång lyckades.
Jag hade snackat med en viss person i telefonen, en person som jag vart enormt arg på väldigt länge, och blev väldigt förrvirrad efteråt och visste inte alls vad jag skulle tänka och tro. Så den här gången fanns det faktiskt en anledning till att jag deppade ihop, men jag är ledsen över att det blev då och där. Det var inte alls hur jag hade velat att det skulle bli.
Idag då, ända sedan vi vaknade, så har jag varit väldigt tråkig och jobbig. Mitt humör var inte direkt det bästa, men jag är glad att jag och Jennifer fick stanna kvar hos Maru så länge. Jag uppskattade det enormt. Det var skönt att slippa vara hemma, men jag måste säga att alla hade ett enormt tålamod med mig. Tack! <33
Så kom hem från Örebro för bara ett par timmar sedan. Åkte in till Örebro igår för att fira Jonas och hänga med lite kompisar i Örebro. Dessutom kom Miku till Örebro och det var väldigt kul. Det blev dock en mycket kort vistelse hos Jonas då han skulle åka till Degerfors på kvällen.. Helt fel dag, tycker jag. Men då bar det av för mig, Jennifer, Maru, Sam och Marus tjej, Linda, till stan för att möta upp ingen annan än min gamla barndomsvän Hanna.
Fatta om jag blev förvånad när Sam sa att Hanna skulle komma till Örbro! Världen är verkligen mycket liten, för inte trodde jag att de kände henne. Det var en rolig överraskning och vi kom faktiskt fortfarande bra överens. Jag måste säga att Hanna ser väldigt annorlunda ut från när jag kände henne så det blev extra kul att träffa henne.
När vi då mött upp Hanna så var Linda tvungen att dra. Det var lite synd, för jag tyckte att hon var väldigt trevlig. Hanna, Sam, Jennifer och jag tog bussen hem till Maru medans Maru tog sin cykel dit. Väl där så hade vi det väldigt lugnt och bestämde oss för att se på lite film och det var mysigt och trevligt. Efter första filmen gick vi in och gjorde i ordning lite pizza och stripes som vi hade köpt innan vi åkte till Maru och sedan blev det lite film och så igen. Det var mycket trevligt även om jag och Jennifer var väldigt flumma första delen av kvällen. Senare vände det dock totalt för min del och jag började tänka på saker jag absolut inte skall tänka på när jag är bland folk,så jag gick ut ett par gånger för att samla mig. Sam och Maru var jättegoa då, men jag har verkligen grymt dåligt samvete för att jag ännu en gång lyckades.
Jag hade snackat med en viss person i telefonen, en person som jag vart enormt arg på väldigt länge, och blev väldigt förrvirrad efteråt och visste inte alls vad jag skulle tänka och tro. Så den här gången fanns det faktiskt en anledning till att jag deppade ihop, men jag är ledsen över att det blev då och där. Det var inte alls hur jag hade velat att det skulle bli.
Idag då, ända sedan vi vaknade, så har jag varit väldigt tråkig och jobbig. Mitt humör var inte direkt det bästa, men jag är glad att jag och Jennifer fick stanna kvar hos Maru så länge. Jag uppskattade det enormt. Det var skönt att slippa vara hemma, men jag måste säga att alla hade ett enormt tålamod med mig. Tack! <33
:)
Fan vad vi hade kul idag! Träffade Maru, Jonas och Sam idag tillsammans med Sandra, Ed, Hannah, Ann, Therese, Beeriz och Hanna. Visst; vi träffade Maru och dem hela helgen, men fan vad jag hann sakna dem ordentligt innan det i alla fall. Nu var det lite mindre än en timma sen de åkte, men jag saknar dem redan som fan. Om jag hade haft pengar löst så hade jag hoppat på deras buss och åkt med dem till Örebro på en gång! Det är ju fan flera dagar till vi får träffa dem igen! Visst; vi ska åka in till Örebo på fredag för att träffa dem, men den tiden känns alltför lång! Skulle vart så möe bättre om det var fredag nu!
Pica con
Helgen har vart väldigt hetsig... och väldigt rolig! Jag känner mig helt jävla död idag, men jag måste säga att det är värt det. Jag jobbade med säkerheten på konventet, och trodde inte att det skulle bli så sjukt kul, men jag har inte haft så kul på väldigt länge! Jag måste nog säga att det är det roligaste konvent jag vart på! Att få bossa lite med små nördar är alltid kul! Och nog fan hade de flesta av dem respekt för oss!
Men idag har sömnbristen och allt springande fram och tillbaka gett sin effekt; jag är enormt trött och känner mig helt borta! Men det är ändå gött på något konstigt sätt. Därför kan jag nu verkligen fatta vad Farmor och Maru pratade om när de sa att det var för mitt eget bästa om jag sov. Trodde dock inte att det skulle påverka mig så möe; jag är väldigt van vid att inte sova. Men måste säga att vi inte hade kunnat få bättre sjukvårdare; Maru och Farmor var väldigt duktiga och kunde vad de höll på med.
Det var grymt kul att träffa alla, båda gamla och nya personer. Alla var extremt trevliga och det blev inte möe problem.. inte för mig i alla fall, så det är skönt. Det enda jag störde mig på med Pica con var att vissa arbetare inte skötte sitt jobb som de skulle, men det lyckades vi lösa i alla fall.
Jag tyckte det var grymt kul att Vooffelbaren kom. Så jävla sköna människor allihop och de mäsrkes på en gång när de försvann hur stor plats de tog. Det kändes väldigt tomt när de åkte. De skötte alla sitt jobb bra, tyckte jag.
Även om jag tycker att de flesta jobbade bra, så finns det ingen som jobbade så möe som våraunderbara konventsgeneraler: Ann, Hannah, Sandra och Sandra. De skötte sig exemplariskt och tog hand om allting. De stackarna fick knappt en lugn stund, men de var väldigt duktiga. Inte många som skulle ha skött det så jävla bra. Älskar er, flickor! <3
Men idag har sömnbristen och allt springande fram och tillbaka gett sin effekt; jag är enormt trött och känner mig helt borta! Men det är ändå gött på något konstigt sätt. Därför kan jag nu verkligen fatta vad Farmor och Maru pratade om när de sa att det var för mitt eget bästa om jag sov. Trodde dock inte att det skulle påverka mig så möe; jag är väldigt van vid att inte sova. Men måste säga att vi inte hade kunnat få bättre sjukvårdare; Maru och Farmor var väldigt duktiga och kunde vad de höll på med.
Det var grymt kul att träffa alla, båda gamla och nya personer. Alla var extremt trevliga och det blev inte möe problem.. inte för mig i alla fall, så det är skönt. Det enda jag störde mig på med Pica con var att vissa arbetare inte skötte sitt jobb som de skulle, men det lyckades vi lösa i alla fall.
Jag tyckte det var grymt kul att Vooffelbaren kom. Så jävla sköna människor allihop och de mäsrkes på en gång när de försvann hur stor plats de tog. Det kändes väldigt tomt när de åkte. De skötte alla sitt jobb bra, tyckte jag.
Även om jag tycker att de flesta jobbade bra, så finns det ingen som jobbade så möe som våraunderbara konventsgeneraler: Ann, Hannah, Sandra och Sandra. De skötte sig exemplariskt och tog hand om allting. De stackarna fick knappt en lugn stund, men de var väldigt duktiga. Inte många som skulle ha skött det så jävla bra. Älskar er, flickor! <3
